Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jupiter, Juppiter (mytologi) - Jupiter (astronomi) - Jupitergruppen - Jupitersymfonien - Jura (juridik) - Jura (geografi) - Jura (departement) - Jurabergen, Jura - Juraformationen - Jura in re aliena - Jurare in verba magistri - von Juraschek, Franz - Jurassisk - Jura stolae - Jurasystemet, jura
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JURASYSTEMET
kult J. åtnjöt på toppen av Albanobergen som
det latinska stadsförbundets skyddsherre, J.
La-tia’ris, till vilken bl.a. hörde en årlig
fyradagars-fest (FPriae Lati’nae). Den kapitolinska J.-kultens
politiska betydelse växte jämsides med det
romerska rikets expansion, och ända fram till
kristendomens seger förblev J. Optimus Maximus
riksguden framför andra och kejsarmaktens
främste skyddspatron. — J. hade i Rom en speciell
offerpräst, flarnen diaTis’, hans tjänare voro också
augurerna*, uttolkarna av himmelsgudens vilja. —
I konsten framställes J. genomgående med Zeus’
drag. K.H.
Ju’piter, astr., se Planeter.
Jupitergruppen, astr., se Akillesgruppen.
Jupitersymfonien, symfoni av W. A. Mozart.
Jura (lat. plur. av jus*; rätterna), i utlandet
vanlig beteckning för juridisk vetenskap, eg.
betecknande romersk och kanonisk rätt.
Jura [ty. utt. jo’ra, fra. zyra’], geogr., se
Jura-bergen och (ang. Schwabiska J.) Schwäbische Alb;
geol., se Jurasystemet.
Jura [zyra’], departement i ö. Frankrike, vid
gränsen till Schweiz; 5,055 km2; 216,386 inv. (1946;
43 inv. pr km2). J., som genomflytes av nedre
Doubs och Ain, upptages i n.v. av slätt, i s.ö. av
franska Jurabergen. Endast W av arealen är
odlad; produktion av vete, havre, potatis samt vin
och frukt. Boskapsskötseln är betydande i
bergstrakterna (stor ostproduktion). Huvudstad
Lons-le-Saunier.
Jurabergen, Jura, bergsystem i Mellaneuropa
(se kartor vid Alperna), som med en vid, mot
s.ö. konkav båge bildar den n.v. ramen kring
den schweiziska högslätten. J. börjar i s.v. vid
Isère, där Franska kalkalpernas kedjor dela sig
i två grenar. Den större böjer bågformigt av
mot n.ö., men några veckkedjor fortsätta mot n.
över Rhöne-dalen och därefter vidare n.v. om
Genève- och Neuchåtel-sjöarna. Detta jurasystem
antar sedan en mera ö. riktning fram över
området mellan Aare och Rhen och slutar med
Lägern-bergen, n.v. om Zürich. J. bestå
övervägande av kalksten från juratiden, men i n.
finnas även triaslager, i s. även märglar och
sandstenar från krittiden. Systemet består mestadels
av regelbundna symmetriska veck, vilka icke som
i så många andra veckberg äro tätt
sammanträngda utan bilda ett system av fristående
vågor. Blott i n.ö., där systemet böjer mot ö.,
finnas svaga överskjutningar. I den inre,
närmast schweiziska högslätten belägna zonen äro
vecken väl bibehållna och bestämmande för
terrängformerna, så att deras valv bilda vackra,
symmetriska, valryggsformade kedjor (voütes),
medan dalarna ligga i synklinalerna. På många
håll äro dock valven av erosionen uppskurna i
1 el. 2 längsdalar {combes}, så att en och
samma antiklinal nu morfologiskt kan bestå av 2—3
kammar (se fig. i vid Dal). Floderna följa
omväxlande antiklinal- och synklinaldalarna.
Genom mellanliggande kammar bana de sig väg i
trånga klyftor (duses}, som uppstått genom att
floden långsamt skurit sig ned i de uppväxande
vecken. Kammarnas jurakalksten är porös och
uppvisar därför ofta karstlandskapets
detaljmorfologi med doliner och underjordiska flodlopp.
Högsta ryggen ligger v.n.v. om Genève, där
Crèt de la Neige når 1,723 m ö.h., men ännu
n.v. om Bielsjön når Chasseral 1,609 m. Medan
zonen närmast schweiziska högslätten alltså ter
sig som en grupp parallella, regelbundna kedjor
och därför kallas Kedjejura, är den på den
kon-vexa sidan belägna ytterzonen av platåtyp och
kallas därför Platåjura. Gränsen mellan båda
följer ung. Ain-dalen. Platåjura består även av
symmetriska veck, men här ha de förstörts av
denudationen och terrängen omvandlats till en,
svagt vågig platå. — J. ha bildats genom
tan-gentiala sammanskjutningar av berglagren under
miocen och pliocen tid och tillhöra jordens
ter-tiära veckningszon. De få uppfattas som det
yttersta storvecket av den mot n.v. starkt
utsvängda alpidiska veckningskomplexen. Men medan
veckningen i det senare trängt till stort djup
och de veckade lagren här äro starkt
samman-och överskjutna, avspegla J. blott den yttersta
svaga utlöparen av veckningsprocessen, som här
blott träffat jordskorpans översta lager. Den
mäktiga sedimentpacke av äldre bergarter, som
ligger under J :s trias, är näml, märkligt nog
orörd av den sammanskjutning, som bildat
kedjorna. — J :s klimat är nederbördsrikt.
Bergryggarna äro merendels klädda av granskog. De
högre kammarna och topparna ligga över
skogs-gränsen, och växttäcket består här av saftiga
ängar, som användas till sommarbeten. De
djupa och breda dalarna äro vanl. helt uppodlade
och uppvisa en tätt befolkad jordbruksbygd. —
Se pl. vid sp. 320. — Litt.: F. Machacek, ”Der
Schweizer Jura” (i ”Petermanns Mitteilungen”,
Erg.-h. 150, 1905); E. de Margerie, ”La structure
du Jura” (i ”Verhandlungen der Schweizerischen
naturforschenden Gesellschaft”, 92, 1909); E.
Schmidt, ”Die Siedlungen des nordschweizerischen
Jura” (s.å.); E. de Martonne i ”Géographie
univer-selle”, 6:1 (2 éd. 1947). J-F.
Juraformationen, geol., se Jurasystemet.
Jura in re alie’na (lat.), romersk-rättslig term:
rättigheter i el. till annans sak.
Jura’re in verba magis’tri (lat.), ”svära på
magisterns ord”, urskillningslöst antaga el. hålla på de
meningar, som uttalats av personer med
auktoritet; efter Horatius’ epoder I, 1:14.
von Juraschek [jo’-], Franz, österrikisk
statistiker (1849—1910), född i Ungern, e.o. prof, i
statistik och statsrätt i Cernäu[i 1881, i Innsbruck
1883 och prof, där 1885; 1887 regeringsråd, 1895
hovråd samt 1905 president i statistiska
centralbyrån i Wien. J. är känd som utg. av statistiska
och geografiska översiktstabeller samt för sina
insatser i den österrikiska administrativa
statistiken och i det internationella statistiska samarbetet.
Jurass’isk, geol., härrörande från juraperioden,
tillhörande jurasystemet.
Jura stol’ae, se Prästeståndet.
Jurasystemet, jura, geol., det mellersta av de
mesozoiska systemen, benämnt efter Jurabergen.
Dessa uppbyggas till största delen av bergarter,
som av A. v. Humboldt 1795 betecknades som
jura-kalk. Termen j. användes först av A. Brongniart
1829. I England indelades j. redan tidigt i 2 avd.,
näml, lias (underst) och oolit; samma
indelning vann insteg i Frankrike. T Tyskland utskiljas
SU 15. — 321 —
u — Red. avsl. Vs 50.
— 322 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
