Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jurasystemet, jura - Juridik - Juridisk - Juridiska föreningen - Juridiska föreningen i Finland - Juridisk person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JURIDIK
däremot 3 avd., näml. 1 i a s (undre el. svart
jura), dogger (mellersta el. brun j u r a)
och malm (övre el. vit jura);
färgbeteckningarna syfta på den förhärskande färgen hos de
sediment, som uppbygga resp. avd. A. Oppel
genomförde en paleontologisk indelning i 33 zoner,
huvudsaki. grundad på ammoniter, vilken visat sig
äga vidsträckt tillämpning. — Paleogeografiskt
kunna j:s avlagringar hänföras till 5 stora havsriken:
1) Boreala riket, omfattande n. halvklotets
n. del, med enformig grundhavsfauna;
revbyggande koraller saknas. 2) Mediterra n-k a u k
a-siska riket, tillhör Tethys, med växlande
fa-ciestyper; mot n. uppträda allt mera strandnära
bildningar. Inom den kimero-kaukasiska
provinsen finnas växt- och kolförande sediment, som
antyda ett brackvattensbäcken. I Tethys ingick
även 3) H i m a 1 a y a-r i k e t, som faunistiskt nära
överensstämmer med föreg. Dess
grundhavsområde representeras av en etiopisk och en maorisk
provins. 4) Japanska riket, växt- och
kolförande sediment tala för möjligheten, att här
föreligger en strandfacies av boreala riket. 5) S y
d-andinska riket, som omfattar
Mellanamerika, Sydamerikas n. och v. kust samt yttersta
Sydafrika, tillhör ekvatorialzonen men har utpräglat
litoral karaktär. Inlagringar av eruptivtuffer äro
utmärkande för detta rike till skillnad från de
övriga. — De yngre jurabildningarna ha avsevärt
mycket större utbredning än de äldre. I början
av malm nådde havet sin maximihöjd, vilket
föranledde en av de största transgressioner man
känner från jordens historia. Mot periodens slut drog
sig havet åter delvis tillbaka. J. innehåller på det
hela taget endast sparsamt kontinentala sediment;
sådana ha större utbredning blott i inre
Nordamerika och i Nordasien. J:s bergarter befinna sig
ofta i orubbad horisontal lagerställning över stora
områden. I Mellaneuropa är j. rikt
utvecklat. L i a s uppbygges väsentligen av mörka, ofta
bituminösa leror och skifferleror samt mera
underordnat kalk- och sandstenar. I nedre lias märkes
den av Gryphaea arcua’ta karakteriserade
gryfitkal-ken och i övre lias den bituminösa
posidonomya-skiffern i Württemberg (Boll och Holzmaden) med
riklig förekomst av fisködlor och svanödlor;
dylika finnas också rikligt på Englands sydkust vid
Lyme Regis. Dogger består mest av
kalkstenar, ofta av oolitisk struktur med inlagringar av
järnmalm, t.ex. i Lothringen och Luxemburg, där
de viktiga minettemalmerna förekomma. I malm
dominera ljusa kalkstenar och dolomiter, ofta
mass-formiga och uppbyggda som rev av koraller och
svampdjur. Särsk. märkes den skiffriga
litografiska kalkstenen vid Solnhofen m.fl. ställen vid
floden Altmühl i Bayern. Denna bergart är bildad
i laguner i korallrev och är mycket rik på fossil.
Här förekommer en blandning av havsdjur och
landdjur, synnerligen väl bevarade.
J. i Skandinavien. Förutom de till
Fenno-skandias randzoner hörande jurabildningarna i
Skåne (se Skåne, geologi) och på Bornholm finnas på
Andöy i n. Norge (se Norge, geologi) obetydliga
sådana, tillhörande malm och övergående i den
äldre kritan.
J:s fauna är ofta synnerligen rik. I stor
mängd förekomma svampdjur, koraller och tagg-
hudingar; bland de senare börja sjöborrarna, även
irreguljära sådana, att spela allt större roll.
Armfotingarna äro i avtagande; rikligt förekomma
blott terebratulider och rhynchonellider.
Framträdande äro däremot musslorna, särsk. ostron, som
ofta bilda formliga bankar. Viktigast bland
mol-luskerna äro emellertid ammoniterna med stor
formrikedom (i lias Arieti’tes, Amalthaè’us,
Har-poc’eras m.fl.; i dogger Stephanoc’eras, Parkinso’nia
m.fl.; i malm OppeAia, PeltoReras, Perisphi’nctes
m.fl.). Även belemniterna nådde en rik utveckling.
Kräftdjur och insekter ha träffats talrikt, särsk. i
den litografiska kalkstenen. Så är även fallet med
fiskar (ganoider, hajar, kvastfeningar, benfiskar).
Försvunna äro de tidigare så viktiga
pansarsalamandrarna, medan kräldjuren utvecklas i en
rikedom som aldrig förr el. senare. Sålunda
märkas fisk-, svan-, flyg- och skräcködlor. Av stort
intresse äro de äldsta kända fåglarna (se
Urfåglar). J:s däggdjur tillhöra alla gruppen
Multituber-cula’ta.
F 1 o r a n i lias ansluter sig nära till den i rät
förekommande. Lias och dogger äro stundom rikt
växtförande, medan endast sparsamma rester
träffats i malm. I jura nådde den mesozoiska floran
sin höjdpunkt. Här dominera sålunda nakenfröiga
växter, ss. cykadofyter, barrträd och ginkgoväxter;
dessutom förekomma talrika ormbunkar. Av alla
kända fossila floror är j:s den, som varit mest
likformigt utvecklad över hela jordklotet. G.R.
Juridi’k (till lat. jus, rätt och di’cere, säga),
rättsvetenskap*.
Juri’disk (se Juridik), rättslig.
Juridiska föreningen, se Svensk juridisk förening.
Juridiska föreningen i Finland,
sammanslutning av jurister i Finland, bildad 1862. Föreningen
utger sedan 1865 en tidskr.
Juridisk person, rättsvetenskapligt begrepp, som
innebär, att vissa ekonomiska rättigheter och
skyldigheter hänföras, icke till en el. flera enskilda
människor som desammas subjekt, utan till ett
särsk. konstruerat subjekt: en sammanslutning el.
annan samfällighet, en inrättning (anstalt) el.
stiftelse (se Rättssubjekt). Den förmögenhet —
tillgångar och skulder —, varom fråga är, anses
alltså rättsligen skild från de personers
förmögenhet, som äro medl. i samfälligheten el.
njuta förmån av inrättningen. Dessa personer
ha ej obetingat förfogande över j:s egendom,
vilken ej heller ansvarar för deras enskilda
skulder; å andra sidan ansvara de ej utan vidare
för j:s skulder. Härav följer dock ej, att en j.
måste tillerkännas självständig personlighet i mera
vittgående mening. De ansatser i riktning häråt,
som skönjas i äldre rättsvetenskap, äro numera
i det hela övergivna, och j:s grund ses uteslutande
i lämplighetsskäl. Vid sådant förhållande är det
givet, att inst. j. icke funnit lika omfattande
användning i alla länders rättssystem. Svensk rätt
går i sådant hänseende ganska långt och erkänner
som j. — behöriga att ”förvärva rättigheter och
ikläda sig skyldigheter samt inför domstol och
annan myndighet söka, kära och svara”, som
uttryckssättet är i svenskt lagspråk — icke blott
Staten, kommunerna (de högre och lägre) och
kommunalförbunden, ävensom akad. och varjehanda
sammanslutningar med mer el. mindre obligatorisk
— 323 —
— 324 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
