Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jurt el. jurta - Jurydomstol - Jus, sky (extrakt) - Jus (juridik) - Jus albinagii - Jus angariae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUS
Jurt under uppförande och (t.h.)
dörr till en mongolisk furstes jurt.
behöva vara juridiskt utbildade) på det sätt
samverka i rättskipningen, att lekmännen efter
rätte-gångsförhandlingarna avgiva en utsaga (eng.
ver-dict, av lat. verita’tem d^cere), som avgör
bevisningen i målet, i brottmål skuldfrågan, d.v.s. om en
fällande dom i saken må meddelas, varefter
straffet utmätes av fackdomaren. De båda i domstolen
ingående elementen sammansmälta alltså icke, ss.
vid nämnd (se d.o. och Schöffen), till ett, likvärdigt
kollegium. J. uppträder i England i början av
iioo-talet, men dess ursprung är i övrigt dunkelt
och omtvistat. J. fick här en vidsträckt
användning ej blott i svårare brottmål som grand jury el.
anklagelse jury (se d.o. och England, sp.
706) för inledande av åtal, utan även för
tvistemål, där dess användning kvarstod, ehuru minskad
1920. Förutom grand jury, vilken närmare
utformades under Henrik H:s tid (1154—89), utbildades
i England en ej fullt så mångtalig j., petty jury,
för avgörande av enbart skuldfrågan i brottmål.
Det är i sistn. form, som j. vunnit insteg på
kontinenten, först i Frankrike vid revolutionen 1791,
sedan i andra länder, bl.a. Tyskland 1871, Norge
1887 och Danmark 1916, i sistn. två länder kallad
nævninger. Till USA kom j. med engelsmännens
bosättning redan på 1600-talet. Vid införandet av TF
1812 anordnades för denna art rättegångar även i
Sverige j. (se Tryckfrihetsprocess). J. var länge
populär i tongivande kretsar i Europa under
1800-talet och ansågs som en självfallen följd av
folkfrihetens och självstyrelsens grundsatser med
till-lämpning jämväl av Montesquieus
maktdelnings-läror. Emellertid har j. utom England givit
anledning till berättigade anmärkningar. Det har både
i USA, Frankrike och redan i Danmark visat sig,
att j., godtyckligt el. förledd av advokaters
vältalighet, friat uppenbara förbrytare till men för det
verkliga samhällsintresset. Det möter även stora
svårigheter i praktiken att skilja rättsfrågan från
sakfrågan i målen. Tanken att låta lekmännen
deltaga i rättskipningen för att tillmötesgå önskemål
om rättsmedvetandets vidmakthållande hos
befolkningen och dennas inblick i och godtagande av
rättsutövningen kan förverkligas på annan väg än
genom j., t.ex. som i Sverige genom nämnden. I
England råder bruket, att domaren efter
rättsför-handlingarna gör en översikt för juryn av
utredningen i målet under påpekande av den el. de
avgörande punkterna i bevisningen och tillika ger
tydlig anvisning om sin egen uppskattning av
bevisningen. Juryn följer alltid dessa domarens
anvisningar, vilket gjort, att jurysystemet fungerat
till belåtenhet i landet och j. behållit sitt anseende.
I Tyskland har j. avskaffats 1924 och ersatts av
Schwurgericht* med Schöffen*, ung. vår svenska
nämnd. Gemensamt för j. i alla länder, där den
förekommer, är dess uppdelning i 2 avd., efter eng.
bruk kallade bänkar, domarnas och
jurymännens. I övrigt växlar organisationen. Domarna
kunna vara 1 till 13, jurymännen urspr. 12,
numera i England i vanliga mål endast 7. De
senare uttagas i regel bland män, på senare år
även kvinnor, av viss ålder, bildning, medborgerlig
ställning och god frejd. Ämbetsmän, präster m.fl.
äro befriade från juryuppdraget, övriga valbara
uppföras på en grundlista. Från denna överflyttas
årl. på förhand vissa personer till en årslista, och
av årslistan inkallas behövligt antal till tjänstgöring
vid varje domstolssammanträde, tingslista. Bland
de på tingslistan upptagna äga parterna utan
angivande av sina skäl utesluta visst antal, så att
endast fulltalig jury återstår i målet. De sålunda
kvarstående avlägga ed. Enl. engelsk rätt måste
juryns utsaga vara enhällig, eljest utses ny jury, på
kontinenten kräves % majoritet för fällande av
tilltalad i brottmål. K.
Jus [fra. utt. zy, sv. Jy] (av lat. jus, spad), sky,
ett extrakt, som erhålles vid stekning av kött el.
fisk. Koncentrerad kall j. stelnar i regel och kan
användas till garnering. J. är huvudbeståndsdel
i alla steksåser och höjer smaken och färgen på
dessa.
Jus (lat., jfr Jura), romarnas beteckning för
rätten som sammanfattningen av de av
staten-sam-hället skapade rättsreglerna; motsatsen var fas,
den gudagivna rättvisan.
Jus albina’gii (lat.), hemfallsrätt*.
Jus anga’riae (lat.), angarierätt*.
— 327 —
— 328 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
