Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jus belli - Jus canonicum - Jus civile Flavianum - Jus connubii - Jus detractus - Jus devolutionis - Jus ecclesiasticum - Just gentium - Jus honorarium - Jus honorum - Jus indigenatus - Juslén, Pehr - Juslenius, Daniel - Jus naturale - Jus non scriptum - Jus patronatus - Jus possidendi - Jus praesentandi - Jus praetorianum - Jus primae noctis - Jus privatum - Jus protimiseos - Jus publicum - Jusquau bout - Jus quiritium - Jus romanum - Jussarö - de Jussieu, 1. Bernhard - de Jussieu, 2. Antoine Laurent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUSSIEU
Jus belli (lat.), eg. ”krigets rättsregler”, de
folkrättsliga regler, som gälla vid krigföring. Se
Gro-tius, H., och Krig.
Jus canon’icum (lat.), kanonisk rätt*.
Jus civi’le (lat.), civilrätt*.
Jus civi’le Flavia’num, se Flavius.
Jus connu’bii (lat.), hos romarna rätt för medl.
av annan stam el. folkklass att ingå enl. romersk
rätt fullgiltigt äktenskap. Jfr Civitas.
Jus detrac’tus (lat.), eg. rätt till avdrag, en hög
avgift, som staten i äldre tid lade å lös
förmögenhet, som fördes ur landet, vare sig genom
ägarens utflyttning (j. emigratic/nis) el. genom arvtäkt
(se Hemfallsrätt). Utflyttningsavgift, ce’nsus
emigrationis, uttogs i Sverige enl. 1723 års adliga
privilegier av utflyttande adelsman med V10 av hans
lösa egendom, ”som dragés ur riket”; borgare hade
enl. 1734 års lag att vid utflyttning erlägga 1/e av
sin egendom till lika delning mellan Kronan och
staden. Genom överenskommelser i senare tid med
främmande makter ha dessa avgifter allmänt
bortfallit. K.
Jus devolutio’nis (lat.), devolutionsrätt*.
Jus ecclesias’ticum (lat.), kyrkorätt*.
Jus emigratio’nis (lat.), se Jus detractus.
Jus gen’tium (lat.), romarnas namn på den fria,
mindre formbundna rätt, som under en
övergångsperiod århundradena närmast före Kr.f. gällde vid
den ekonomiska samfärdseln hos de icke latinska
folken på italienska halvön, medan romarrätten
ännu var bunden i den gamla stränga civilrättens
tunga former. J:s grundsatser upptogos
emellertid, särsk. genom pretorns verksamhet (se Edikt),
i stor omfattning i det romerska rättslivet, och
därmed skapades den fullt utbildade romerska
rätten, i mycket förebilden för modern civilrätt. J.
var alltså en privaträtt, gav regler för enskilda
personers mellanhavanden. I senare internationellt
rättsspråk har emellertid j. blivit den latinska övers,
av folkrätt*. K.
Jus honora’rium (lat.), se Edikt.
Jus hono’rum (lat.), rätten att bekläda statens
högre ämbeten (hono’res, se Magistratus), brukar
betecknas som en av de i det romerska
medborgarskapet (ci’vitas) ingående rättigheterna. Av
de antika teoretikerna betraktades dock
valbarheten till ämbeten icke som en särskild del av
medborgarrätten utan som konsekvens av
rösträtten (suffra’gium) för dem, som fyllde de höga
förmögenhetskraven o.a. kompetensvillkor.
Jus indigena’tus (lat.), indigenatsrätt*.
Juslén, Pehr, ämbetsman, vitterhetsidkare (1739
—94), född i Åbo, fil. mag. där 1757, aktuarie i
Riksarkivet 1771, assessor vid Åbo hovrätt 1773,
led. av Högsta domstolen 1789—93, revisionssekr.
1793; medl. av sällskapet Utile dulci 1769,
stiftade Auroraförbundet i Åbo 1770, i vars
publikationer han flitigt medarbetade.
Jusle’nius, Daniel, finländsk präst (1676—
1752), prof, linguarum i Åbo 1712, i teologi 1727,
biskop i Borgå 1734, i Skara 1744. J. är framför
allt känd genom sina topografiska och filologiska
skrifter (”Aboa vetus et nova”, 1700, och ”Finska
ordaboks försök”, 1745, ett under nära 100 år
oöverträffat arbete).
Jus naturale, jus natu’rae (lat.), naturrätt*.
Jus non scriptum (lat., eg. den oskrivna rätten),
sedvanerätt*.
Jus patrona’tus (lat.), patronatsrätt*.
Jus possiden’di (lat.), rätt att besitta något. Jff
Äganderätt.
Jus praesentan’di (lat.), se Patronatsrätt.
Jus praetoria’num (lat.), se Edikt.
Jus prfmae noctis (lat.), rätt till första natten,
rätt för annan än brudgummen att tillbringa
bröllopsnatten hos bruden. Sådant bruk förekommer
hos primitiva folk i skilda delar av jorden och
omtalas redan från forntiden. Rätten tillkom oftast
hövdingen, medicinmannen e.d., och syftet torde
vara att skapa skydd mot onda andar (jfr
Deflora-tion). Spec. i fransk litteratur har godsägarens
påstådda j. under medeltiden i fråga om
underlydande kvinnfolk mycket omskrivits. Det får emellertid
anses ådagalagt, att sådan rätt icke existerat inom
den germanska rättens område men väl måhända
i Spanien, några orter i Sydfrankrike samt, på gr.
av primitiva förhållanden, i Ryssland. Däremot
uppbar godsherren enl. germansk rätt en avgift
(Bedemund, marita’gium, i romanska länder jus
cunni) av ofria kvinnliga underhavande vid deras
giftermål, särsk. om bruden flyttade utom godset.
Denna avgift har felaktigt tolkats som en
avlösning i penningar av j. Enstaka övergrepp med
olagligen tilltvingad j. torde jämväl ha
förekommit. — Litt.: K. Schmidt, ”J.” (1881). K.
Jus priva’tum (lat.), privaträtt*.
Jus protimi’seos (lat.), romersk-grekiska
benämningen på förköpsrätt, särsk. vid emphyteusis.
Jus pub’licum (lat.), offentlig rätt*.
Jusqu’au bout [zysk-å-bo’j (fra.), ända till slutet.
Jus quiri’tium el. jus quiritum (lat.), se Romersk
rätt. 1
Jus roma’num (lat.), romersk rätt*.
Jussarö, ö med lots- och fyrplats vid Finlands
sydkust i Ekenäs landskommun ö. om Hangö.
J. har under havsytan belägna malmfyndigheter
(lågprocentig magnetitmalm), vilka tidvis
bearbetats.
de Jussieu [dø zysjö’]. 1) Bernhard de J.,
fransk botanist (1699—1776), med. dr och
praktiserande läkare 1720, demonstrator vid Jardin du roi
i Paris 1722, prof, regius och föreståndare för
kungl. trädgården i Trianon i Versailles 1758. På
grundvalen av Linnés ”Philosophia botanica”
(1751), där växterna indelades i 67 o’rdines,
utvecklade J. en allmän klassifikation för växtriket,
vilken han 1759 tillämpade vid ordnandet av
Tria-nons trädgård. Denna J:s indelning i ordines
na-tura’les, som är utgångspunkten för samtliga senare
växtsystem av detta slag, blev emellertid inskränkt
till ett utkast, som mera i detalj utformades genom
J.2). J. har även anställt iakttagelser över
pollenkorn (1739) och var en bland de första, som
utskilde korallerna från växtriket och hänvisade dem
till plats bland djuren. G.
2) Antoine Laurent de J., den föreg:ä
brorson, botanist (1748—1836), med. dr 1770, tf.
prof, vid Jardin du roi i Paris 1770—85,
dembn-strator där 1777—93, prefekt för
sjukvårdsinrättningarna 1790—92, prof, vid Muséum d’histoire
na-turelle 1793—1826, i farmakologi vid univ. i Paris
1804—22. J. utbildade i sitt klassiska arbete
”Genera plantarum secundum ordines naturales dispo-
— 329 —
— 330 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
