Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jämtland - Befolkning och bebyggelse - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄMTLAND
Järpen (1,105 inv.), vilka uppkommit i samband
med järnvägarnas tillkomst.
Halvnomadiserande lappar, idkande
fjällrenskötsel, uppehålla sig i J :s fjällbygder. Till
Frostviken lära de ha kommit o. 500 e.Kr. och
till landskapets s. delar ej förrän på 1500-talet.
1940 funnos i J. 214 renskötande och 98 ej
ren-skötande lappar. De tillhöra Frostvikens,
Ho-tagens, Offerdals, Sösjö, Kalls, Handölsdalens,
Tranris och Anarisets lappbyar med nomadskolor
i Jänsmässholmen (Offerdal) och Ange (Kall),
Tossåslapparna i Härjedalen ha vår- och
höstviste i Glens lappläger (Arådalen) liksom
sommarbetesland i J. Renbetesfjällen, som delvis
avsattes vid avvittringen, sortera under
Domänstyrelsen och omfatta (1946) 199,459 ha
utmarks-areal (kalfjäll ej medräknade), varav 106,845 ha
utgjorde skogsmark.
Kastspjutspetsen av ben från Offerdal dateras
till ancylustidens senare del. Detta skulle
betyda, att J. besöktes av jägare före istidens slut.
Minnen av gammal jaktmagi äro
hällristningarna och hällmålningarna. Då dylika finnas även i
Norge, tyder detta på ett uråldrigt
kultursamband mellan J. och detta land.
Stenåldersboplat-ser och gravfält från vikingatiden i n. och v. J.
visa, att områden, som nu hysa ingen el. endast
ringa sentida bebyggelse, tidigt varit bebodda
men vid okänd tidpunkt lagts öde. Den första
fasta bebyggelsen uppstod på lättbrukad mark
nära de stora vattnen och särsk. i den bördiga
trakten kring Storsjön. Här finnas också
landskapets gamla ortnamn talrikast representerade
(jfr sp. 376). Kontakten med omgivande
landskap i v., s. och ö. var livlig, och
storsjö-bygden blev tidigt kulturcentrum och
mötesplats för handeln, i vilken jämtarna på gr.
av samfärdselläge och kvnne togo livlig del.
Skinnvaror, vilt och produkter av myrjärnssmide
voro de viktigaste exportprodukterna, spannmål,
fisk och salt voro importvaror. Fyndet i Näs av
126 myrjärnstackor, det största i Sverige av
denna art, ger en antydan om järnproduktionens
omfattning. 1700-talet blev en expansionsperiod
i J :s näringsliv. Nykolonisation ägde då rum
bl.a. i fjälldalarna i v. och n. Så uppkom t.ex.
Frostvikens nuv. fasta bebyggelse 1750. Redan i
slutet av 1600-talet hade man upptäckt
konpar-malm i Åreskutan, men icke förrän 174^ anlades
Huså kopparhytta vid Kallsjön, som ägde
bestånd till 1881. 17^2 anlades ett garmakeri vid
Semlan i Mörsil. Den första finbladiga s.k.
exportsågen anses anlagd i Hällesjö 1753. Under
1840-talet anlades i Rönnöfors (Offerdal) ett
järnbruk, baserat på lokal järnmalmstillgång, och
i Äflohammar tre hammare för manufaktursmide.
Transporterna blevo dock dyra, och driften
ned-lades vid järnvägens tillkomst. Från denna tid
daterar sig den moderna industrien, huvudsaki.
baserad på J :s skogstillgångar. J.Ör.
Ekonomisk geografi. Folkmängden fördelade sig
1940 på de olika yrkesgrupperna sålunda:
jordbruk med binäringar 61,8 °/o (72,5% om Östersund
frånräknas), industri och hantverk 18,3%,
samfärdsel och handel 9,5 °/o, allmän tjänst och fria
yrken 4,6 °/o, husligt arbete och ospecificerad
verksamhet 5,8 °/o.
Jordbruk. Trots det nordliga läget och
höjden ö.h. är jordbruket en betydelsefull
näringsgren i J. Sveriges jordbruksstatistik indelar J. i
silurområdet, mellanbygden och fjällbygden.
Landarealens fördelning på ägoslag framgår av tab.
2. Högsta relativa åkerareal har Frösö med 18,7%
Tab. 2. Landarealens fördelning på ägoslag 1947.
Ägoslag Hela Jämtland [-Silurområdet Mellanbygden Fjällbygden-] {+Silur- området Mellan- bygden Fjäll- bygden+}
ha •/o »/o •/o «/o
Aker ........... 62,944 1,1 3,3 i,s 0,6
Slåtterräng .... 6,073 0,2 o,* o,j 0,1
Kultiverad äng 2,507 0,1 0,2 0,0 0,0
Annan betesäng 15,883 0,5 0,8 0,4 0,2
Skogsmark .... 1,903,595 55,8 63,6 82,8 38,4
Annan mark .. 1,414,037 41,5 31,9 14,7 60,7
3,405,059 j 100,0 l 100,0 100,0 j 100,0
åker, nära följt av Marieby med 18% och Sunne
med 16%. Brukningsdelarnas antal uppgick 1944
till 15,560, varav 68,7% hade en åkerareal mindre
än 5 ha, 23,5 % av 5—10 ha, 6,9 °/o av 10—20 ha,
0,7 °/o av 20—30 ha. Endast 23 brukningsdelar
överstego 30 ha och 4 st 50 ha. J. är sålunda
ett utpräglat småbrukarlandskap, varför
binäringar, framför allt i form av skogsbruk, ha stor
betydelse. Den arrenderade åkerjorden utgjorde
1944 11 °/o av åkerarealen (medeltal för riket
26,7 °/o). Nyodlingar ökade åkerarealen i
Jämtlands län med 666 ha under tiden 1938—47, varav
55 °/o kommo på silurområdet. Åkerarealens
användning och avkastning framgår av tab. 3.
Boskapsskötseln har av ålder varit en
huvudnäring i J. I likhet med de angränsande
landskapen i s. och ö. har den bedrivits extensivt
på naturliga betesmarker med hjälp av ett väl
utvecklat fäbodväsen. Detta har emellertid gått
starkt tillbaka under de senaste decennierna,
beroende på brist på arbetskraft, mer intensifierad
kreatursskötsel, baserad på odlade foderväxter,
och ökad anslutning till mejerirörelsen. Det är
huvudsaki. inom fjällbvgden, som kvarlevor av
fäbodväsendet nu anträffas, där de rika
fjällbetena på detta sätt tillvaratas. Husdiursstockens
storlek 1944 visas av tab. 4. Boskapsskötseln står
högt i T. Jämföres antalet husdjur på reducerad
jordbruksareal (åker jämte till åker omräknad
äng) i Jämtlands län med andra län, befinnes. att
endast svinens antal är lägre, medan antalet
hästar, nötkreatur och getter är större än i något
annat län. Särsk. inom silurområdet är
hästbeståndet stort. Detta sammanhänger med den
kalkrika berggrunden, som är gynnsam för
hästarnas benbyggnad och därför har givit anledning
till en omfattande hästuppfödning. Hästaveln
har gamla anor i J., framför allt beroende på
det livliga handelsutbytet, som ägde rum genom
hästforor. I J. liksom i Norrland f.ö. dominerar
den nordsvenska hästen, som utformats genom
korsning mellan den inhemska lantrashästen och
särsk. gudbrandsdalshästen från Norge. Sedan
1903 har hingstuppfödningsanstalten Vången i
Alsen uppköpt de mest lovande hingstfölen,
uppfött dem och vid 4 års ålder sålt dem.
Anledningen till denna form av hingstuppfödning är, att
det är svårt för det enskilda jordbrukets små
— 367 —
— 368 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
