Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jämtland - Folkkultur - Konsthistoria - Jämtland i litteraturen - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄMTLAND
Laggade pipkannor med målad och punsad ornering.
1650-talet. Östersunds museum.
Ur G. Näsström, ”Forna dagars Sverige”.
lektiva hushåll under familjeöverhuvudets
ledning, ha varit så utvecklad som i J. Gårdarna
utgöras av flera olika, huvudsaki. knuttimrade,
byggnader. Boningshusens inredning har av
ålder ägnats mycken omsorg, och träslöjd,
målningar och textil slöjd ha satt sin prägel på
interiörerna. De ålderdomliga vävarterna
dubbelvävnad och snärjvävnad äro kända genom från tidig
medeltid bevarade vävnader (se Kyrkåsbonaden
och överhogdalstapeten). I vissa delar av
landskapet ha jakt, fiske och jordbruk jämte den kraftigt
dominerande boskapsskötseln varit viktiga
näringsgrenar. Särsk. gäller detta relativt sent bebyggda
socknar, t.ex. Frostviken. Riklig tillgång på bete
har här utgjort grundvalen för fårskötsel i större
omfattning än annorstädes i Sverige, Gotland
undantaget. Sedan gammalt ha därjämte
handelsre-sorna, som gingo såväl till de norska
köpstäderna som till den svenska kustbygden ända ned
till Uppsala och Stockholm, bidragit till
hushållningen. — J:s folkkultur har länge ägnats ett
livligt intresse inom landskapet. Rika samlingar
ha hopbragts, framför allt i Jämtlands läns
museum och friluftsmuseet Jamtli*. G.Bg.
Konsthistoria. De första impulserna till den kristna
rörelsen i J. och Härjedalen torde ha kommit
västerifrån, men för J:s vidkommande inordnades
rörelsen rätt snart inom den svenska missionens
kraftiga organisatoriska verksamhet. Frösörunstenens
inskrift (o. 1050) ”lät kristna Jämtland” samt
kyrkliga byggnads- och konstminnen från den tidigare
medeltiden belysa i sin mån rörelsens utbredning
redan då inom det centrala jämtländska
kulturområdet. Den kyrkliga arkitekturen blomstrar tidigt.
Av mera kända kyrkor från tidig medeltid, ss.
Brunflo, Sunne, Offerdal, Hackås, är endast den
sistn. bevarad, av de fristående tornen, kastalerna
(Brunflo, Hackås, Sunne), endast den i Brunflo (o.
1100). Kastalerna, vilkas svenska ursprungsort
är J., röja västligt inflytande, liksom ock en
märklig målningssvit, den heliga Margaretas
martyrolo-gium, från 1200-talet i Hackås kyrkas korabsid.
Men de kulturella och konstnärliga strömningarna
ha gått växelvis väster- och österifrån, tagits upp
och omplanterats, och därur har framgått mycket,
som bär starkt provinsiella drag, över det
konstför-medlande Trondheim går 1200—1300-talens
konstkultur, på östliga vägar komma 1400-talets
altarskåp av lübecksk och flandrisk typ, medan
intressanta skeppsformiga altarljusstakar och ljuskronor
av järn samt inpå 1500-talet träskulptur hänvisa
till egna mästare i landskapet. Märkliga
väggmålningar o. 1600 och 1600-talets plattskärningsteknik
med till en början västligt påbrå sluta vid nästa
sekelskifte med Gregorius Raafs självständiga
mäs-tarproduktion. Under 1700-talet har J. en rad
självständiga konstutövare av rang: kyrko- och
stapelbyggarna Olof Månberg, Pehr Olofsson och Påhl
Persson, skulptörerna Jonas Granberg och Johan
Edler d.ä., målarna Carl Hofwerberg, Anders
Berglin och Pehr Sundin (”Sveriges andre Hörberg”).
Då tillkommo jämtlandsstaplarna med ”löken”,
ombyggnaderna av Ovikens, Hackås m.fl. kyrkor,
edlerska rokokon, skillerier, marmoreringar och
arkitekturmålningar, porträtt m.m. — Den folkliga
konsten tog intryck härav, varom skatter och
spillror i J:s läns museum bära vittne. Ännu finnas ute
i bygderna, förutom i Jamtli* och några
hembygdsgårdar, gamla talande prov på en stolt, landskapet
värdig allmogearkitektur. — Om
kulturminnesvården i J. se Heimbygda. E.Fn.
Jämtland, i litteraturen. Skönlitterära skildringar
med motiv från J. finnas av bl.a. följande jämtar:
Rosa Arbman, A. Backman, A. Behm, P. V.
Enström, G. Hedenvind-Eriksson, A. Larsson-Kilian,
E. Olsson, P. Nilsson-Tannér, J. Stadling samt
av utsocknes som Alfhild Agrell, Eva Berg, T.
Boberg, J. Falkberget (norsk), P. Hallström, Hj.
Höglund, G. H. Mellin, W. Peterson-Berger, J.
L. Saxon, C. A. Wetterbergh (Onkel Adam) och
W. H. Wickström.
Litt.: ”Svenska turistfören :s årsskr.”, 1934;
”Svenska turistfören :s resehandböcker”, 10 (5
uppl. 1926) och ”Södra Norrland” (1948); T.
Boberg & G. Olander, ”Västra J., resehandbok”
(1935); P- Nilsson-Tannér, ”J. och Härjedalen,
natur, kultur och folk” (1936); R. Arbman &
K. Curry-Lindahl, ”Natur i J.” (1948); J. och
Härjedalen”, red. av Hanna Rydh (s.å.). — G.
Frödin, ”Bidrag till v. J:s senglaciala geologi”
(SGU, ser. C, nr 246, 1913), ”Glacialgeologiska
studier i n.v. J.” (därst., nr 253, 1914), ”Studien
über die Eisscheide in Zentralskandinavien” (i
”Bulletin of the Geol. Inst. of Upsala”, 19, 1925);
K. Eriksson, ”Inlandsisens avsmältning i s.v. J.”
(SGU, ser. C, nr 251, 1914); A. G. Högbom,
Geologisk beskrivning över Jämtlands län” (därst.,
nr 140, 2 uppl. 1920); B. Asklund & P. Thorslund,
”Fjällkedjerandens bergbyggnad i n. J. och
Ångermanland” (därst., nr 382, 1935), ”Stratigrafiska
och tektoniska studier inom Föllingeområdet i
— 379 —
— 380 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
