Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jändel, 1. Ragnar - Jändel, 2. Bengt - Jänisch, Karolina - Jänisjärvi - Jäniskoski - Jännes, Arvi - Jära folkhögskola - Järavallen - Järbo (Gästrikland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRBO
Jändel. i) Olof Ragnar J., författare (1895
—1939). J-, som föddes i ett målarhem i Jämjö,
Blekinge, växte upp under fattigdom och
familjetragedier. Han var barberarlärling 1909—10 och
måleriarbetare 1910—17. Redan under skoltiden
vaknade hans läshåg, och han försökte sig tidigt
som poet. Han kom snart under inflytande av
tidens radikala strömningar inom arbetarrörelsen,
tog intryck av K. G. Ossiannilsson och T.
Ner-man och skrev politiska kampdikter i ”Brand”
och ”Stormklockan”. Av betydelse för J. blev
en kurs på
Brunnsviks folkhögsk. 1915—
16, där han som
lärare hade bl.a. T.
Fo-gelqvist. Han
debuterade 1917 med
dikt-saml. ”Till kärleken
och hatet”, där han
tolkade sin sociala
indignation men där
också mjukare toner
hördes. ”De tappra”
(1918) var inspirerad
av arbetarnas uppror
under Finlands
frigörelse. J., som varit
verksam inom det radikala Socialdemokratiska
ungdomsförbundet och anslutit sig till
vänstersocialistiska partiet, vände sig småningom bort från
partipolitiken och tog starka intryck av den
orientering mot en kristen livssyn, som gjorde sig
gällande i svenskt kulturliv efter i:a världskriget.
Hans nya inställning kom till uttryck i
diktsamlingarna ”Under vårstjärnor” (1920), ”Sånger och
hymner” (1921) och ”Havets klockor” (1923),
essäboken ”Vägledare (1921), där han hänvisade till
bl.a. V. Ekelund, S. Obstfelder och Dan Andersson,
och ”Det stilla året” (1923), en samling
meditationer. 1928 utgav han antologien ”Religiös
nu-tidsdikt”. J:s religiositet var en personligt
utformad mystik; han använde kristna
föreställningar och ordalag, men han kan icke kallas
kristen, allra minst var han kyrklig. Han kände
väsensfrändskap med Jesus- och
Franciscus-be-rättelsernas huvudpersoner. I berättelsen ”Den
trånga porten” (1924) skildrade han sin barndom
och ungdom; denna ”utvecklingshistoria” hade en
förebild i Strindbergs självbiogr. och var
föregångare till en rad minnesböcker av
efterkrigstidens s.k. proletärförf. Anknytningen till
hembygden avspeglades i diktsamlingarna ”Heden
och havet” (1925) och ”Släkt och bygd” (1926).
I ”Franciscus med pilbåge” (1927), en samling
fri vers, framträdde J. som polemiker och
tids-kritiker. Den närmast idylliska stämning, som
kännetecknat J :s produktion under 1920-talet och
som bar upp prosaboken ”Jag och vi.
Kommentarer och meditationer” (1928) och
diktsamlingarna ”Kämpande tro” (s.å.) och ”Advent”
(1929), fick under 1930-talet vika för en beskare
och bittrare livssyn, främst framkallad av
personliga svårigheter av skilda slag, sjuklighet,
fattigdom, olyckligt äktenskap; tidshändelserna,
särsk. den framväxande nazismen, återverkade
också. ”Vårt rike” (1931) innehöll en rad
ångest-och fattigdomsmotiv, och den oro, som nu drev
honom, fick etsande uttryck i diktsamlingen
”Malört” (1933), där han tydligen lärt av Pär
Lagerkvist. Han uppträdde nu kritiskt mot
kristen tro och livssyn, och den sociala indignationen
från hans tidiga ungdom gjorde sig ånyo påmind.
Småningom vek mörkret åter bort från honom,
han blev på sitt sätt en livsdyrkare; särsk. sökte
han sig till naturen, ss. i ”Blommor” (1937),
”lyriska naturbetraktelser”, och ”Stenarna
blomma” (1938), en diktsamling. Under det att J.
höll på att söka sig ett hem i sin födelsebygd,
rycktes han bort, mitt uppe i en ny produktiv
period; han hade bl.a. påbörjat en ny
självbiografisk berättelse, vars i:a del, ”Barndomstid”,
utkom 1936. ”Valda dikter” utkom 1934 (ny uppl.
1949), ”Samlade skrifter” i 5 bd 1940. Postumt
utkom ”Poesi och prosa” (1944). — Litt.: H.
Ahle-nius, ”Arbetaren i svensk diktning” (1934); K.-G.
Hildebrand, ”Bibeln i nutida svensk lyrik” (2 uppl.
1939); T. Fogelqvist, ”Postludium” (1946); V.
Moberg & S. Arnér, ”Hatets och kärlekens
diktare” (s.å.). E.
2) Bengt Paul J., den föreg:s son,
författare (f. 18/i 1919). J., som anknutit till
konservativa strömningar och strävanden, har utg.
diktsamlingarna ”Ung eld” (1938), ”Som ett kastell”
(1942), ”Verklighet” (1945) och ”Sången om frid”
(1947) samt broschyren ”Människovärdets kris”
(1948).
Jänisch, Karolina, författarinna, se
Pav-lova.
Jän’isjärvi, sjö i Sovjetunionen invid gränsen
mot Finland i den del av Karelen, som i freden
1940 och vapenstilleståndet 1944 avträddes av
Finland till Sovjetunionen; 204 km2, 67 m ö.h. J.
upptar tillflödena Pieni Jänisjoki, Soanjoki och
Saranjoki samt avrinner genom Läskelänjoki till
sjön Ladoga.
Jän’iskoski, fors och kraftverk i Pasviks älv,
SSSR; vattenfallets höjd vid turbinerna 21,5 m.
Kraftverket uppfördes på 1930-talet för Petsamo
nickelgruvas behov (uttagen vattenkraft 40,000
turbinhk) och förstördes under kriget 1941—44.
J., som låg i Enare kommun, avträddes jämte
kringliggande områden 1947 av Finland till
Sovjetunionen i samband med regleringen av de
tyska tillgodohavandena i Finland.
Jännes, Arvi, pseud. för finländske skalden
Arvid Genetz.
Jära folkhögskola, i Malmbäcks sn i Småland,
grundades 1947 på initiativ av ABF samt med
understöd bl.a. från Jönköpings läns landsting,
Landsorganisationen och Kooperativa förbundet.
Byggnadssvårigheter ha gjort, att skolan de första
åren icke kunnat härbärgeras i därför avsedda
byggnader (Jära herrgård) utan har hyrt
provisoriska lokaler i Jönköping, tills Viebäckshemmen
i Almesåkra sn inköptes 1949. Skolan åtnjuter
statsbidrag. Ägare är Föreningen Jära
folkhögskola.
Järavallen, geol., en från Litorinahavets
trans-gression härrörande strandvall av ringa höjd ö.h.
(4—6,3 m), som följer kusten på stora sträckor av
s.v. Skåne. I densamma finnas bearbetad flinta
ävensom boplatslager från stenåldern, t.ex. vid Limhamn.
Järbo, socken i Gästriklands v. domsagas
tings
— 386 —
SU 15.
13 — Red. avsl. V2 50.
— 385 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
