Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnmalm - Järnmanufaktur - Järnmasken - Järnmedel - Järnmetaller - Järnmönja - Järnnickelkis - Järnnätter - Järn och blod - Järn- och metallindustri - Järn och stål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRN OCH STÅL
Tab. i. Världens järnmalmstill gångar (siffrorna
ange i,ooo mill. t järn i malmen).
Område Kända
malmtillgångar Kända + troliga
malmtillgångar
Europa (utom SSSR) ............. 5,7 8
Sovjetunionen ................. 4,7 100
Asien (utom SSSR) .............. 2,7 12
Afrika .................... o,a 1,4
Australien ................ 0,05 o,s
Nordamerika (utom USA) .... 4,0 32
USA ............................ 5,s 26
Sydamerika ..................... 1,0 12
Summa 24 192
Tab. 2. Europas kända och troliga malmtillgångar
(siffrorna ange mill. t järn i malmen).
Frankrike .......... 2,210
Grekland ............... 5
Italien ............... 11
Jugoslavien........... 202
Luxemburg ............. 81
Norge ................ 748
Polen ................. 43
Portugal .............. 75
Rumänien .............. 21
Schweiz ................ 14
Spanien ............... 298
Storbritannien ........ 938
Sverige ............. 1,880
Tjeckoslovakien ....... 127
Tyskland .............. 660
Ungern .................. 9
Österrike .............. 72
Summa 7,394
mill. t malm, varav på de lappländska malmfälten
komma 2,000 mill. t, på Grängesberg och andra
fosforrika malmer i Mellansverige 150 mill. t och
på övriga mellansvenska j. 150 mill. t.
Kieruna-vaaras malmkropp torde utgöra världens största
enskilda j.-förekomst. S.Hj.;L.Vr.
Järnmanufaktur (eg. handtillverkade
järnföremål), begagnades förr närmast som benämning på
de anläggningar (gjuterier, smedjor), i vilka
tillverkningen ägde rum. Numera är j. ett
kollektivnamn endast för själva produkterna (spik, skruv,
bult, knivar, lås och järnhandelsvaror i allm.).
Tillverkning av halvfabrikat, ss. plåt och rör av
järn, räknas ej längre som j. utan tillhör
numera den egentliga järnhanteringen.
Järnmasken (fra. Le masque de fer). Enl.
handlingar i Bastiljens i Paris arkiv infördes i sept.
1698 dit en fånge, försedd med mask de velours
noir (av svart sammet). Fången avled 1703.
Redan tidigt har folkfantasien sysslat med den
mystiske mannen, som behövde döljas så väl.
Det var emellertid eg. Voltaire, som (bl.a. i
”Siècle de Louis XIV”) gav spridning åt
legenden om ”järnmasken” och omgav fången med
en sensationell mystik. Kring fastställandet av
dennes identitet har sedan en hel litteratur vuxit
upp. Bl.a. har hävdats, att bakom masken skulle
ha dolts en äldre bror till Ludvig XIV, som
denne velat ha ur vägen (på denna hypotes
bygger den romantiserade skildringen i A. Dumas’
”Vicomte de Bragelonne”), el. att det varit den
1661 fängslade finansministern N. Fouquet (d.
1680) m.fl. Det är nu med visshet fastslaget,
att fången i fråga var greve Antonio Ercole
Mattioli (f. 1640), statssekr. hos hertigen av
Mantova Karl IV Gonzaga. Han hade till olika
utländska makter förrått en hemlig
överenskommelse mellan hertigen och Ludvig XIV om att
det befästa Mantova skulle överlåtas åt den
senare, arresterades 1679, inspärrades i fästningen
vid Pinerolo (nära Turin), flyttades 1694 till
fortet på ön Sainte-Marguerite utanför Cannes,
där alltjämt hans fängelsehåla visas, och
överfördes 1698 till Bastiljen. — Litt.: F.
Funck-Brentano, ”Bastiljen i sägnen och verkligheten”
(1900). - C.
Järnmedel, farm., se Järnpreparat.
Järnmetaller, sammanfattande benämning på
grundämnena järn, kobolt och nickel i periodiska
systemets 8:e grupp.
Järnmönja, engelskt rött, se Caput mortuum.
Järnnickelkis, miner., se Pentlandit.
Järnnätter. Perioderna kring 2S/b och äro
fruktade för sina nattfroster och kallas sedan
gammalt j. Till den förstn. tidpunkten förläggas de i
Västergötland, till den senare i Hälsingland. I
Jämtland räknar man nätterna mellan n/s och 13/s
som j. Enl. undersökningar av H. E. Hamberg
framträda även i 30-årsmedia dessa dagar som
mycket frostfarliga jämte dagarna o. 18—19 maj
och 9—10 sept. såväl i Götaland som Svealand.
Att j. särsk. beaktats bland andra frostnätter,
beror på de skadliga verkningar för jordbruket, som
frost då orsakar. [H.KrlC.J.Ö.
Järn och blod, se Blod och järn.
Jäm- och metallindustri, se Metallindustri. Betr,
järnindustri se även Järn och stål.
Järn och stål, tekn. Rent järn har ej någon
nämnvärd teknisk användning, och det är
dessutom mycket svårt att framställa (se
Elektroly-tisk raffinering). Tekniskt j. innehåller alltid utom
järn flera andra ämnen i större el. mindre
mängder, dels som önskvärda beståndsdelar, dels som
föroreningar. Till de sistn. får man i allm. räkna
fosfor, svavel, koppar, zink, tenn, upplösta gaser,
oxider och i metallen mekaniskt inneslutna,
främmande partiklar. Som önskvärda beståndsdelar
ingå i så gott som allt j. ämnena kol, kisel och
mangan och i j. för speciella ändamål vidare ett
el. flera av ämnena krom, nickel, molybden,
volf-ram, kobolt, vanadin, titan, koppar, aluminium,
bly, högre halter av kisel, mangan, fosfor och
svavel m.m. J. med vanliga halter av kisel och
mangan jämte kol och ev. föroreningar benämnes
olegerat, under det j., innehållande tillsats- el.
legeringsämnen i sådan mängd, att de inverka på
egenskaperna, benämnes legerat. Legeringsämnen
inkomma ibland oavsiktligt från råmaterialen även
i olegerat j. men äro då att betrakta som
föroreningar.
Den beståndsdel i j., som framför alla andra
är bestämmande för egenskaperna, är kolet. Järn
med lägre kolhalt än c:a 1,7% kallas stål,
medan järn med högre kolhalt benämnes
tackjärn el. gjutjärn. I äldre terminologi skilde
man mellan smidbart järn med högst 1,7% kol
och tackjärn. Det smidbara järnet indelades sedan
i smidesjärn, om det höll högst 0,3 °/o kol, och stål
vid kolhalter därutöver. Med den ökade
användningen av legerat stål blev emellertid denna gräns
svävande, och då den saknar motiv i
metallurgiska förhållanden, har den övergivits, och man
använder nu beteckningen stål även vid kolhalter
under 0,3 °/o, om järnet framställts i smält form,
medan järn, framställt i degig, halvsmält form,
benämnes väll järn.
Grundläggande för kunskapen om j:s
egenskaper och vägledande vid val av behandlingsmetoder
— 401 —
— 402 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
