- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 15. Johansfors - Kimon /
425-426

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnstämpel - Järnsulfider - Järnsulfur - Järnsvamp - Järnsysle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÄRNSYSLE

laboratorier. — Ferrisulfid, Fe2S3, j ä r n s u
1-f i d, ingår i kopparmalmerna kopparkis, Cu2S, Fe2S3,
och brokig kopparmalm, 3Cu2S, Fe2S3, erhålles
genom att glödga svaveljärn med svavel el. genom att
upphetta finfördelat järn i svavelväteström vid ioo°.
— Järndisulfid, FeS2, s v a v e 1 k i s, ett gult
metallglänsande pulver, som icke angripes av
utspädd saltsyra. Förekommer allmänt som mineralet
pyrit. Avspjälkar svavel vid upphettning.
Förbrän-nes vid upphettning i luft lätt till järnoxid, Fe2O3,
och svavelsyrlighet, SO2. Pyrit är därför en av de
viktigaste utgångsprodukterna vid
svavelsyrefa-brikationen. Användes även för framställning av
ferrosulfat. Lj.

Järnsulfur, kem., se Järnsulfider.

Järnsvamp, metall., en porös, svampartad
metallisk produkt, som erhålles genom reduktion av
järnmalm vid så låg temp., att varken järnet el.
bergarten i malmen smälter. J. har låg kolhalt
och innehåller utom bergarten från malmen även
en viss halt av ej utreducerade järnoxider. J.
användes främst som ett prima utgångsmaterial för
kvalitetsståltillverkning, varvid den utgör ett
värdefullt komplement till det dyrare
träkolstack-järnet och det ganska sparsamt förekommande
prima järnskrotet. J. är vidare utgångsmaterial
för produktion av järnpulver för
pulvermetallur-gisk framställning av järnföremål. — Alltsedan
Chenot i början av 1800-talet i Frankrike gjorde

Järnstämplar från bruk i Uppland på 1700-talet. Alla
utom Karlholms och Leufsta efter Tilas’
Hammar-skattslängd.

Wibergs järnsvampsugn.

försök med framställning av j., ha ett stort
antal metoder med växlande framgång provats.
Endast två ha lett till varaktig produktion i
driftsskala, näml. Sieurins process, som
användes sedan 1911 i Höganäs, och Wibergs
process, som drivits i Söderfors sedan mitten
av 1930-talet. Vid den förstn. metoden fyllas
eldfasta tegelkapslar lagervis med höganrikad
järnmalmsslig och fast bränsle (antracit, stenkol)
med tillsats av kalksten för bindande av bränslets
svavel. Kapslarna upphettas i stora, gaseldade
ringugnar till c:a i,ioo°, varvid malmen
reduceras. J. erhålles i form av kakor. I Söderfors
sintras järnmalmsslig, och sintern reduceras med
gas i en schaktugn vid 900—i,ooo°. Gasen, som
vid inblåsningen i nederdelen av ugnen
huvudsaki. består av koloxid och väte, oxideras delvis
till koldioxid och vattenånga vid reduktionen av
malmen. En del av gasen får cirkulera, varvid
den regenereras med träkol i en elektriskt
upphettad karburator. Den ej cirkulerande gasen får
förreducera beskickningen och förbrännes sedan
i översta delen av ugnen med luft för
uppvärmning av sintern. Metoden ligger teoretiskt sett
nära fulländningen av en malmreduktionsmetod,
men dess praktiska tillämpning har fördröjts
genom mekaniska och driftstekniska problem, som
emellertid nu ha lösts. Bland övriga j.-metoder
kunna nämnas Kallings metod med
reduktion med fast kol i rullugn, Ekelunds
metod med gasreduktion i tunnelugn och Norsk
s t a a 1 s metod med gasreduktion i staplar av
flyttbara mufflar. Ingen av dessa är i drift. —
Sveriges produktion av j. var 1947 31,300 t,
tillverkat i två anläggningar. Flera ugnar äro under
uppförande. — Litt.: art. av E. Améen, S.
Eketorp, M. Tigerschiöld o.a. i ”Jernkontorets
annaler”. L.Vr.

Järnsysle, gård i Skara landsförsamling, bekant
för ett här beläget gravfält från årh. närmast f.Kr.
Gravarna innehålla brända ben och karakteriseras
av sparsamt inventarium, bestående av lerkärl,
skäror, krumknivar, prylar o.a. redskap; vapen
saknas. — Litt.: T. J. Arne i ”Sv. fornminnesfören:s
tidskr.”, 12 (1905).

— 425 —

— 426 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 13 11:50:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-15/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free