Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järta, Hans (Hierta)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRTA
Adlersparres ”Läsning i blandade ämnen” och i
de av G. A. Silverstolpe utgivna tidskrifterna. På
den senares förlag utgavs även 1799 J:s berömda
politiska satir ”Några tankar om sättet at
upprätta och befästa den urgamla franska monarchien”,
vari han, under sken av att förhärliga den gamla
regimen i Frankrike på revolutionens bekostnad,
i själva verket med väl genomförd ironi sprider
löje över åtskilliga förhållanden i Gustav IV Adolfs
Sverige. Ironiskt föreslår han en särskild konselj
för styrelsen av de allmänna tänkesätten samt en
statssekr. i spetsen för en opinionsbyrå. På 1800
års riksdag trädde J. som oppositionsman starkt
i förgrunden jämte Adlersparre m.fl. ”jakobiner”.
Vältaligt hävdade han riksdagens rätt att själv och
ej blott i ett hemligt utskott få del av dess egna
verks, Riksbankens och Riksgäldskontorets,
verkliga ställning. Han yrkade även, att riksdagen
endast för bestämd tid skulle åtaga sig bevillning.
Då oppositionen fruktade, att ett förbehåll härom,
som den yrkat få infört i ständernas beslut om
myntrealisationen, skulle skjutas åt sidan av
lantmarskalken och adelns majoritet, ledde detta till
upprörda scener på riddarhuset, varvid bl.a. J.
avsade sig ej blott riksdagsmannaskapet utan även
adelskapet. Han skrev sig nu ej längre Hierta
utan J. Avsägelsen kostade honom en tid därefter
hans protokollssekreterartjänst. J. ägnade sig nu
en följd av år åt enskilda värv. Han åtog sig
åtskilliga juridiska uppdrag, blev ombud för Falu
bergslag och sekr. i Stockholms stads
brandförsäkringskontor, varigenom han avsevärt
förbättrade sin ekonomi. Hans nu vunna praktiska
insikter i ekonomiska och finansiella spörsmål kommo
honom till godo under hans blivande offentliga
bana, och fortsatta studier fördjupade hans
samhällsuppfattning. Starkt kände han emellertid
fäderneslandets olyckor. J. ansågs tidigt av sina
vänner som den ”kommande mannen”, och när han
indrogs i 1809 års händelser, fick han sitt stora
tillfälle. Vid förberedelserna till statsvälvningen
verkade J. som en återhållande kraft mot
förhastade åtgärder, i det han genom sitt resoluta
uppträdande på Beckers värdshus vid Drottninggatan
den V2 hindrade en där församlad krets officerare
att genom enlevering av konungen på hans färd
ut till Haga genomföra den ivrigt åstundade
revolutionen. När sedan denna i annan ordning
utförts, kom han på så sätt i händelsernas
medelpunkt, att han blev sekr. i det utskott,
”konstitutionsutskottet”, som fick ständernas uppdrag att
utarbeta en ny regeringsform. Att, som man
tidigare ofta gjort, tillerkänna honom den väsentliga
äran av detta lagverk är dock redan av det skälet
orimligt, att utskottets förslag till större delen går
tillbaka på det förslag, som landshövding af
Håkansson redan före riksdagens början utarbetat på
interimsregeringens uppdrag. Ej heller kan det
nya, som i utskottet framkommit, ss. JO-institut,
opinionsnämnd, statsrådets ansvarighet enl. § 107,
förmodas härröra från J., ty dessa inslag
härstamma uppenbarligen från frihetstiden, och för
frihetstidens författning uttalade J. redan 1809 sin
starka motvilja. Den skicklighet, större än af
Håkanssons, med vilken de skilda paragraferna
formulerats, torde däremot rimligtvis få tillskrivas
Hans Järta.
Målning av J. G. Sandberg 1843. Västmanlands-Dala
nation, Uppsala.
sekr:s förtjänst. Denne är det också, som författat
större delen av det memorial, vari utskottet
motiverade sitt verk. Vad han däri särsk. uppehåller sig
vid, är dock den styrande maktens rörelsefrihet,
som utskottets ordförande, L. A. Mannerheim, ännu
kvarlevande i frihetstidens tankevärld, velat
inskränka, samt författningens allmänna principer.
Maktdelningen får därvid sitt, men samtidigt
varnas för en alltför stark tilltro till ”konstitutionella
makters sorgfälligt vägda förhållanden”. Därjämte
framhäves med styrka förslagets nationella
karaktär. I båda avseendena kan J. sägas taga
avstånd från den doktrinärt statsmekanistiska
åskådning, som besjälade flera av 1809 års män, J:s vän
Silverstolpe ej minst, och, såsom J. själv senare
framhållit, förebådat den historiskt organiska
stats-lära han halvtannat årtionde senare skulle komma
att närmare utveckla. Efter regeringsformens
antagande lämnade J. Konstitutionsutskottet men
stod ändå i viss kontakt med där pågående arbete
på den nya riksdagsordningen. Förgäves ingrep
han genom bulvan i ståndsförhandlingarna för att
förhindra, att ett så frihetstidsbetonat institut som
statsrevisionen kom till stånd. Som statssekr. åtnjöt
han stor auktoritet. Han insåg klart de politiska
och kommersiella vådorna av en brytning med
England. När Sverige slutl. tvangs förklara krig,
var J. den ende, som i statsrådet avstyrkte detta
steg. Under sin andra statssekreterarperiod, då
landet befann sig mitt i en ekonomisk kris,
uppträdde han med framgång mot dåv. kronprinsen
Karl Johan, som föreslog konstlade medel mot
växelkursens stegring. J. var eljest en entusiastisk
beundrare av Karl Johan men förfäktade städse sin
mening utan hänsyn till person. Detta lynnesdrag
— 461 —
— 462 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
