Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järte, Otto - Järtecken - Järteckensbakterie - Järv el. filfras - Järva - Järvafältet - Järved - Järventaus, Arvi - Järvi - Järvi, Toivo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRVI
sin byråchefsbefattning. J :s skriftställarskap har
ställt honom i första ledet av Sveriges politiska
publicister och präglas av djup humanistisk och
litterär bildning, av omfattande kunskaper i såväl
inrikes- som utrikespolitiska frågor och av en
ovanlig stilistisk talang. Under 2:a världskriget
höll J. en klar antinazistisk nordisk kurs och
ställde sig delvis kritisk till den svenska politiken
gentemot Tyskland. J. har utg. flera skrifter i
sociala och politiska frågor, bl.a.
”Fackföreningsrörelsen i Danmark” (i ”Fackföreningsrörelsen”,
utg. av Landsorganisationen, bd 2, 1912) och
”Aug. Bebel som socialpolitiker” (1914). [S.Sgh]J.B.
Järtecken (av omstritt ursprung), tecken (på
himlen o.s.v.), som anses båda märkliga händelser
(krig, hungersnöd o.d.); omen, förebud.
Järteckensbakterie, Bacill’us prodigio’sus, se
Blödande bröd.
Järv el. f i 1 f r a s*, Gulo gulo, art av fam.
mård-djur. Kroppen är kort och tjock, huvudet brett
med täml. spetsig nos, ögon och öron små,
svansen kort, benen kraftiga. Hälgångare. Pälsen är
tät och långhårig, till färgen brunsvart, på
bakryggen en glänsande svart fläck. J. blir ända till
1 m lång, varav svansen mäter 10—15 cm.
Skul-derhöjd 40 cm. Den förekommer i n. delarna av
Gamla världen. I Nordamerika finns en mycket
närstående form. I Sverige håller den huvudsaki.
till i fjälltrakterna och närgränsande skogar. Sin
lya reder den i någon bergsklyfta, och där föder
honan i mars el. april 3—4 ungar. J. är ett svårt
skadedjur på renhjordarna och angriper även
tamboskapen. På gr. härav samt för skinnets skull
förföljes den starkt. Y.Ln.
Järva, del av Solna* stad.
Järvafältet, militärt övningsfält omedelbart n.
om Stockholm med skjutbanor, områden för
fält-och artilleriskjutning, stormpionjärtjänst och
mintjänst samt lokaler och anordningar för tillfällig
förläggning av personal och hästar. 1913 anlades
Garnisonskyrkogården vid Silfverdal och 1916
Barkarby flygfält. — Huvuddelen av Stockholms
garnison tillhörande förband äro numera förlagda
på J.: Svea livgarde vid Sörentorp, Svea art.-reg.
vid Risne, Svea ingenjörkår vid Frösundavik,
Sig-nalreg. vid Lilla Frösunda samt Svea flygflottilj
vid Barkarby. Därjämte finnas på J. förlagda
arméns intendenturförråd vid Bagartorp invid
Ulriksdals station och Stockholms tygstation
vid Solvalla. — Om kapplöpningsbanan på J. se
Ulriksdal.
För att möjliggöra ett effektivt hänsynstagande
till J:s talrika fasta f ornlämningar vid
områdets utnyttjande som militärt övningsfält har
en systematisk inventering utförts, vars resultat
framlagts i tryck (”J:s fomlämningar”, i
”Vägledningar utg. genom Kungl. Vitterhets-,
historie-och antikvitetsakad.”, 11, 1929). J:s fasta
forn-lämningar, som till största delen tillhöra
järnåldern, äro koncentrerade till det låglänta området
mellan Ursvik och Säby med smärre ansamlingar
vid Knista-Väsby och Järva. Områdets gravfält
tillhöra alla yngre järnåldern; de största av dem
äro belägna vid Knista, Hägerstalund, Hjulsta och
Mellan-Järva. Större delen av J:s i allt 1,776
fasta fomlämningar utgöras av högar el.
jord-blandade rösen. Vanliga äro också stensättning-
Järv på Skansen.
Foto K. O. Sjöström.
ar av skiftande form, runda, rektangulära,
kvadratiska och s.k. treuddar. J:s 13 runstenar,
varav 5 endast bevarade i fragment, tillhöra alla
1000-talet. O.Br ;M.Pn.
Järved, förort till Örnsköldsvik, se Arnäs.
Järiventaus, Heikki A r v i, finsk författare
(1883—1939). H. föddes i ett arbetarhem i
Uleå-borg, avlade pastoralexamen i Helsingfors 1910,
blev kyrkoherde i Sodankylä i Finska lappmarken
1918, deltog som fältpräst på de vitas sida i
inbördeskriget 1918, blev kaplan i Tusby (Tuusula)
1923. H. skrev en lång rad populärt hållna
romaner med motiv från historien och samtiden,
färgade av hans odogmatiska
kristendomsuppfatt-ning, bestämd av företrädare för den religiösa
liberalismen, ss. E. Renan och Viktor Rydberg,
bl.a. ”Kirkonlämmittäjä” (1919; sv. övers.
”Kyrko-eldaren”, 1939), där J. utnyttjat sina
uppväxtminnen för skildringen av en präst och entusiast,
”Taivaallinen puuseppä” (1927; sv. övers.
”Himla-snickaren”, 1946), en skildring från livet bland
enkelt folk i en österbottnisk stad under
1800-talet, ”Tie selvä” (1928), ”Rummut" (4 bd, 1929—
30), som har motiv från finska kriget 1808—09,
samt ”Maahantulo” (1931) och ”Savuava maa”
(1932), två historiska romaner med motiv från
Ungern, med vars språk och kultur J. gjort sig
förtrogen. E.
Järvi (fi.), sjö, träsk.
Järvi, T o i v o Henrik, finländsk zoolog och
fiskeritjänsteman (f. 1877), fil. dr 1914, överdir.
i fiskeristyrelsen 1918, efter dess sammanslagning
med lantbruksstyrelsen chef för byrån för
fiske-riundersökningar 1923—46, medl. i den
finländsksvenska fiskerikommissionen för Torne älv 1920
—24 och fiskeribiologisk representant för
Finland i kommissionen för internationella
havs-forskningar sedan 1920. Resultaten av J:s
värdefulla forskningar bl.a. rörande spindlar och
fiskeribiologiska ämnen, särsk. betr, lax, sik och
siklöja, ha publicerats på flera språk (bl.a. ”Die
Seefischerei von Finnland”, i ”Handbuch der
See-fischerei Nordeuropas”, 8:4, 1934; ”The
interpretation of the zones on scales of salmon,
sea-trout and brown trout”, 1936, tills, med W. J. M.
Menzies; ”On the periodicity of salmon
repro-duction”, 1947). R.R.
— 465 —
— 466 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
