Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jättemussla - Jätteval - Jätteväxt - Jätteälg - Jätteödlor - Jätteöra - Jäv - Jödde i Göljaryd - Jöde, Fritz - Jöfraskinna - Jökel - Jökelgrus - Jökellopp - Jökulsá - Jölsen, Ragnhild - Jölstervatn - Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖNKÖPING
Jätteval, art av underordn. bardvalar*.
Jätteväxt, biol., se Jätte.
Jätteälg, art av älgsläktet*.
Jätteödlor, se Skräcködlor.
Jätteöra, snäckart av släktet Strombus*.
Jäv (eg. tvivel, misstanke), jur., anmärkning mot
ett anspråks riktighet el. en persons behörighet i
visst hänseende, t.ex. j. mot lagsökt el. i konkurs
bevakad fordran, mot tilltänkt äktenskap, mot
sy-neman, rättegångsfullmäktig, vittne, domare. Även
omständighet, som grundar dylik anmärkning,
kallas j. Viktigast äro j. mot domare och vittne.
Domaren anses i svensk rätt jävig, då han står i
sådant förhållande till någon av parterna el.
tviste-föremålet, att hans omdöme därigenom kan antagas
förryckas, bli partiskt. Sådana j. äro visst
släkt-el. svågerskap, väntad nytta el. skada av sakens
utgång m.m. Domaren skall själv, beakta j. för
sig men kan också jävas av part. Vittnesjäv
pläga delas i allmänna j., t.ex. ålder under 15
år, svår andlig undermålighet el. abnormitet, samt
speciella j., t.ex. skyldskap, eget intresse av
målets utgång, angivare i brottmål. För den äldre,
legala bevisteoriens processföring spelade
vittnes-jäven stor roll. Vid den fria bevisprövningen
bortser man från de flesta j. och avhör vittnet, kanske
utan ed, men tillmäter dess utsaga det värde, den
kan antagas förtjänt av. Så enl. den nya svenska
rättegångsbalken 1942, som i tvistemål även
medger förhör med part under sanningsförsäkran. K.
Jödde i Göljaryd (”Skansens Jödde”),
landsmåls-berättare, se Rosén, K. P.
Jöde, Fritz," tysk musikpedagog (f. 1887).
Efter folkskollärarverksamhet och studier för H.
Abert var J. 1923—35 prof, vid kyrko- och
skol-musikakad. i Berlin och ledde
ungdomsmusiksko-lan Charlottenburg samt har hela tiden verkat
som ledare för Musikalische Jugendbewegung i
Tyskland. Hans huvudtanke är inbyggandet av
musiken i de sociala uppbyggnadsformerna
(kin-dergarten, arbetstjänsten o.s.v.), och i
överensstämmelse härmed har han givit kurser i
folkmusik samt, i anknytning till äldre tysk musik,
tagit upp äldre folkliga instrument, ss.
blockflöjt, och sökt verka för deras återupptagande.
Han har utg. saml. av instrumentalstycken och
sånger för skolorna, t.ex. ”Der Musikant” (1923),
”Chorbuch” (1927—31), vidare skolkantater, körer,
kanons o.s.v. Han har bl.a. skrivit ”Das schaffende
Kind in der Musik” (1928) samt utg.
”Musikalische Jugendkultur” (1918) och flera tidskr. J. har
vid besök i Sverige sökt verka för sina idéer. A.D.
Jöfraskinna, se Jofraskinna.
Jökel, se Glaciär.
Jökelgrus, se Morän.
Jökellopp (isl. jökulhlaup), benämning på
väldiga vattenflöden på Island, vanl. förorsakade av
subglaciala vulkanutbrott, varvid de glaciärer,
som täcka vulkanen, smälta och sönderbrytas.
Glaciärälvarna översvämma vidsträckta områden
och transportera fram massor av klippblock, sand
och väldiga isblock. Under Katlas utbrott 1660
transporterade glaciärälvarna fram så mycket sand
till havet, att där det tidigare varit 40 m djupt
vatten, kunde man efter j. gå torrskodd, och
stranden ryckte fram 2 km. J. uppstår även vid
avtappning av issjöar. A.Ey.
Ena halvan av en jättemusslas skal.
Jökulså, flod på Island, se Dettifoss.
Jölsen, Ragnhild, norsk författarinna (1875
—1908). J., som tog starka intryck av 1890-talets
norska diktning, framför allt Thomas Krag, hann
trots sin tidiga död utveckla en rik, egenartad
begåvning. Lyrisk stil, romantisk livssyn och
realistisk människokunskap kännetecknade hennes
första arbeten (”Ve’s Mor”, 1903, ”Rikka Gan”, 1904,
”Fernanda Mona”, 1905, ”Hollases Krönike”, 1906).
”Bruks-Historier” (1907) visade ett mera
realistiskt skildringssätt. ”Efterlatte arbeider” utgavs
1908. — Litt.: A. Tiberg, ”R. J. i liv og digtning”
(1909)- E.
Jölstervatn, sjö i Sunnfjord, v. Norge; 40 km2,
210 m ö.h., 183 m djup. En trång s.ö. sidogren
kallas Kjösnesfjorden och för in till gården Lunde,
varifrån en kort, brant dal sträcker sig upp till
Jostedalsbreens sydvästspets med övergång till
Böyumdalen i Fjærland (Sogn). J. har avlopp
till Fördefjorden genom Jölstra, som bildar
Bru-landsfossen. Denna har ett bruttofall av 20 m
och har utbyggts av Förde kommunala elverk
(turbininstallation 1,250 kW).
Jönköping, residensstad i Jönköpings län vid
Vätterns sydända; 50,5 km2, därav 49 land;
28% av landarealen äro åker, 8% äng, 23%)
skogsmark och återstoden övrig mark inkl, tomtmark;
43,163 inv. (1950). Hela stadsbygdskomplexet vid
Vätterns sydända, omfattande J. och
industrisamhället Hovslätt i Barnarps och Sandseryds socknar
samt Huskvarna och dess förorter Fagerslätt och
Stensholm med Ebbe, har c:a 57,000 inv. — Åt
s. och s.v. leda de båda viktiga samfärdslederna
Laga- och Nissastigarna, och förbi J. gick
eriksgatan. Här uppstod tidigt en handelsplats, och
redan 1284 erhöll J. de äldsta bevarade
stadspri-vilegierna av Magnus Ladulås, som gav staden
rättigheter att hålla två marknader årl.
Privilegierna bekräftades och förnyades bl.a. 1288, 1338
och 1349 av Magnus Eriksson, 1417 av Erik av
Pommern, av Karl Knutsson, av Sturarna och av
Gustav Vasa 1524, varvid stapelrätten utvidgades.
1283 grundades ett franciskankloster vid Lillsjön
(Munksjön). Kring detta växte det medeltida J.
upp och sträckte sig till ung. Sofiakyrkan i v.,
Vättern i n. och Gjuterigatan i s. Gustav Vasa
sökte hjälpa upp J :s handel och sjöfart samt
började bygga om klostret, som genom
reformationen spelat ut sin roll, till en befästning.
Emel
SU 15. — 48i —
16 — Red. avsl. 14/a 50.
— 482 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
