Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jättehjortar - Jättehäger - Jättekast - Jättekolibri - Jättekrabba - Jättekål - Jättekänguru - Jättemussla - Jättenattskärror - Jättendal - Jättenäckros - Jätteormar - Jättepanda - Jättepingviner - Jätter - Jätterallar - Jättesalamander - Jättesimskinnbaggar - Jätteskink - Jättesköldpaddor - Jättestarr - Jättestuga - Jättetrögdjur - Jättetukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄTTE HÄGER
Irländsk jättehjort. Rekonstruktion.
senare tid gjorts i Sverige, näml, ett i ö. Grevie
i Skåne 1938 och ett i St. Slågarp i Skåne 1941.
Båda fynden, vilka befinna sig i Lunds univ:s
zoologiska inst, utgöras av fällhorn. I sht ö.
Grevie-hornet är väl bevarat. Den s.k. baktaggen
saknas dock. Det har tillhört ett djur, som levde
för o. 12,000 år sedan (senglacial tid) och synes
mest överensstämma med el. i varje fall mest visa
hän på släktskap med den irländska j. Hd B.
Jättehäger, art av släktet gråhägrar*.
Jättekast, folklig benämning på enstaka
flytt-block el. en hög av stora stenar i anslutning till
förklaringssägner, att de skulle vara ditkastade
av en jätte, som velat träffa en kyrka e.d. —
Litt.: C. W. v. Sydow, ”Jättarna i mytologi och
folktro” (i ”Folkminnen och folktankar”, 1919).
Jättekolibri, art av fam. kolibrifåglar*.
Jättekrabba, art av underordn. krabbor*.
Jättekål, bot., lantbr., se Fodermärgkål.
Jättekänguru, namn på stora arter inom släktet
storfotkänguruer (se Känguruer).
Jättemussla, Tridac’na gigfas, den största arten av
ordn. musslor; vikt 100—250 kg; längd 1—2 m. J.
utmärkes av mycket tjocka, triangulära, likartade
skal, försedda med starka tväråsar, som bära
tak-tegelartat grupperade fjäll. Kantfjällen äro
knivskarpa, så att vid skalens slutande även grova
linor kunna avskäras. J. förekommer i Indiska och
Stora oceanerna. Skalen användas stundom till
dopfuntar el. tvättfat. Köttet hos yngre individ ätes.
Jättenattskärror, Nyctibi’idae, fam. av ordn.
natt-skärrfåglar med endast släktet Nycti’bius,
omfattande 7 arter från Mellan- och Sydamerika med
triangelformad bred näbb och oerhört stort gap.
Grå jättenattskärra el. c a q u i, N. griseus,
når en längd av över 50 cm och en vingbredd av
c:a 120 cm; i färgerna påminner den om vår
europeiska nattskärra och är liksom denna en nattlig
insektjägare. Då den jagar, företar den, liksom
flug-snapparen, utflykter från en gren el. trädstubbe. Om
dagen sitter den med förkärlek upprätt och alldeles
orörlig på spetsen av en bruten stubbe. Genom
denna skyddsställning och genom sin skyddsfärg är den
svår att få syn på. Sitt enda ägg lägger den utan
något underlag på ett ställe av en trädstam,
varifrån en gren lösbrutits, så att en grop bildats.
Även ungen intar efter kort tid föräldrarnas
skyddsställning. H.
Jättendal, socken i N. Hälsinglands domsagas
tingslag, Gävleborgs län, och församling i
Harmångers och Jättendals pastorat i Nordanstigs
kontrakt av Uppsala ärkestift, vid kusten n. om
Hudiksvall; 105,60 km2, därav 100,eo land; 1,347
inv. (1949; 13 inv. pr km2). J. består av
småku-perade skogstrakter med huvudbygden kring
Kyrksjön; utanför kusten ligga de båda
Jätthol-marna. Åkern utgör 12 % av landarealen,
skogsmarken 67%. Omfattande jordgubbsodling. I
socknen finnas tre repslagerier, mekaniska verkstäder,
sågverk och snickerifabriker, linhäckleri,
bleck-emballagefabrik och konsthartsindustri. Fiskläget
Mellanfjärden (se bild 12 å pl. vid
Hälsingland) har 54 yrkesfiskare och fångsten ett
totalvärde av 247,783 kr (1945),
Lönnångersfjär-den och Hårtefjärden ha tillsammans 56
yrkesfiskare och 191,573 kr i fångstvärde. Bortåt
300 forngravar finnas, såväl bronsålderskummel
som järnåldershögar, de flesta samlade i ett 10-tal
fält, och en runsten vid kyrkan. Denna byggdes
1801—02, sedan den gamla nedbrunnit;
restaurering 1931. — Namnet skrevs 1402 i letuna sokn,
fr.o.m. 1482 i Jätendall sokn o.d. Ingen tolkning
är hittills framställd. P.;Er.
Jättenäckros, art av fam. näckrosväxter*.
Jätteormar, Bo’idae, fam. av underordn. ormar,
vilka förekomma i Gamla och Nya världens varma
områden, stora, muskulösa former, vilka äro
försedda med rester av bäcken och klobärande bakre
extremiteter. J. sakna gifttänder och döda sitt
byte genom att slingra sig omkring det. De indelas
i underfam. boaormar* och pytonormar*.
Jättepanda, se Bambubjörn.
Jättepingviner, arter av ordn. pingviner*.
Jätter, geol., se Morän.
Jätterallar, fam. av ordn. tranfåglar*.
Jättesalamander, art av fam. fiskgroddjur*.
Jättesimskinnbaggar, Belostomafidae, fam. av
underordn. vattenskinnbaggar, 8—11 cm stora, breda,
mestadels tropiska rovdjur, med bakbenen
utbildade till simben. Hos flera arter lägger honan äggen
på hannens vingar. Hit hör bl.a. släktet Belos’toma.
Jätteskink, art av fam. grävödlor*.
Jättesköldpaddor, se Landsköldpaddor.
Jättestarr, bot., art av starrsläktet*.
Jättestuga, grotta, som genom sin storlek av
folktron uppfattats som bostad för jättar; även
äldre folklig benämning på stendös el. gånggrift
{Jættestue är den danska arkeologiska termen för
gånggrift).
Jättetrögdjur, stora former av Gravigra’da*.
Jättetukan, zool., art av släktet pepparätare*.
— 479 —
— 480 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
