Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jörgensen, Adolf Ditlev - Jörgensen, Severin - Jörgensen, Alfred (jäsningsfysiolog) - Jörgensen, Eugen - Jörgensen, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRGENSEN
görelse for min Udvikling og mit Forfatterskab”,
som ej ger någon enbart sympatisk bild av J:s
personlighed. 1898—99 utgavs i 4 bd hans
”Hi-storiske Afhandlinger” och 1939 ”A. D. J:s
Breve”. A-Ö.
Jörgensen, Jens Severin, dansk kooperatör
(1842—1926), startade 1882 en inköpsförening för
de kooperativa föreningarna på Jylland, ur vilken
1896 Fællesforeningen for Danmarks
Brugsfore-ninger uppstod. J. var ledare för denna
centralorganisation för dansk kooperation till 1913.
Jörgensen, Alfred, dansk jäsningsfysiolog
(1848—1925), införde biologiska metoder i
bryggeritekniken. J. utgav ”Die Mikroorganismen der
Gärungsindustrie” och redigerade ”Zymoteknisk
Tidsskrift” från 1885.
Jörgensen, Eugen Honoratus, norsk botanist
(1862—1938), cand. real. i Kristiania 1887,
adjunkt vid Bergens katedralskola 1894, överlärare
(senare lektor) där 1903. J. företog resor till
Spetsbergen och Tortugas-öarna i Mexikanska
golfen, bearbetade plankton från skilda länder
och utgav ”Die Ceratien” (1911). Hans ”Die
Euphrasia-Arten Norwegens” (i ”Bergens
museums aarbok. Naturvidensk. række. 1916—17”,
1919) följdes av undersökningar över levermossor,
främst ”Norges levermoser” (i ”Bergens museums
skrifter”, 16, 1934). A.Hr.
Jörgensen, Jens Johannes, dansk författare
(f. 1866). J. föddes i ett sjökaptenshem i
Svend-borg, Fyn, och kom 1884 som student till
Köpenhamn, där han först
studerade klassisk
filologi, som gav
honom kunskaper i latin,
vilka fingo betydelse
för hans senare
skrift-ställarskap, men
under intryck av det
uppsving, som
naturvetenskaperna upplevde efter Darwin,
övergick han till studiet
av zoologi, varvid han
också var bestämd
av sin anslutning till
den av Georg
Brän
des präglade naturalistiska livssynen och
litteraturen under 1880-talet. Han blev aktiv medl. av
det radikala Studentersamfundet, intresserade sig
för sociala och politiska frågor och framträdde
som skönlitterär förf. Han utgav 1887
diktsamlingen ”Vers”, en formellt ovanligt säker debut
med melankoliska naturbilder och
självbekännelser, och tjänade sitt uppehälle som journalist;
1889—92 var han anställd i ”Kjöbenhavns
Börs-tidende”, 1892—93 i ”Politiken”. J. har livet
igenom flitigt medarbetat som ”kronik”-förf. i skilda
danska pressorgan, 1904—20 i ”Nationaltidende,
sedan i ”Berlingske Tidende” utom 1930—31, då
han skrev i ”Dagens Nyheder”. Han knöt under
slutet av 1880-talet nära vänskapsband med ett
par jämnåriga diktare, Viggo Stuckenberg och
Sophus Claussen. J. fortsatte sitt författarskap
med en rad små berättelser, ”Foraarssagn” (1888),
”En fremmed” (1890), ”Sommer” (1892), ”Livets
Træ” (1893) och ”Hjemvee” (1894), där han med
mönster från J. P. Jacobsen, P. Bourget och J.-K.
Huysmans och med material från sitt eget liv
försökte skildra en modern ynglings utveckling
och inställning. J:s svårighet att finna sig till
rätta med den rådande livssynen ledde honom till
religiösa grubblerier, han vände sig småningom
bort från den litterära naturalismen och tog
avgörande intryck av den franska symbolismen,
tydligt märkbart i hans berättelser. J:s
nyorientering kom klart till uttryck i ”Stemninger” (1892),
en samling dikter och prosapoem, där oron i
formen avspeglade oron i J :s sinne. Tills, med
Stuckenberg och Claussen förde han fram sin
nya konst- och livssyn i tidskr. ”Taarnet” 1893
—94. J :s religiösa grubblerier fingo en bestämd
inriktning genom den nära vänskap han knöt med
Mogens Ballin, en katolsk konvertit, som han 1894
följde på en resa till Tyskland och Italien med
besök i bl.a. Assisi; reseintrycken återgav han
i ”Rejsebogen” (1895). 1894 utkom ”Bekendelse”,
J:s finaste diktsamling, där han tolkade sin
religiösa livsförriyelse i en enkel och djup ton. 1896
övergick J. till katolicismen och uppträdde
under de följ, åren som ivrig och stundom hätsk
apologet, bl.a. med programskriften ”Livslögn og
Livssandhed” (1896; sv. övers, s.å.), och som utg.
av tidskr. ”Katholiken” (1898—1902). Berättelsen
”Den yderste Dag” (1897) innehöll en dom över
hans förreligiösa period, ”Digte” (1898) är
genomträngd av hans nya livssyn, som också
bestämde ”Lignelser” (s.å.) och ”Omvendelse”
(1899), två uppbyggelseskrifter, ”Vor Frue af
Danmark” (1900), en samtidskritisk roman med
självbiografiskt innehåll, och ”Græs” (1904), en
berättelse om kärlek. I början av 1900-talet
besökte J. upprepade gånger Italien och gav sina
intryck i böckerna ”Romersk Mosaik” (1901),
”Romerske Helgenbilleder” (1902) och
”Pilgrims-bogen” (1903). Till samma genre hör
”Rejsebil-leder fra Nord og Syd” (1905). I ”Essays” (1906)
dröjde J. vid en rad utländska förf., som haft
särskild betydelse för honom, Baudelaire,
Ver-laine, Huysmans. ”Blomster og Frugter” (1907)
och ”Af det Dybe” (1909) äro diktsamlingar, ”Den
yndigste Rose” (1907) är en återdiktning av den
tyske medeltidsmystikern Heinrich Susos
självbiografi. Sin förtrogenhet med medeltida religiös
kultur visade J. i en rad skildringar av helgon,
varvid han mycket skickligt kombinerade
tradi-tionsstoffet med den kritiska historieforskningens
resultat, ”Den hellige Frans af Assisi” (1907), som
fick en forts, i ”1 det Höje” (1908), och ”Den
hellige Katerina af Siena” (1915). En resa genom
Goethe-trakter gav upphov till ”Goethe-Bogen”
(1913). Andra resor avspeglades i ”Fra Vesuv
til Skagen” (1909), ”Lourdes” (1910; sv. övers,
s.å.), ”Indtryk og Stemninger” (1911) och ”Bag
alle de blaa Bjærge” (1913). J. hade blivit
internationellt uppmärksammad som katolsk skribent
och kallades 1913 till en professur i estetik vid
univ. i Louvain, varifrån han fördrevs vid den
tyska invasionen 1914, som han berättade om i
”Klokke Roland” (1915) och ”1 det yderste
Belgien” (1916). J. kom till Italien, där han sedan
var bosatt fram till 2:a världskriget men varifrån
han ofta gjorde resor till hemlandet. 1916 utgav
han ”Den röde Stjærne”, i:a delen av ett stort
— 495 —
— 496 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
