Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönåkers härad - Jönåkers, Rönö och Hölebo härads tingslag - Jöran Persson - Jörgen (namn) - Jörgen (dansk prins) - Jörgen (pseudonym) - Jörgensen, Sophus Mads - Jörgensen, Adolf Ditlev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRGENSEN
ställe Nyköping), Nyköpings och Katrineholms
fögderier samt Nyköpings v. kontrakt i Strängnäs
stift (utom Halla, som tillhör Oppunda ö.
kontrakt). — Namnet skrevs i fornsvensk tid Junaker.
Förleden har sammanställts med den i Jönköping
(se d.o. och Enåker); ovisst. P.;Er.
Jönåkers, Rönö och Hölebo härads tingslag i
Södermanlands län uppgick 1948 i Nyköpings
domsagas tingslag.
Jöran Persson, Erik XIV:s sekreterare, 1568
adlad Tegel (d. 1568). J. var född i Sala, där hans
fader var präst; hans latiniserade namnform
Georgius Petri brukar åtföljas av tillägget S
a-1 em o n t anus (från Silverberget). Han
studerade vid univ. i Wittenberg 1550—52 och medförde
därifrån rekommendation av sin lärare
Melanch-thon. Efter sin hemkomst användes han av Gustav
Vasa till flera olika uppdrag, föll emellertid i onåd
och vistades sedan hos hertig Erik i Kalmar. Efter
Eriks tronbestigning blev J. hans trogne rådgivare
i inrikes ärenden, spec. då det gällde att bevaka
konungens intressen mot hertigar och adel.
Juridiskt skolad hade han givna kvalifikationer
därvidlag. Det spioneriväsen, som igångsattes för
uppspårande av konungens fiender, hade sin ledare i
J., såväl då det gällde hertig Johan som senare
högadeln. Han höll på kungens vägnar
anklagelsetal till Johan 1563; på bevisandet av en adlig
sammansvärjning, grupperad kring Sturarna, nedlade
han ett hänsynslöst arbete, varvid han varken drog
sig för svek el. våld. I den av Erik inrättade nya
domstolen, konungens höga nämnd, fungerade J.
som övervakare av konungens intressen med titel
prokurator; härvid visade han en ofta småaktig
stränghet, som torde ha varit helt i Eriks smak.
För sina tjänster skördade han rik lön: vid sidan
av sitt prokuratorsämbete var han häradshövding
i Trögd samt innehade stora län; han hade en
årlig inkomst av nära 5,500 mark och samlade även
genom att låta folk betala hans tjänster, en
betydande rikedom. Efter Sturemorden uppgav Erik
J. och tillät, att han rannsakades och dömdes
till döden; så fort konungen återvunnit sin själsliga
hälsa, togs emellertid J. åter till nåder och
återfick sitt inflytande. Han hade nu för adeln blivit
symbolen för de tendenser i Eriks regering, vilka
hotade dess maktställning, liksom han sedan
Johans fångenskap var synnerligen förhatlig för
denne. Då de upproriska 1568 tågade till Stockholm,
måste J. utlämnas, varefter man med tortyr sökte
avpressa honom bekännelser, vilka skulle
utnyttjas mot konungen. Trots upprepade pinliga förhör
lyckades man icke härmed; han avrättades därpå.
I den följande litterära agitationen mot Erik
framställdes J. konsekvent som Eriks onda genius. —
J:s inflytande på konungen i de angivna frågorna
torde vara höjt över allt tvivel. Hans bildning
gjorde honom till rätte mannen för konungen, som i sin
kamp för den starka konungamakten behövde män,
kunniga i romersk rätt. Hans i Wittenberg
inhämtade kännedom om astrologien torde även ha
bidragit att skaffa honom Eriks förtroende. Det vill
emellertid synas, som om hans inflytande varit
begränsat och som om Erik i utrikespolitiska frågor
ej haft honom som rådgivare. Hans ställning torde
i allm. mera ha varit den hänsynslöse
medhjälparens än den bestämmande rådgivarens. — Litt.:
C. Silfverstolpe, ”Om J. och konungens nämnd”
(i ”Hist. tidskr.”, 1881). I.A.
Jörgen, mansnamn, se Georg.
Jörgen, dansk prins, se Georg.
Jörgen, pseud. för red. G. F. Lundström.
Jörgensen, Sophus M a d s, dansk kemist
(1837—1914), prof, i Köpenhamn 1887—1908. J:s
mest kända arbeten omfatta metallernas
ammoni-akföreningar, vilka han bearbetat med en
enastående noggrannhet och omsorg, varigenom han blev
en av föregångsmännen inom komplexkemien. J.
hade stort inflytande som lärare och utgav ett
flertal läroböcker i kemi. Så bearbetade han bl.a.
viktiga delar av Gmelin-Krauts ”Handbuch der
Chemie”.
Jörgensen, Adolf Ditlev, dansk historiker
och arkivman (1840—97). J., som var son till en
sönderjydsk färgare, utgick från latinskolan i
Flensburg utan att ha
tagit examen, bedrev
på egen hand
naturvetenskapliga och
humanistiska studier i
Köpenhamn, anställdes
1863 i Flensburg som
hjälplärare, 1869 i
Köpenhamn på
riksarkivet, blev 1883
geheime-arkivarie och 1889
riksarkivarie.
Nederlaget 1864 kom J. att
koncentrera sig på
historia. Han hade
förberett sig härför bl.a.
ge
nom studier av tysk källkritisk metodik. Det blev
dock ej som kritiker utan som skildrare av
Sön-derjyllands historia, som J. slog igenom.
Härifrån drog han upp grundlinjerna till Danmarks
historia och underströk med rätta den stora roll
Sönderjylland spelat för Danmark som kulturell
förmedlare. Hans historieuppfattning präglades av
en konservativ grundsyn, och han uppfattade varje
händelse, som brutit den historiska kontinuiteten,
som en olycka. I enlighet härmed blev han en
varm försvarare av Kristian VIILs politik. J.
förfäktade sina synpunkter med stor skärpa och
ensidighet, men hans språk var ren och vacker
danska, hans framställning ofta inspirerad, och
hans uppfattning vann anklang under tiden efter
nederlaget. Gentemot den nya kritiska radikala
skolan, vars förste man Kristian Erslev var, intog
den lärde autodidakten med stark självkänsla en
avvisande hållning, och det grämde honom, att
han blev förbigången vid tillsättandet av en
professur. Själv var han föga känd av allmänheten,
men hans böcker desto mera. ”Fyrretyve
Fortæl-linger af Fædrelandets Historie” (1882) utgick
endast i Nordslesvig i 10,000 ex. ”Den nordiske
Kirkes Grundlæggelse og förste Udvikling” (1874
—78) fick han aldrig fullfölja. 1897 utkom hans
huvudarbete, avsnittet 1814—52 i ”Danmarks Riges
Historie”. Men dessutom skrev han en lång rad
avh. om ämnen från medeltiden samt åtskilliga
biogr., bl.a. om Zoega, Brorson, Ewald och
Grif-fenfeld. J., som var nära knuten till A. F. Krieger
och fru Heiberg, utgav fru Heibergs ”Et Liv”
(1891—92). 4 år efter hans död utkom ”En Rede-
— 493 —
— 494 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
