Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaffa - Kaffa, Capha - Kaffe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAFFE
Kaffa, landskap i s.v. Etiopien, n. om
Rudolf-sjön, förr känt under namnet G o m a r a. K. är
bergigt med talrika, höga toppar (Hotta 3,932
m ö.h.) och avvattnas huvudsaki. av Omo till
Ru-dolfsjön. I den yppiga urskogen växer
kaffebusken vild. Viktiga produkter äro dessutom
kardemumma och elfenben. K. bebos av flera
hamitiska folkslag, främst kaffitsjo el. gonga
(c:a 300,000 till antalet), ett duktigt
åkerbruks-folk med en egendomlig, urgammal kultur. Det
erövrades under 1300-talet av dessa, vilka inom
kungariket K. utgjorde det härskande
befolkningsskiktet. K. kristnades från Etiopien; även islam
vann insteg. Riket bestod till 1897, då det med
våld införlivades med Etiopien. P.;C.F.
Kaffa, C a p h a, stad på Krim, se Feodosia.
Kaffe (ytterst turk, kahveh, arab, kahwa, se
Kahwa) betecknar dels fröna (”bönorna”) i
k.-trädets bär, dels den av dem beredda drycken.
K:s hemland anses vara de högre liggande
områdena av Afrika, närmast v. om Röda havet.
Där började man också tidigast bereda en dryck
av k.-bönorna. Härifrån spred sig k.-busken och
k.-drickandet på 1400-talet närmast till Arabien,
där hamnstaden Mocka blev k.-handelns stora
centrum. På 1500-talet gick k:s segertåg vidare
över Egypten och Främre Orienten, varifrån det
närmast över Konstantinopel kom till Europa i
början på 1600-talet. Först från o. 1700 datera
sig de första säkra uppgifterna om förbrukning
av k. i Sverige, men redan 1728 funnos ett 15-tal
”kaffehus” i Stockholm. Snart (1746) belädes
emellertid k. med konsumtionsaccis, och tre
gånger under 1700-talet utfärdades t.o.m. k.-förbud i
Sverige, huvudsaki. på gr. av handelspolitiska skäl.
På 1800-talet inträdde en sista förbudsperiod 1817
—22. K.-införseln till Sverige utgjorde de tre sista
fredsåren (1936—38) i medeltal 48,8 mill. kg (för
c:a 42 mkr). F.n. (1950) är för orostat k. tullen 45
och skatten 35 öre pr kg och för rostat k. resp. 60
och 45 öre.
Kaffeträdet, som är föremål för
plantage-odling i verkligt stor skala, tillhör släktet Coffe’a
av fam. krappväxter (Rubia’ceae). Växten är i
vilt tillstånd ett träd men hålles i plantagerna
av praktiska skäl som en 2—3 m hög buske.
Bladen sitta korsvis motsatta, likna
lagerträdets och äga en frisk, året om grön färg. De vita,
välluktande blommorna sitta tätt tillsammans i
bladvecken och utbildas efter befruktningen till
körsbärsliknande stenfrukter. Själva stenfrukterna
omgivas ytterst av ett pergamentartat skal
(pergamentshinnan). Innanför detta finns ett
hinn-artat fröskal (silverhinnan) och innerst den
horn-artade och på olja rika frövitan, inneslutande ett
litet växtämne. Fröna (bönorna), oftast 2,
ligga med de plana sidorna mot varandra. Någon
gång utvecklas endast en böna, som då blir rund
(pärlkaffe, särsk. förr även benämnt
mocka). Av släktets många ursprungliga arter, ett
50-tal, odlas endast 3 i större skala, näml.: 1)
C. arab’ica, som utgör huvuddelen (93 %) av
världsskörden (1926—29 i medeltal nära 2,000 mill.
kg), härstammar från de höglänta n.ö. delarna
av Afrika. Det var också denna art, som tidigast
(o. 1400) blev föremål för odling i länderna kring
s. delen av Röda havet. I slutet av 1600-talet
fördes den till Java och 1723 till Västindien och
spred sig under 1700-talet till alla delar av
Brasilien. På 1860—70-talen visade sig denna art,
särsk. på Ceylon och Ostindiska öarna, mottaglig
för k.-sjukdomar, spec. k.-roStsvampen (HemileYa
vasta’trix). På Ceylon har man övergått till odling
av te, och på Ostindiska öarna har C. arabica
fått lämna plats för mot dessa sjukdomar mera
motståndskraftiga typer, ss. 2) C. stenophyWa v.
robus’ta (C. robusta) (6°/o av världsskörden), vilken
anses härstamma från Kongo. Denna art ger
sämre kaffe än föreg. och odlas nästan
uteslutande i Ostindien och något i Afrika. 3) C.
libe’-rica (lämnande endast några få tiondels procent
av världsskörden) uppges härstamma från Liberia
på Afrikas västkust. Den är mera storväxt och
lämnar en storbönig, vanl. beskt smakande och
i handeln mindre eftersökt produkt. Odlas på låg
höjd ö.h., där de andra arterna icke kunna gå till.
Odling och beredning. K. (spec. den
viktiga C. arabica) är en typisk tropisk
höglands-växt, som odlas i det tropiska bältet inom
områden, vilkas varmaste mån. har en temp. av c:a
270 (k.-odlingens ekvatorialgräns) och kallaste
c:a 130 (k.-odlingens köldgräns). Dock får
samtidigt medeltemp. för året ej vara högre än c:a
250 el. understiga 16—170. K. fordrar minst 1,000
—1,500 mm årlig nederbörd med väl markerad
torrtid, nödvändig för fruktsättningen och
skördens beredning. K. skördas en el. flera gånger
om året och beredes efter två olika metoder: a)
den s.k. torra metoden, då k.-frukterna utbredas
i solen, varvid fruktköttet skrumpnar ihop och
sedan avskiljes, samt b) den s.k. våta metoden,
då frukterna först uppblötas och sedan krossas.
Den våta metoden ger ett till utseende och färg
vackrare k. K. rostas numera vanl. i
rostnings-maskiner med en temp. av 125—2000. Ang.
beredning av drycken kaffe se Kaffeberedning.
I handeln påträffar man olika k.-sorter,
benämnda ant. efter exporthamnen (Santos, Rio,
M a r a c a i b o), produktionslandet (Salvador,
Guatemala, Colombia, Java) el. efter
bönornas beskaffenhet (t.ex. triagekaffe,
sorteringsprodukt av sönderbrutna, svarta bönor
med inblandning av orenheter av olika slag).
Någon gång påträffar man i handeln det rent
botaniska namnet (Maragogipe, Robusta,
Liberia o.s.v.).
Världsproduktionen av k. var 1936—
38 i medeltal 2,443 mill. kg; den fördelade sig
procentuellt på följ, sätt:
Brasilien ............ 60 %
Colombia .............. n ,,
Nederländska Indien .. 5 „
Salvador ............... 3 ,,
Venezuela............... 2 ,,
Guatemala .............. 2 ,,
Mexico ................. 2 ,,
Haiti ............. 1 %
Costa Rica ..... 1 ,,
Cuba ........... 1 „
Etiopien ....... 0,5 ,,
Angola ......... 0,5 ,,
övriga ......... n ,,
Summa 100 %
Konsumtionen av k. varierar starkt i olika
länder. I huvudsak k.-drickande äro n.v. Europas
folk (utom engelsmännen) samt amerikaner. Vissa
av produktionsländerna, ss. Salvador (7,6 kg pr
år och inv.), Cuba (7,5) och Brasilien (4,5),
konsumera även ganska mycket k. Bland de köpande
länderna är konsumtionen störst i Sverige och
Danmark (c:a 7 kg pr inv.).
Kemisk sammansättning. K:s
använd
— 521 —
— 522 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
