Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaffeberedning - Kaffe-buske, -bönor - Kaffegök - Kaffein - Kaffejunta - Kaffer - Kafferbuffel - Kafferhirs, kafferkorn - Kafferlandet - Kafferlilja - Kaffe-rostsvamp - Kaffesurrogat - Kaffesyra - Kaffeträd - Kaffis - Kaffraria - Kaffrer - Kafir (Koranen) - Kafir el. siahposh (folk) - Kafiristan, Nuristan - Kafirspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAFFEBUSKE
måttlig kvalitet kan ge en njutbar dryck, om den
skyddas mot avdunstning och oxidation. — Litt.:
W. H. Ukers, ”All about coffee” (2 ed. 1935). A.Lg.
Kaffe-buske, -bönor, se Kaffe.
Kaffegök, se Gök.
Kaffei’n, se Koffein.
Kaffejunta, se Junta.
Kaffer, se Kaffrer.
Kafferbuffel, art av släktet bufflar*.
Kafferhirs, kafferkorn, se Durra.
Kafferlandet, se Kaffraria.
Kafferlilja, namn på Cli’via no’bilis.
Kaffe-rostsvamp, HemileYa vastatrix, art av
fam. Puccinia’ceae bland rostsvamparna, orsakar
förödande skador på kaffebusken, vars blad först
färgas gula, sedan bruna. Vid mycket häftiga
angrepp dödas hela busken, och hela
kaffeplan-tager kunna härigenom förstöras.
Kaffesurrogat, kaffeersättning. Av ekonomiska
skäl såväl som av hälsoskäl har man framställt
ersättningar för kaffet, vilka ställa sig billigare i
användning och ej innehålla det stimulerande ämnet
koffein. Dessa k. kunna vara framställda av olika
växtdelar, ss. rostade rötter (cikoria, maskros), råg,
korn, ärter och fikon. K. kommer särsk. till
användning under krigstider, då import av kaffe
begränsas el. helt omöjliggöres.
Kaffesyra, kem., se Klorogensyra.
Kaffeträd, se Kaffe.
Kaffis, metrol., se Cafiz.
Kaffra’ria (kaffer-landet, se Kaffrer), en provins,
som 1847 organiserades ö. om dåv. Kapkolonien och
ägde bestånd som särskilt område till 1865, då det
infogades i Kapkolonien. Det s.k. Fria
Kafferlandet utefter kusten ö. om K. upp till
Natal införlivades stycke för stycke med
Kapkolonien under 1870—80-talen.
Kaffrer (av arab, käfir, otrogen), benämning på
en sydafrikansk folkgrupp och individer,
tillhörande denna. K. äro bantunegrer men med tydligt
öst-hamitiskt och även hottentott- samt (särsk. hos
bechuanerna) bushmansinslag. Hudfärgen är ganska
ljus hos en del. K. ha sannolikt urspr. bott i
Zambezi-området men därifrån i historisk tid trängt
söderut, undanträngande hottentotterna o.a. folk.
De mest kända kafferfolken äro fingo*, xosa,
pondo, zuluer* och svazi i s.ö., matabele* samt
bechuanerna* med basuto som sin sydöstligaste
grupp. K. äro boskapsskötare och driva något
åkerbruk. Männen ha hand om boskapen,
kvinnorna om åkrarna. Sedan plogen införts av de
vita, ha dock även kvinnorna börjat syssla med
boskapen, vilket förut var tabu för dem. Födan
utgöres huvudsaki. av mjölk, hirs- och majsgröt.
Endast männen äta kött, fisk förtäres ej.
Bostäderna utgöras av grästäckta, bikupsformade
hyddor, grupperade kring boskapskraalen och
männens rådsplats (kotla). Bechuanerna ha dock
cylindriska hyddor med kägelformat tak. Sädesförråden
förvaras hos zulu och xosa i en grop i
boskapskraalen. Män och kvinnor kläda sig i skört av
skinn och bära vid dåligt väder en skinnmantel,
ofta vackert arbetad. Den gamla skinndräkten har
dock nu i stor utsträckning övergivits.
Penisfod-ral förekomma hos vissa kafferfolk. Rika smycken
av glaspärlor användas allmänt. Vapen äro
stöt-och kastspjut (assegaj), kastklubbor {kirri) och
sköldar av oxhud. Endast bechuaner bruka bågen,
några folk använda också stridsyxor. — Till
puber-tetsbruken höra initiationsriter med föreg.
isole-lering och instruktioner för de unga (”kafferskolor”).
Omskärelse är bruklig. Bland sociala förhållanden
märkas vidare faderrätt, åldersklassystem,
patri-arkaliskt hövdingskap och äktenskap genom ”köp”
(lobola). Förfädersdyrkan är det främsta draget i
kaffrernas religion, och magiska riter, regnmakeri
o.a. spela stor roll. K. ha genom fast organisation
och framstående krigaregenskaper kunnat besegra
andra stammar och utkämpat många, ofta
framgångsrika fejder med de vita. Det sista och
avgörande kafferkriget fördes 1879 och ändade med
nederlag för k. K. utveckla alltjämt en livlig
politisk verksamhet och vilja i våra dagar även ha ett
ord med i laget i Sydafrikas inrikespolitik. De ha
bl.a. egna tidningar. — Litt.: C. J. L. Alberti, ”Die
Kaffern auf der Südküste von Afrika” (1815); G.
Fritsch, ”Die Eingeborenen Süd-Afrikas” (1873);
A. Kropf, ”Das Volk der Xosa-Kaffern” (1889);
D. Kidd, ”The essential Kafir” (1904); J. H.
Soga, ”The South-Eastern Bantu” (1930), ”The
Ama-Xosa” (1932); M. Hunter, ”Reaction to
con-quest” (1936); G. Asmus, ”Die Zulu” (1939); B. A.
Marwick, ”The Zwazi” (1939). [G.BrlG.Lm.
KaTir (arab, käfir, plur. käfirü’n el. kuffär,
otacksam, otrogen) kallas i Koranen de mekkaner, som
vägrade att antaga islam. Senare kom det att
användas om såväl hedningar som judar och kristna.
K. torde återfinnas i turk, giaur* och har givit
upphov till benämningen kaffer*.
KaTir (arab., se föreg. art.; jfr Kaffrer) el. s i a
h-p o s h (de svartklädda), folk i Kafiristan i
Hindu-kushs bergland, en blandning mellan urinvånarna
och ett o. 1500 f.Kr. inträngande iranskt
härskarfolk, vilket bl.a. den starka klasskillnaden antyder.
De äro högresta, mörklagda men delvis blonda.
De äro jordbrukare (kvinnorna sköta plogen),
boskapsskötare (ett slags fäbodsdrift) och bygga
egendomliga timmerhus med platta tak. Särskilda
dans-hus finnas. Dräkten är hos de primitivaste
stammarna av svart getskinn, hos de högre stående av
ylle. De äro skickliga träsnidare, och deras motiv
visa persiskt-muhammedanskt inflytande. K. äro
delade i faderrättsliga klaner och styras av
by-och klanhövdingar. Blodshämnden är en inst. Det
gamla intressanta religiösa systemet erinrar om
grekernas. En genomförd festkalender och
gudavärld finnes. Ett betydande tempel är den högste
himmelsguden Imras i Presungul, en stor
träbyggnad med sniderier och märklig utstyrsel. [G.BrlG.Lm.
Kafirista’n, N u r i s t a n, landskap på
sydsluttningen av Hindukush i n.ö. Afghanistan, vid
gränsen till Indien; c:a 13,000 km2; o. 200,000 inv. —
Känt i Europa blev K. först 1885 genom
engelsmannen Lockhart. 1895 avsade sig England sina
anspråk på K. till förmån för Afghanistan, som
därpå skred till landets erövring.
Kafirspråk, sammanfattande beteckning för de
mellan de iranska och de indiska språken stående
dialekter, som talas i provinsen Nuristan
(tidigare kallad Kafiristan) av Afghanistan. Jfr Kafir
(folk).
— 527 —
— 528 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
