Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kainit - Kainkarot - Kainozoiska eran - Kainsmärke - Kainz, Joseph - Kai-ping - Kairamo (Kihlman), Oswald - Kairo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAINIT
Kaini’t var en tid det viktigaste och allmännast
kända av kaliråsalterna el. ”stassfurtsalterna”. K.,
som är färglös, gul, rödaktig el. stundom nästan
svart, är ett dubbelsalt KC1, MgSO4, 3H2O.
Handelsvaran innehåller 12—15% kali (K2O).
Fin-mald k. var förr i tiden ett av de viktigaste
kaligödselmedlen och brukades i ganska stor
utsträckning bl.a. i Sverige. Under senare år har
k. alltmer ersatts med högprocentigare kalisalter,
erhållna genom rening av råsalterna. Kalits
verkan är i allm. densamma i k. som i andra
kalisalter; i en del fall är dock k. underlägset på gr.
av sin höga klorhalt, i andra åter överlägset
tack vare den stora mängden natron och
mag-nesia. [Od]El.
Kainkarot [kaig’ka-], radix cain’cae, farm., roten
av Chiococca racemo’sa och C. anguifuga,
hemmahörande i Sydamerika. K. har urindrivande och
milt laxerande verkan och användes av
infödingarna även mot ormbett.
Kainozoiska eran [-tså’-], geol., se Neozoiska eran.
Kainsmärke, ansiktsdrag, som tyder på el.
förråder brottslighet el. ondska. Jfr Kain.
Kainz [kaints], J o s e p h, österrikisk-tysk
skådespelare av ungersk börd (1858—1910). K.
debuterade 1873 i Wien och var 1876—77 anställd vid
stadsteatern i Leipzig, 1877—80 vid hovteatern i
Meiningen, 1880—83 vid hovteatern i München,
1883—99 i Berlin, huvudsaki. vid Deutsches Theater,
och från 1899 vid Burgtheater i Wien. Begåvad
med ett starkt, realistiskt färgat temperament, ett
ståtligt utseende och en präktig stämma, verkade
K. starkast, när han hade att återge elementära
lidelser. Bland hans roller märkas Hamlet, Romeo
i ”Romeo och Julia”, Marcus Antonius i ”Julius
Caesar”, Richard III, Tartuffe, Alceste i
”Misan-tropen”, Franz Moor i ”Rövarbandet”, Don Carlos,
Leon i ”Ve den som ljuger”, kung Alfonso i
”Judinnan i Toledo”, Osvald i ”Gengångare”, Willy i
”Sodoms undergång”, Johannes och Cyrano de
Ber-gerac. — Litt.: F. Gregori, ”J. K.” (1904); J. Bab,
”K. und Matkowsky” (1912); H. Richter, ”J. K.”
(1931). ... . . [G.Kg]A.L.
Kai-ping, distrikt och stad i Kina i n.ö. delen
av prov. Hopei n. om Tientsin. I K. ligger
det egentliga Kinas största, produktiva
stenkolsfält (se Kai-lan).
Kairamo [kåi’-] (till 1906 Kihlman), Alfred
O s w a 1 d, finsk botanist och politiker (1858—
1938), fil. lic. i Helsingfors 1883, doc. där 1885,
e.o. prof. 1897. K. utforskade under tre resor
Kolahalvöns vegetation. Hans arbete ”Zur
Ent-wickelungsgeschichte der Ascomyceten” (1883)
innebar ett viktigt framsteg för kännedomen om
säcksvamparna, och ”Pflanzenbiologische
Studien aus Russisch Lappland” (i ”Acta Societatis
pro fauna et flora fennica”, 6, 1890) var
grundläggande för studiet av träd- och skogsgränser.
K. gjorde fenologiska observationer och
undersökningar även för praktiska syften över
nattfrosterna i Finland. — Litt.: E. Häyrén, ”A. O.
K.” (i ”Societas scientiarum fennica”, årsbok 18,
1940). A.Hr.
Kairo [kåi’-], eng. Cairo, arab. Masr (Misr)
el-Kähira, populärt Masr, Egyptens huvudstad och
Afrikas största stad; 2,100,506 inv. (1947). K.
ligger på ö. sidan om Nilen, vid deltats sydspets
och vid foten av det 200 m höga Gebel
el-Muqattam, på gränsen mellan det odlingsbara
flodplanet och öknen (se karta vid Egypten);
ett par förstäder, Heliopolis i n.ö. och
trädgårdsstaden el-Ma’ådi (Meadi) i s., äro konstgjorda
oaser.
Under gammalegyptisk tid låg något s. om det
nuv. K. som en förort till det forna Heliopolis
en stad, av grekerna kallad Babylon. Denna
erövrades 641 av araberna under kalifen Omar, som
där anlade en ny huvudstad för Egypten, Masr
el-Fustat (våra dagars Masr el-’Atika). Det nuv.
K. grundlädes 969 av fatimiderna. K. nådde
under kalifernas välde sin höjdpunkt av makt och
rikedom på 1300-talet. 1517 erövrades det av
turkarna, som behöllo makten, tills staden efter
slaget vid pyramiderna 1798 besattes av
fransmännen. Folkmängden uppskattades då till c:a
200,000; turkväldet hade inneburit en påtaglig
nedgångsperiod. 1805 togs K. i besittning av
Muhammed Ali som av Turkiet erkänd pascha
av Egypten. Under mitten av 1800-talet började
under kediven Ismails regering en livlig
utveckling av staden genom nybyggnader och
gatu-regleringar, varefter moderniseringen fortgick i
långsammare tempo för att under de senaste
årtiondena återupptas i mycket snabb takt. 1882,
då K. besattes av engelsmännen, var inv.-antalet
374,838, 1907 654,476 och 1927 1,064,567.
Framför allt i det moderna K. är befolkningen högst
kosmopolitisk, medan i staden i övrigt det
kop-tiska elementet dominerar. K. är den
muhammedanska världens största stad. V. delen har
numera, vad byggnaderna beträffar, en helt
europeisk prägel; därinom märkas bl.a. den förnäma
stadsdelen Kasr el-Dubara med det exklusiva
Se-miramis Hotel, luxuösa villor inom
trädgårds-kvarter, forna residenset för den brittiske high
commissioner etc. Ö. om denna stadsdel ligga de
flesta offentliga inst.-byggnaderna. Längre mot n.
och ö. in mot stadens centrum sträcka sig moderna
affärsgator med 5—7 våningars affärshus och
hyreskaserner. Bülåk i n.v. var förut en
hamnförstad för niltrafiken men har sedan
inkorporerats och är numera helt sammanbyggd med K.
I centrum ligger Ezbekijaträdgården och vid
denna de kända turisthotellen Shepheard och
Continental samt opera, huvudpostkontor och
bankpalats. S. om Ezbekija ligger kungens
residens, Abdinpalatset. De ö. stadsdelarna ha
arabisk karaktär och ett nät krokiga, trånga gator
samt genomskäras endast av ett par nyare
gatu-stråk, däribland den i början på 1800-talet
anlagda el-Muski, basargatan. De närmare centrum
belägna delarna av denna gata ha numera täml.
europeisk karaktär, men i fortsättningen och i
sidogatorna är det orientaliska basarlivet
bibehållet. — Mitt för K. ligger i Nilen al-Gezira
(ön) med golfbanor o.a. sportplatser samt stora
parkanläggningar. På v. nilstranden finns en
stor zoologisk trädgård och s. om denna
förstaden al-Giza, varifrån en chaussé leder ut till
pyramiderna. Huvudbangården ligger i stadens
n. del, flygstationen ute i Heliopolis. Från K.
utgår Ismailiakanalen (till Suezkanalen). S. om
det egentliga K. ligger Masr el-’Atika, det gamla
K.: därifrån fortsätter vägen till el-Ma’ådi och
— 539 —
— 540 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
