Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalifatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALIFATET
anslutning i Irak. Umajjaderna segrade, och
släktens huvudman, den syriske ståthållaren M u
a-w i j a (661—680) lät utropa sig till kalif och
flyttade omedelbart k:s centrum till Damaskus.
Det arabiska världsväldet.
Efter Muawijas död hotade blodiga inbördeskrig
att spränga riksenheten. Beduinernas outrotliga
partikularism ledde till häftiga strider mellan de
rivaliserande mäktiga stamförbunden Kalb och
Kais. Först under den kraftfulle A b d-a 1-M
a-1 i k (685—705) och hans son a 1-W a 1 i d (705
—715) medgav det inrikespolitiska läget en mera
aktiv utrikespolitik. Det syriska k. kan
betraktas som en direkt fortsättning av Bysans’ gamla
ghassanidiska vasallstat, som brutit sig lös från
moderlandet och genom omfattande erövringar
svingat sig upp till världsmakt. Syrien och
Egypten blevo k:s kärnländer. Utrikespolitiken fick
därför helt naturligt en avgjort v. inriktning med
en likvidering av Bysans som slutmål. En
slagkraftig flotta byggdes, och de redan under
Mua-wija inledda angreppen mot Konstantinopel
fortsattes med all kraft både till lands och sjöss.
Det slutliga avgörandet föll först 717—718, då
arabernas stort upplagda försök att betvinga
staden ledde till ett förkrossande nederlag. Utefter
Medelhavets s. kust rullade under tiden
erövrings-vågen obehindrat vidare. Redan 670 hade
araberna trängt fram till Tunis, där staden
Kai-rouan anlagts som stödjepunkt. Därifrån ryckte
de nu vidare, intogo hela Nordafrika ända fram
till Tanger, övergingo Gibraltar sund 711 och
erövrade Pyreneiska halvön. 720 överskredos
Pyrenéerna, varefter expansionen avstannade genom
Karl Martells seger vid Poitiers 732. Även i ö.
riktning gjordes betydande framsteg. Chorasan
hade redan tidigare erövrats. Nu lades även
Transoxanien och Afghanistan under k:s välde.
Det oerhört omfångsrika väldet, som sträckte
sig från Atlanten till Kinas och Indiens gränser,
ställde de oerfarna och kulturellt outvecklade
araberna inför stora förvaltningssvårigheter, som
de dock löste på ett klokt sätt.
Förvaltningssystemen övertogos nästan oförändrade: i de v.
riksdelarna härskade sålunda bysantinsk praxis, i
de ö. sasanidisk. Även kanslispråken bibehöllos.
Huvudparten av ämbetsmännen fingo sitta kvar,
endast på de översta posterna placerades araber.
Umajjaderna genomdrevo emellertid en med
tiden alltmer målmedveten arabisering, som nådde
sin fulla utveckling under Abd-al-Malik.
Arabiskan blev kanslispråk. Till ämbetsmän utsågos i
görligaste mån araber. I st.f. de dittills använda
bysantinska och persiska mynten präglades
guld-och silvermynt med arabisk inskription (se
Arabiska mynt). K. omvandlades till ett på
dynas-tisk grund vilande, nationellt arabiskt rike med
den arabiska aristokratien som härskande
överklass. Sambandet mellan riksregering och
provinser upprätthölls av ståthållare, som i allm.
hade ganska vidsträckta befogenheter. De voro
i första hand ledare, e m i r, för provinsens
militärstyrkor, som under fredstid svarade för den
inre ordningens upprätthållande. Soldaterna voro
förlagda i nyupprättade garnisonsorter. De
registrerades i rullor, efter vilka utbetalning av
sold och anpart i krigsbytet skedde. Hären var
på fältfot delad i förtrupp, center, två flyglar
och eftertrupp. Den vanligaste taktiken var
fron-talangrepp med kavalleri. Kavalleriets viktigaste
vapen var en lång lans. Som belägringsmaskiner
användes katapulter. Ståthållaren skötte i allm.
även finanserna men hade stundom, åtm. i
Egypten, en särskild finanschef vid sin sida.
Administrationen utmärktes av en mycket långt driven
centralisering. Genom bevarade papyrusurkunder
är särsk. det egyptiska systemet täml. väl känt.
Postväsendet var en viktig faktor, varigenom
kontroll utövades över provinsens ämbetsmän
och befolkning. Det blev även ett
rikssamman-hållande instrument, därigenom att den
generalpostmästare, som ståthållaren hade vid sin sida,
avgav rapport om dennes förvaltning direkt till
kalifen. Från mitten av 700-talet omtalas
postbefordran med brevduvor, som senare, särsk.
under mamluktiden, kom att spela stor roll för det
militära och civila underrättelseväsendet. Många
av de umajjadiska ståthållarna voro högst
betydande politiska förmågor. Här må endast
nämnas Hadjdjadj, som under Abd-al-Maliks k. på
ett lysande sätt förvaltade den viktiga provinsen
Irak, dit även Chorasan som förvaltningsområde
räknades. Han höjde jordbrukets avkastning
genom rationella bevattningsanordningar,
reformerade myntsystemet och genomförde viktiga
be-skattningsreformer. över huvud hade umajjaderna
stor förmåga att skaffa dugliga ståthållare.
Umajjaderna lyckades sålunda genom kraftig
och målmedveten utrikespolitik grunda ett nytt
världsherravälde, vars persiska och bysantinska
delar genom ett energiskt inre uppbyggnadsarbete
sammansvetsades till en ny politisk enhet.
Dynastiens stora betydelse för k:s politiska makt
och kulturella utveckling är obestridlig trots den
senare islamska historieskrivningens starkt
umaj-jadfientliga tendens. Det syriska k:s ledande
princip, att de icke-arabiska folkelementen skulle
utestängas från all verklig politisk makt, kunde
emellertid icke i längden upprätthållas.
Araberna, vilka gjort så lysande insatser som erövrare,
böjdes endast med svårighet under den statliga
auktoriteten. De gamla stammotsättningarna
kunde icke utjämnas. De tenderade i stället att
fördjupas. Härtill kom, att flertalet av de senare
umajjadkaliferna voro svaga härskare.
Motståndet mot en rad antiumajjadiska rörelser kunde
därför icke mötas med tillbörlig kraft.
Oppositionens härdar voro Persien och Irak. En
natio-nal-iransk rörelse till förmån för de kulturellt
högtstående persernas rätt till delaktighet i
makten gick parallellt med shiiternas agitation för
en härskare av Muhammeds gudabenådade släkt.
I bakgrunden arbetade abbasiderna för sina egna
syften. Denna släkt, som härstammade från
profetens farbror Abbas, hade under den senare
umajjadtiden uppnått en inflytelserik ställning i
Chorasan. Utan att framhålla sina egna personer
läto de i hemlighet arbetande agenter propagera
för en imam av Muhammeds familj. Deras
verksamma propaganda satte hela den ö.
riks-hälften i gungning. Det väl planlagda och
skickligt utförda uppror, som utbröt i Chorasan 747,
fick fullständig framgång. Den siste
umajjadka-lifen Marwan stupade, och abbasiden A b u-1-
SU 15. _ 577 —
19 — Red. avsl. 20/2 50.
— 578 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
