Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalifatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALIFATET
A b b a s (750—754) lät utropa sig till kalif. Ett
ohyggligt blodbad anställdes på det störtade
furstehuset, vars ende överlevande medl.
Abd-ar-Rahman lyckades fly till Spanien, där han
grundade ett självständigt umajjadiskt rike i Cördoba*.
Kalifatets centrum i öster. Den
ab-basidiska revolutionen förändrade k:s inre
struktur på ett markant sätt. De nya makthavarna
hade sitt starkaste stöd bland perserna, med
vilkas hjälp de segrat. Som en konsekvens härav
försköts tyngdpunkten mot ö. Kärnlandet blev
Irak, där den andre abbasidkalifen a 1-M a n s u r
(754—775) grundade en ny huvudstad, Bagdad.
I denna andligen mycket livaktiga miljö
påskyndades och avslutades den redan tidigare
påbörjade sammansmältningen mellan den
syrisk-hellenistiska och den persiska kulturen. Islam höjde
sig över sin tidigare nationella begränsning och
omformades under en livlig assimilationsprocess
till en synkretistisk kulturreligion. Arabiskan
segrade hastigt i tal och skrift över rikets övriga
språk. Med islam och arabiskan som
sammanhållande element förenades k:s skilda folk i en
gemensam organisation, i vars hägn den islamska
högkulturen växte fram, präglad av mäktigt
materiellt och andligt uppsving.
Det abbasidiska k. blev till sin natur ett
internationellt främreasiatiskt imperium med islam
som statsreligion. I dess spets stod alljämt
kalifen. Han var emellertid icke som förut primus
inter pares utan en självhärskande despot i
gammalpersisk stil. Hans auktoritet grundades på
tillhörighet till profetens särsk. benådade släkt.
Sin makt stödde han icke längre på den arabiska
aristokratien utan på en talrik ämbetsmannaklass,
där k:s alla folkslag voro representerade, även
om perserna voro talrikast företrädda, särsk. på
de högsta posterna inom armén och
civilförvaltningen. Vid ämbetstillsättningar spelade
släktskap o.a. personliga förbindelser stor roll, med
påföljd att det skapades verkliga
ämbetsmanna-dynastier. Som förbindelselänk mellan kalif och
byråkrati fungerade vesiren, vars ämbete ända
från al-Mansurs tid till 803 förvaltades av en
östiransk släkt, barmakiderna. Släkten utövade stort
inflytande på riksstyrelsen. Av de abbasidiska
kaliferna var det stora flertalet obetydliga
härskare, som ofta tillsattes och avlägsnades genom
haremsintriger och palatsrevolutioner.
Nämnvärda äro bl.a. al-Mansur, som var en statsman av
betydande mått, H a r u n a r-R a s c h i d (786—
809), som uppmuntrade handel och industri och
understödde litteratur och vetenskap, samt a
1-Mamun (813—833), vars k. var en av de mest
lysande perioderna i rikets historia i kulturellt
hänseende. Den sistn. hade starkt intresse för
antik filosofi och naturvetenskap, varav han lät
översätta verk till arabiska via syrisk mellanövers.
Han grundade i Bagdad ett ”vishetens hus”, som
blev en medelpunkt för arabernas antika studier.
Från 900-talet kommo kaliferna i beroende av
skyddsvaktens kommendanter, som med titeln
arnir al-umarä, överemir, tillskansade sig all
verklig makt. — Utrikespolitiskt kännetecknas den
äldre abbasidtiden av täml. stor stabilitet. De
längst västerut belägna erövringarna, Spanien och
Nordafrika, gingo förlorade, men i övrigt före-
kommo inga större förändringar. Den
traditionella motsättningen till Bysans ledde till en rad
sammanstötningar, som dock mest hade
karaktären av ganska betydelselösa ömsesidiga
plundringar. Det inrepolitiska läget var betydligt
labilare. Shiiterna, som spelat en mycket aktiv
roll under revolutionen, kände sig bedragna, då
abbasiderna visade sig helt ohågade att med dem
dela den nyförvärvade makten. Shiiterna grepos
av glödande hat och började utveckla en häftig
antiabbasidisk propaganda, som förde till
upprivande oroligheter och formliga uppror flerstädes
i riket. Motsättningen lät sig icke utjämna, och
islam splittrades i en ortodox och en shiitisk
riktning, över huvud blevo shiiterna ett av
abba-sidernas svåraste problem, och de hade en
betydande andel i den riksupplösande process, som
utmärker den senare abbasidtiden.
I materiellt avseende utmärkes tiden av en
starkt stegrad standard. Från de enormt
silverrika gruvorna i k:s östligaste provinser
strömmade en mäktig silverflod in över riket,
befruktande näringar och handel. Bland industrierna
intog textilframställningen en framskjuten plats.
Centrum för linneväveriet var Nil-deltat, där
både enklare tyger och konsttyger med invävda
guld- och silvertrådar förfärdigades. De flitigt
utdelade hedersdräkterna, som ung. motsvarade
våra ordnar, stegrade starkt efterfrågan på
konsttyger. Fabrikerna drevos till största delen i
statlig regi. Även den privata industrien stod under
sträng statlig kontroll betr, såväl tillverkning
som försäljning. Bomulls- och sidenvävningens
centra lågo på persiskt område, där även
mattindustrien nådde sin högsta utveckling.
Keramikframställningen blomstrade särsk. i Irak. Glas
förfärdigades både i Egypten, Syrien och Irak.
Då det enl. islamsk lag var förbjudet att
använda bruksföremål av guld och silver, förfärdigade
man i stället sådana av koppar, vilkas gravering
"o.a. utsmyckning drevs till hög konstnärlig
standard. Under 700- och 800-talen utbredde sig
pappersindustrien. Konsten att framställa papper
blev o. 750 genom kinesiska krigsfångar känd i
Samarkand, där en fabrik anlades, vars
produkter hastigt vunno insteg och slogo ut det
dyrbarare pergamentet. På 900-talet funnos på skilda
håll inom k. pappersfabriker, som producerade
stora mängder papper. Den arabiska litteraturen
stod vid denna tid i sitt flor, varför efterfrågan
på papper var enorm. Den mångsidiga och
blomstrande industrien ledde till en livlig handel,
som bredde sitt nät över så gott som hela den
då kända världen. Handeln med Bvsans var av
gammalt datum, nu drogos även Indien och Kina
med i det internationella varuutbvtet. De
arabiska erövringarna avbröto icke heller
Västerlandets tidigare handelsförbindelser över Medelhavet,
även om de muslimska sjörövarflottorna tidvis
vållade svårt avbräck. Franker och skandinaver
blevo delaktiga av den mäktiga arabiska handeln.
Den nordiska handeln skedde först med
franker-na som mellanhand. Sedan k:s centrum
förskjutits åt ö., etablerades en direkt ekonomisk
kontakt via Östeuropas flodsystem. — Jämsides
med den materiella kulturens blomstring gick ett
lika stort allmänkulturellt uppsving. Ett rastlöst
— 579 —
— 580 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
