Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalkfilter (avhårdningsfilter) - Kalkfjäll - Kalkflyende växter - Kalkgikt - Kalkgrundet - Kalkhydrat - Kalkis - Kalkkloros - Kalkkläde, kalkduk - Kalkkonkrement - Kalkkrasse - Kalkkväve, karbidkväve - Kalkliniment - Kalkljus - Kalkmalm - Kalkmetastas - Kalkmjölk - Kalkmålning - Kalknarv - Kalkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALKFJÄLL
minska kalkhalten i stora mängder vatten, ss. vid
större vattenverk, sker detta i regel genom att
först utfälla i vattnet befintliga kalksalter genom
tillsättande av kalkhydrat och soda. Utfällningen
avskiljes genom slamavskiljare*. Numera sker
detta på så sätt, att vattnet efter fällningsmedlets
tillsättande och omröring får passera genom det
utfällda slammet. Härigenom kan uppehållstiden
i slamavskiljaren nedbringas under i tim. Vattnet
får sedan passera sandfilter, och ev. återstående
olöst kalk löses genom tillsättande av kolsyra
för att hindra utfällning i vattenmätare och
rörledningar. [C.A.N.lAJn.
Kalkfjäll, lodic’ulae, bot., se Gräs.
Kalkflyende växter, se Kalkväxter.
Kalkgikt, smärtsamt sjukdomstillstånd i olika
delar av extremiteterna, ofta axelledstrakten el.
höftsledsregionen, vid vilket en på röntgenplåt
synlig kalkavlagring i mjukdelarna äger rum.
Tillståndet behandlas symtomatiskt; av god
smärtstillande verkan är ej sällan röntgenbehandling.
Kalkgrundet, grund och fyrskepp, se Flintrännan.
Kalkhydrat, kem., se Kalk.
Kalkis, stad i Grekland, se Chalkis.
Kalkkloros, bot., se Kloros.
Kalkkläde, k al k duk (lat. palla caTicis),
liturgiskt föremål, som begagnas i såväl katolsk
som protestantisk gudstjänst; vid den förra
förekomma k. av olika slag, av vilka den viktigaste är
korporalduken*. Det k., som användes vid
nattvarden enl. lutherskt gudstjänstbruk att ställa
kalken på, har vanl. en storlek av o. V2 m i fyrkant
och har alltid varit föremål för stor konstnärlig
omsorg. Jfr Palla. — Litt.: Agnes Branting,
”Textil skrud i svenska kyrkor” (1920).
Kalkkonkrement bestå av kalciumkarbonat och
-fosfat och förekomma dels som stenbildningar i
urin- och gallblåsa, i spottkörtlarna, pankreas och
blåsportkörteln, dels som förhårdningar i
kärlväggarna. Även i tarmkanalen (appendix) förekomma k.
Kalkkrasse, bot., art av släktet Sisym’brium*.
Kalkkväve, karbidkväve, kem., tillverkas
enl. Frank och Caros metod genom att leda
kvävgas över kalciumkarbid vid i,ooo°. Reaktionen är
exoterm: CaC2 + N2=CaCN2 + C+50 kcal. Ren
kal-ciumcyanamid är ett vitt pulver med smp. c:a 1,190°.
— Tekniskt k. användes huvudsaki. som
gödselmedel (se nedan). Allt större mängder förbrukas
dock av den kemiska industrien, varvid följ,
reaktioner utnyttjas. Om man upphettar k. med vatten
under tryck, erhålles ammoniak. Genom inverkan
av koldioxid och vatten erhålles cyanamid CN—NH,,
som lätt kan polymeriseras till dicyandiamid,
cyan-guanidin, CN • NH • C • NH,, ett kristalliniskt ämne
II
NH
med smp. 2070. Ur cyanamid kan även genom
vattenaddition erhållas urinämne, NH, • CO • NH2.
Dicyandiamid är utgångsmaterial för framställning
av melamin och melaminhartser, som spela en allt
större roll (se Konstmassor). Slutl. kan k. smältas
med koksalt, varvid natriumcyanid erhålles. K.
har således blivit ett viktigt utgångsmaterial för
tillverkning av ett flertal kemiska produkter. El.
Lantbr. K. är ett konstgödselmedel, innehållande
16—23 % kväve och c:a 60 °/o kalk, ett stoftfint,
gråsvart, dammande pulver, obehagligt och även
skadligt för såningsmännen. Genom att korna el.
olja detsamma minskas dessa olägenheter. K. är
fysiologiskt alkaliskt. — Om k. inblandas i jorden,
bildas på kemisk väg urinämne, vilket i sin tur av
bakterier ombildas till ammoniak- och
salpeterföreningar. Av kalken bildas kalkhydrat (släckt kalk).
K. bör inblandas i jorden någon tid före sådd och
ej användas som övergödsling. — Okornat k. är
användbart för dödande av späda ogräsfröplantor
samt har också begagnats för fördrivande av
jordloppor på kålrot och rova. [Hj.P.JEo.
Kalkliniment, linimen’tum cal’cium, en blandning
av lika delar linolja och kalkvatten, användes som
kylande medel vid brännskador.
Kalkljus, se Drummonds kalkljus.
Kalkmalm, dets. som biandsten (se d.o. och
Järnmalm, sp. 399).
Kalkmetastas. Vid vissa bensjukdomar och
bensvulster utlöses kalken ur bensystemet, varvid
blodet kommer att innehålla abnorma mängder
kalksalter. Dessa kunna avlagras i inre organ, t.ex. i
lungor, magslemhinna och njurar. En sådan
kalkförflyttning kallas k.
Kalkmjölk, kem., se Kalk.
Kalkmålning, se Freskomålning.
Kalknarv, bot., art av sandnarvsläktet*.
Kalkning, påförande av kalk på åkerjord i
jordförbättrande syfte. Samma verkan sökte man förr
särsk. i s. Sverige ernå medelst märgling, d.v.s.
utspridande av mycket kalkhaltig jord. På gr. av
de stora mängder, som åtgingo för att uppnå
önskad effekt, ställde sig emellertid metoden alltför
kostsam och har därför helt övergivits. För k.
användes numera huvudsaki. bränd kalk, CaO, som
genom släckning först överförts till Ca(OH)2.
Även kalkstensmjöl, CaCO3, s.k. jordbrukskalk,
begagnas på vissa håll. Slamkalk, som är en
avfalls-produkt från sockerfabrikerna, samt martinslagg
komma till användning i trakter, där man har
tillgång till dessa medel. Det är halten kalciumoxid,
CaO, som är avgörande för de nämnda medlens
effekt. Jordens kalkhalt spelar en för växtligheten
på många olika sätt betydelsefull roll. Kalken
utgör ett för växternas normala utveckling absolut
nödvändigt näringsämne. De flesta jordar äro av
naturen tillräckligt kalkhaltiga för att fylla dessa
krav, medan för en stor del av Sveriges åkerjord
kalkhalten behöver höjas för att skapa för
växtligheten även ur andra synpunkter gynnsamma
betingelser. Kalken höjer bl.a. jordens pH-värde,
vilket ökar trivseln för vissa växtslag samt
medför, att en del näringsämnen i jorden, t.ex. kali
och fosforsyra, frigöras el. övergå i för växterna
upptagbar form, varigenom alltså en direkt ökad
näringstillgång erhålles. Även de biologiska
processerna i jorden, vilka tillföra växtligheten stora
mängder näring i form av kväveföreningar, äro
avhängiga av ett tillfredsställande pH-värde. För
höjande av jordens pH-värde skulle även ett flertal
andra medel kunna ifrågakomma, men då k.
dessutom förbättrar jordens fysikaliska struktur samt
ställer sig relativt billigt, har den slagit helt
igenom. — Man talar dels om grundkalkning,
varmed avses en på en gång företagen större
förbättring av jordens kalktillstånd, dels om
under-hållskalkning, varmed menas ett
underhål
— 595 —
— 596 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
