Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalkning - Kalkografi - Kalkomani - Kalkoner - Kalkongam - Kalkopyrit - Kalkopyrrotin - Kalkorganismer - Kalkosin, kalkosit - Kalksalpeter - Kalksandsten - Kalksinter - Kalkspat, kalcit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALKSPAT
lande av kalkhalten genom mindre och oftare
utförd k. Eo.
Kalkografi, miner., se Chalkografi.
Kalkomani’, graf., dets. som dekalkomani*.
Kalkoner (av Ity. kalkun el. holl. kalkoen, som
har bildats av adj. Ity. kalkunsch, holl. kalkoensch,
från Calicut [i Ostindien], i början av 1500-talet
Indiens i Europa mest kända handelsstad, varför
kalkunsch etc. också = indisk; vid denna tid
betraktades Amerika, k:s hemland, som en del av
Indien [Västindien]), underfam. av fam. egentliga
höns, omfattande stora, högbenta former med
korta, rundade vingar, kort stjärt och metallglänsande
fjäderdräkt, vars grova, breda fjädrar äro tvärt
avskurna. Huden på huvudet och halsens övre del
är naken och försedd med vårtlika utskott, och
från övernäbbet nedhänger en hudflik.
Mexikanska k., Meleag’ris gallopa’vo, som
förekommer i Mexico, Arizona och v. Texas och blir 1
m lång, är svart, vingpennorna spräckliga i vitt,
stjärt och stjärttäckare svarta med rödbruna
tvärband och vit spets och huvudets och halsens
nakna partier blåaktiga med röda utskott. Den är
stamform för den tama k. (se nedan) och hölls
redan vid européernas ankomst till Amerika som
husdjur av indianerna. Påf ågelskalkonen,
Agrioch’aris ocella’ta, som förekommer i
Mellanamerika, blir 90 cm lång, har vingarna bandade
i svart och vitt, stjärtfjädrarna gråsvarta med en
stålblå fläck innanför den kopparröda, glänsande
spetsen, det nakna huvudet blågrått med röda
vårtor.
Av tama k. finnas ett flertal raser, som
skiljas från varandra huvudsaki. genom färgen. I
Sverige äro bronskalkonen och den vita
holländska k. vanligast. Den förra är
brons-färgad med svart el. brun botten. Vingpennorna
äro försedda med vita tvärränder. Den
fullvuxna tuppen når en vikt av 14—16 kg, hönan
7—9 kg. Den vita holländska k. är något mindre
än föreg. Båda raserna äro lättgödda och ha
ett eftersökt kött. Hönorna, som i allm. äro
goda ruvare, lägga årl. 30—40 ägg.
Ruvnings-tiden är 28 dygn. — Rätt skött är k.-avel
lönande. Djuren trivas bäst i frihet el. i stora
inhägnader. K. utfodras i stort sett på samma
sätt och med samma fodermedel som höns.
Torrfoder med 50—100 g helsäd pr dag är en vanlig
foderstat vid k.-uppfödning i större skala.
Tillgång till kalk, grus och vatten skall alltid
finnas. A- och D-vitaminbehovet fylles med 3 g
fodertran pr djur och dag. Nykläckta
k.-kyck-lingar äro synnerligen ömtåliga för kyla och
väta. Före slakten gödas k. genom att man
ökar kolhydraterna i staten, t.ex. genom kokt
och söndermosad potatis. — Litt.: N.
Wester-marck, ”K.-boken” (1935). L.;H.Bn;Dhl.
Kalkongam, art av fam. Nya världens gamar
(se Gamar).
Kalkopyri’t, miner., se Kopparkis.
Kalkopyrrotfn, en i kopparmalm förekommande
blandning av olika svavelmineral, bestående av
kuban, kopparkis och magnetkis (pyrrotin). K. är
i Sverige funnen bl.a. vid Kaveltorp.
Kalkorganismer, zool. Vissa grupper av lägre
djur avsöndra kalk ant. i form av ett sammanhäng-
Kalkonfarm, USA.
ande skal till skydd el. som spridda kalkkroppar,
huvudsaki. till stöd för kroppen. Skalbärande k.
äro t.ex. foraminiferer, stjärnkoraller, vissa
rörbyggande maskar, de flesta mollusker och
tagg-hudingar; endast kalkkroppbildande äro t.ex.
kalksvampar, vissa koralldjur och tagghudingar. Se
vidare Kalkalger och Kalkbakterier.
Kalkosi’n, k a 1 k o s i t, miner., se Kopparglans.
Kalksalpeter, Ca(NO3)2, konstgödselmedel, som
framställes av luftens fria kväve. Först började
fabrikation därav i Norge enl. Birkeland-Eydes
elektriska metod, och produkten kallades n o r g
e-salpeter samt innehöll 13 °/o kväve. Numera
sker tillverkningen enl. andra metoder, och
produkten innehåller c:a 14,5 °/o kväve i form av
salpeter och 1 °/o som ammoniakkväve. Dess verkan
är vid användning till betor betydligt underlägsen
chilesalpeter men till övriga växtslag ung.
jämnställd med detta. Jfr Gödselmedel och
Kväveindustri. Hj.P.
Kalksandsten, miner., en sandsten med kalkhaltigt
bindemedel; tekn., en konstgjord byggnadssten, som
tillverkas av kvartssand och släckt kalk under
inverkan av upphettad vattenånga. K. fabriceras i
samma format som vanlig tegelsten.
Kalksinter, miner., kalciumkarbonat i porösa
massor, avsatta ur kalkhaltigt källvatten. Se
Sinter-bildning och Kalktuff.
Kalkspat, k a 1 c i t, miner., kalciumkarbonat,
CaCO3, i dess
tri-gonala modifikation (den rombiska
är aragonit). K.
förekommer i
mångskiftande, ofta
yt-rika former:
ska-lenoedriska, rom-boedriska, prisma-tiska och
tavelfor-miga, alltid med
fullkomliga genom-
Kristallformer av kalkspat: a
romboeder, b skalenoeder, c
skalenoeder, avslutad med
rom-boederytor. Se även bild 1 och
2 vid Dubbelbrytning.
— 597 —
— 598 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
