Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar revir - Kalmar slott - Kalmar stadgar (Kalmar artiklar) - Kalmar stift - Kalmarsund - Kalmarsundssandsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALMAR SLOTT
484, resp. 413 ha. Avverkning 1947 22,402 m3 (3,84
m3 pr ha skogsmark). Medelavverkning 1941—45
4,86 m3 pr ha skogsmark. Reviret är delat i 2
bevakningstrakter.
Kalmar slott. Den första anläggningen daterar
sig till 1100-talets senare del, då en mindre borg
med en stark kastal uppfördes på ett näs invid
den samtidigt tillkomna köpstaden. Av denna
runda kastal finnas rester bevarade. Kring slutet
av 1200-talet byggdes en ny, mycket stor och
stark borganläggning med ringmurar, fyra runda
hörntorn och två fyrkantiga porttorn, palats- o.a.
bostadsbyggnader. Denna nya borg blev av
fransk el. västeuropeisk typ och var för sin tid
högst modern. Dess murar och torn ingå i det
nuv. slottet, däribland det höga Kuretornet. Sin
nuv. prägel fick K. under Vasatiden. Gustav
Vasa påbörjade de höga slottsflyglarna samt den
kring slottet löpande vallanläggningen med dess
fyra runda bastioner, vilka arbeten fullbordades
under hans söner, som också läto förse slottet
med praktfulla renässansinredningar, ännu till
större delen bevarade. 1555—62 inreddes
Kungs-gemaket (Erik XIV:s gemak) med kostbart
inlagda paneler och friser i stuck (hårt restaurerat
1855—62 av F. W. Scholander). Slottets
ståtligaste rum, Gyllene salen, fick 1576 sitt berömda
snidade prakttak. Under samma årtionde försågs
Rutsalen med intarsiapaneler, och Grå salen fick
1586 sina fresker (bildsviter, bl.a. Simsons
historia, utförda av Arendt Lamprechts).
Slottskapellet inreddes 1589—92. Vasatidens mest kända
arkitekter vid slottet voro bröderna Pahr; vid
sidan av dem arbetade en rad utländska
konstnärer. Fasaderna försågos på Johan III:s tid
med målad och ristad dekor. De ståtliga
renässansportalerna uppfördes under 1560—80-talen
och på 1570-talet den eleganta slottsbrunnen, den
skönaste i sitt slag i Norden. — Flera svenska
konungar ha längre el. kortare tid bebott K.,
särsk. Johan III. Under 1600-talet var slottet
säte för landshövdingen och länsstyrelsen.
Fästningsverken stärktes ytterligare under 1700-talets
förra hälft, men slottet fick förfalla och
utnyttjades bl.a. som magasin och kronobränneri. I
samband med den ökade förståelsen för de
historiska minnena påbörjades på 1850-talet en
restaurering av det inre (Kungsgemaket 1855),
fortsatt på 1860-talet. En restaurering av det yttre
sattes i gång på 1880-talet under ledning av H.
Zettervall, som bl.a. ritade de nuv. tornhuvarna.
En grundlig restaurering igångsattes 1921 av
Byggnadsstyrelsen under prof. M. Olssons
ledning, varvid samtidigt slottets byggnadshistoria
klarlades. I början av 1930-talet återuppgrävdes
vallgraven mot landsidan och återuppfördes
vindbryggan efter gamla ritningar. — Sedan 1873
disponeras större delen av slottet av Kalmar läns
museum*. — Litt.: G. V. Sylvander, ”Kalmar slotts
och stads historia”, 1—9 (1864—74); A. Hahr,
”Studier i Johan III:s renässans”, 1 (1907); M.
Olsson, ”K:s historia”, 1 (1944); M. Hofrén, ”Kalmar
slott och museum” (senaste uppl. 1949). [E.W.]Hfn.
Kalmar stadgar (Kalmar a r t i k 1 a r), ett
aktstycke, varigenom Sveriges och Polens inbördes
förhållande ordnades 1587 i samband med
Sigis-munds val till konung av Polen. Det
utar
betades redan på våren 1587 och beseglades
av Johan III och Sigismund i Vadstena 10/s.
Med vissa ändringar antogos K. ånyo i
Kalmar 3/9, sedan Sigismund valts i augusti. K.
avsågo att trygga Sveriges självständighet
gentemot Polen och skydda Sverige mot katolskt
inflv-tande. Sigismund skulle ha hos sig svenskt råd i
Polen, samtidigt som en regering på 7 personer
skulle finnas i Sverige. — Någon praktisk
betydelse fingo ej K. De gåvo anledning till tvister
mellan vissa stormän och Johan III under dennes sista
regeringsår. Punkten om sjumannaregeringen
tolkades sedermera av hertig Karl som ett
stormännens försök att skaffa sig makt över Sveriges
regering. — Litt.: E. Hildebrand, ”Om K.” (i ”Hist.
studier tillägnade C. G. Malmström”, 1897). LA.
Kalmar stift, avskilt som superintendentia från
Linköpings stift 1602, erhöll biskop 1678 och
omfattade sedan 1680 s. delen av Kalmar läns
fastland samt Öland (N. Möre, Stranda, Handbörd, S.
Möre, Ölands n., medel- och s. kontrakt). 45
pastorat, 66 lands- och 3 stadsförs. 5,775 km2. 1903
beslöt riksdagen sammanslagning av K. och Växjö
stift som villkor för delning av Härnösands stift;
beslutet godkändes av kyrkomötet s.å., och K.
uppgick i Växjö stift 1915.
Kalmarsund, vattnet mellan Öland och Småland,
c:a 140 km långt. Bredden varierar från c:a 3 km
vid K:s mitt mellan Skäggenäs och St. Rör till o.
20 km vid Ölands n. udde och 22 km vid s. udden.
K:s s. del är ett ganska rent farvatten med tämi.
jämnt stigande djup från o. 30 m i sydligaste delen
till 10—12 m några km s. om Kalmar. N. delen ung.
ned till fyren Dämman (ö.n.ö. om Mönsterås) är
likaledes ett öppet och täml. rent vatten med jämnt
stigande djup från 45 till 25 m. Från Dämman
till ett stycke s. om Kalmar är K. grunduppfyllt
och svårnavigabelt. Vid Kalmar är sundet
grundast. Huvudleden här, Kalmarsunds
djupränna, har ett djup av 8 m (sedan
1943) vid medelvatten och en bottenbredd av endast
80 m, där den är som smalast. Den är utmärkt
med ett flertal lysbojar. I K:s trängre delar löper
nästan ständigt märkbar ström. Vid hårda vindar
uppkomma ofta strömmar med flera knops
hastighet och bli då i djuprännan ganska besvärande.
Trafiken i K. är livlig. Större delen av de fartyg,
som gå i kustfart, ta vägen genom K. Förslag
till landsvägsbro över sundet ha övervägts flera
gånger. E.Hg;J.C.
Kalmarsundssandsten, geol., den marina
under-kambriska sandsten, som från Runnö och Furö i
n. i huvudsak bildar berggrunden inom ett
maximalt 15 km brett bälte av Smålands och Blekinges
kalmarsundskust. K. är endast på få ställen
iakttagen i fast klyft, varför kännedomen om dess
utbredning främst grundar sig på studiet av lösa
block; gränsen mot v. är en flikig
denudations-gräns. Mäktigheten är okänd men torde vara täml.
ringa. K., som med ett bottenkonglomerat vilar på
urberget, uppträder i horisontella el. mot ö. ytterst
svagt stupande bankar av växlande litologisk
utbildning inom skilda horisonter (rödrandig,
gröngrå, vit sandsten etc.). I den egentliga k. ha inga
fossil träffats med undantag av maskspår
(Scoli’-thus, Diplocrate’rion). Ett fåtal former förekomma
däremot i den något yngre, av snäckdjuret Disci-
— 623 —
— 624 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
