Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kam - Kama (zoologi) - Kama (gud) - Kama (flod) - Kamacit - Kamaishi - Kamajokk - Kamakura - Kamaldulensorden - Kamaran - Kamares - Kamarilla - Kamasutra - Kamaxel - Kamban, Guðmundur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMA
till axelns centrum el. också orund med en
utskjutande n o c k, kallas axeln k a m a x e 1 el.
nockaxel och användes för att reglera rörelsen
hos ventiler på motorer, ångmaskiner o.d. och
förekommer ofta i olika slag av automatiska
maskiner, i sistn. fall vanl. benämnd k u r v h j u 1.
Återgångsrörelsen hos den påverkade
maskindelen, t.ex. ventilen på en motor, åstadkommes vanl.
med fjädertryck. v.S.
4) Snickeritekn. Två varandra i vinkel mötande
bjälkar förenas ibland genom att i den ena göres
en urtagning, vilken passar i en k., som skurits
ut på den andra. Jfr Laxning.
Kama, zool., se Hartbest.
Kama, den indiske kärleksguden, förmäld med
Rati (”vällusten”), framställes som en yngling,
ridande på en papegoja el. en sparv och försedd
med båge av sockerrör och pilar av blomstänglar.
Kama, Volgas största biflod, upprinner i
höjd-området v. om Molotov, flyter i övre loppet åt n.
och ö. samt viker därefter tvärt av åt s.; från
staden Molotov är riktningen åt s.v. och v. K.
mynnar i Volga fr. v. 70 km nedanför Kazan.
Trots att K. har en längd av 1,882 km, ligger
mynningen blott 445 km från källområdet. Största
bifloder äro fr. v. Visjerka och Belaja, fr. h.
Vjatka. Vid nedre loppet är K. 400—1,000 m
bred, under vårfloden vid mynningen ända till 15
—20 km. Hela flodområdet omfattar 525,000 km2.
K., som är en viktig transportled, är isfri c:a
200 dagar årl. och segelbar nedanför Visjerkas
mynning el. c:a 1,500 km. Genom den förfallna
Katarinakanalen står K. i förbindelse med Dvina.
En kanalförbindelse mellan K. och Petjora är
projekterad. Ney.
Kamaci’t, miner., se Meteorjärn.
Kamaishi [-Ji], hamnstad i Japan på ö. kusten
av n. Honshu; 24,475 inv. (T945)- I K. finnas
stora järnverk, vilka nästan totalt förstördes
under ett amerikanskt flottanfall uh 1945.
Ka’majokk. 1) Tillflöde till Lilla Luleälv,
kommer från s. delen av Sareks nationalpark och
mynnar vid Kvikkjokk i sjön Saggat, där den jämte
Tarrejokk bildar ett delta. Längd 45 km;
vattenområde 535 km2. — 2) övre delen av Abiskojokk,
Torneälvs källflöde.
Kamakura, hamnstad i Japan vid Sagamibukten
15 km s. om Yokohama; 47,545 inv. (1945). K.
anlades redan på 600-talet e.Kr. och var under
shogunatet Japans huvudstad 1192—1333, under
vilken tid staden beräknas ha haft c:a 1 mill. inv.
Efter Tokyos tillkomst förlorade K. sin betydelse
som stad och var endast ett fiskläge, men efter
shogunatets fall 1868 växte det upp till en vacker
rekreationsort. I K. finns en 15 m hög
buddha-bild i brons (se Amitabha) och flera tempel.
Kamaldulen’sorden, eremitorden med
benediktin-regel, stiftad av den helige Romuald. Ett av
honom 1012 inrättat eremitorium i Toscana blev den
första anläggningen och är ett av de få ännu
existerande kamaldulensklostren. Det kallades
Ca-maldoli (Campo Maldoli) efter greve Maldoli, som
donerat området. K. stadfästes 1072 av påven
Alexander II. Ordensdräkten är vit. Det finnes
även kamaldulens-cenobiter (se Cenobitorden),
som gå tillbaka till prior Rudolf av Camaldoli*.
Kamaldulensnunnorna äro alla cenobiter. Deras
kloster i Rom har privilegiet att få lämna den
palmkvist påven begagnar på palmsöndagarna. —
Litt.: M. Heimbucher, ”Die Orden und
Kon-gregationen der katholischen Kirche”, 2 (3 Aufl.
1934)- TSd-
Kamara’n, brittisk ö (sedan 1915) i Röda havet
utanför Jemen, n. om Hudaida; 57 km2, c:a 2,200
inv. K. är karantänstation för pilgrimer till Mekka
från Indien och andra brittiska besittningar i
Asien samt Nederländska Indien.
Kama’res, by och grotta på s. sidan av Kretas
högsta berg, Hypseloréites, belägen 1,524 m ö.h. I
K.-grottan, som tjänat som kultort under Kretas
bronsålder (se Egeisk kultur, sp. 1281), ha hittats
massor av polykroma, mellanminoiska vaser (o.
2000—1600 f.Kr.), s.k. K.-vaser.
Kamarill’a (spa. camarilla, om visst gemak i
konungapalatset, eg.: liten kammare), beteckning för
ett hovparti el. en klick med otillbörligt politiskt
inflytande på en statschef bakom ryggen på
ansvariga ministrar. Namnet uppkom i Spanien under
Ferdinand VII.
Kamasu’tra, titel på en av Mallanaga Vatsyayana
på sanskrit avfattad systematisk framställning av
regler för det mänskliga könslivet. K. existerade
med säkerhet på 600-talet e.Kr. och förutsätter en
betydande litterär tradition på området.
Kamaxel, maskintekn., se Kam.
Kamban, GuÖmundur Jönsson
Hallgrfms-son, isländsk-dansk författare (1888—1945). K.
växte upp i ett fattigt hem på Island, blev
student i Reykjavik 1910 och kom 1914 för studier
till Köpenhamn, där han tog intryck av den
isländske dramatikern Jöhann Sigurjönsson. K.,
som omväxlande skrev på danska och isländska,
hade framgång med skådespelet ”Hadda Padda”
(1914), som skildrade ett kvinnligt kärleksöde och
uppfördes på Det Kgl. Teater liksom skådespelet
”Kongeglimen” (1915); båda hade motiv från det
samtida Island. 1915—17 var K. i USA, där han
blev inriktad på sociala spörsmål, bl.a.
behandlingen av fångar, som var ämnet i läsdramat ”Marmor”
(1918) och romanen ”Ragnar Finnson” (1922; sv.
övers. 1923), vars huvudperson är en
kosmopolitisk islänning. Han vände sig mot samtida
västerländsk kultur, särsk. den rådande erotiska
moralen, bl.a. i skådespelen ”Vi Mordere” (1920), ett
äktenskapsdrama, ”De arabiske Telte” (1921), ett
lustspel, ”örkenens Stjerner” (1925), ett spel om
religion och kärlek med New York som
skådeplats, och ”Gesandten fra Jupiter” (1929). K.,
som 1922—24 var sceninstruktör vid Folketeatret,
Köpenhamn, och 1931—33 vid Det Kgl. Teater,
utgav 1925 samtidsromanen ”Det sovende Hus”
och 1930—32 den historiska romanen ”Skälholt”
i 4 bd (sv. övers., 2 bd, 1932; dramatiserad under
titeln ”På Skålholt”, 1934), K:s märkligaste verk,
grundat på ingående arkivstudier, levande i
män-niskoteckningen; huvudpersonen är en dotter till
den bekante 1600-tals-biskopen Brynjölfur
Sveins-son. K., som varit på hemön 1927—30, skrev med
motiv från isländsk samtid romanen ”30.
Generation” (1933). 1934—38 uppehöll sig K. i Paris,
London och Berlin. ”Jeg ser et stort skönt Land”
(1936) var en historisk roman från 1000-talets
Island med de stora färderna till Grönland och
Amerika; ett starkt erotiskt inslag finns i romanen
— 639 —
— 640 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
