Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalvsjukdomar - Kalvsjön - Kalvskinn - Kalvsund - Kalvsvik - Kalvtetani - Kalvträsk - Kalvö - Kalvön - Kalyber - Kalydon - Kalydoniska jakten - Kalymmation - Kalymnos - Kalypso - Kalö - Kam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAM
pasteurella- el. diplokokkbakterier äro
infektions-orsaken. I dessa fall insättas serum- och
medicinsk behandling. — Kalvtetani drabbar
ibland kalvar, som växa abnormt fort och stå
på för stora mjölkgivor. Sjukdomen yttrar sig
som krampanfall i samband med utfodringen.
Minskning av mjölkmängden samt insprutning
av kalk och magnesium leda oftast till kalvens
hälsa. — 2—6 veckor gamla kalvar drabbas
ibland av paratyfus, som åstadkommer en
envis diarré. Dödligheten är här stor. — Genom
för stora mjölkgivor åt kalvar blir fällningen av
mjölkens äggviteämne i kalvmagen ej
fullständig. I våmmen kommer då en förruttnelseflora
av bakterier att härska, vilket gör, att de
normala spaltningsprocesserna och synteserna här ej
äga rum. Resultatet blir bristtillstånd av skilda
slag. Denna sjukdom, som brukar benämnas
rubbning i våmfunktionen, förebygges
genom god hygien, måttliga mjölkgivor samt
prima hö. Dhl.
Kalvsjön, i) se Tevsjön-Orsjön; 2) se Kalven.
Kalvskinn, garveritekn., i inskränkt bemärkelse
skinn från kalvar, som uppfödas med modersmjölk.
Garvaren indelar k. i spädkalvskinn av djur, som
äro 2 veckor gamla, gödkalvskinn av djur i åldern
2—8 veckor och gräskalvskinn av djur, vilka äro
mellan 2 och 5 månader gamla och börjat uppfödas
på hö el. gräs, beroende på årstiden. Gödkalvskinn
lämna det bästa materialet för framställning av
boxkalv — rödbrokiga bättre än svartbrokiga och
skinn av kokalvar bättre än av tjurkalvar.
Spädkalvskinn lämpa sig bäst för bokbinderi-,
beklädnads- och mockaläder. Gräskalvskinn bearbetas
till grövre skoovanläder. S-Hg.
Kalvsund, municipalsamhälle (sedan 1915) i
öc-kerö sn, Göteborgs och Bohus län, på Kalvö
utanför Göteborg; 0,35 km2; 147 inv. (1949). K. är
badort, tullstation och fiskläge; 25 yrkes- och 4
binäringsfiskare (1945). Taxeringsvärde å
fastig-hetsskattepliktig fastighet 293,900 kr, till
kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 253,350 kr
(1948). — Namnet härrör från läget på ön Kalven,
vilken så kallats på gr. av läget i förh. till den
närliggande större Björkö (se ”Ortnamnen i
Göteborgs och Bohus län”, 4, 1936, sid. 65). I.Mg;Er.
Kalvsvik, socken i Kinnevalds hd i Småland,
Kronobergs län, och församling i Kalvsviks och
Jäts pastorat i Kinnevalds-Norrvidinge kontrakt
av Växjö stift, närmast n. om Åsnen; 64,34 km2,
därav 46,19 land; 808 inv. (1949; 17 inv. pr km2).
K. består mest av jämn skogsterräng med mossar;
av öar i Äsnen hör den långsträckta Kläcklingen
till K. Åkern utgör 18% av landarealen, ängen
10% och skogsmarken 63%. Folkminskningen
är avsevärd: 1860 bodde här 1,409 personer. Den
nuv. kyrkan av sten byggdes 1851—53; det
lan-terninförsedda tornet har medeltida klockor, ett
arv från den rivna, intressanta medeltida
träkyrkan. — Namnet skrevs 1336 kalfswijk. Dess förra
led är ant. gen. av kalv el. av mansnamnet Kalv,
senare leden är vik (byn ligger vid en vik av
Åsnen). Se J. Sahlgren i ”Namn och bygd”, 1923,
sid. 120. P.;Er.
Kalvtetani, se Kalvsjukdomar.
Kalvträsk, församling i Burträsks* kommun i
Västerbotten.
Kalvö, fiskläge i Tanums* sn i Bohuslän.
Kalvön, fiskläge i Kville* sn i Bohuslän.
Kaly’ber, forntida folk, se Chalyber.
Kal’ydon (grek. Kalydo’n), forntida stad i
Eto-lien, Grekland, berömd i sagorna som Oineus’,
Tydeus’ och Meleagros’ stad, platsen för den
ryktbara ”kalydoniska jakten” (se Meleagros). I
historisk tid hade K. föga betydelse. Rätt betydande
ruiner finnas i närheten av den moderna byn
Bochori med en väl bevarad, c:a 2,5 km lång
stadsmur. En grekisk-dansk expedition
undersökte platsen 1926—32, varvid flera vetenskapligt
betydelsefulla fynd gjordes. Särsk. må nämnas
en ståtlig gravanläggning med lokaler för
döds-kulten, ett s.k. heroon, från 2:a årh. f.Kr., av
mycket stort såväl religionshistoriskt som
konsthistoriskt intresse. — Litt.: E. Dyggve, F.
Poul-sen & K. Rhomaios, ”Das Heroon von K.”
(1934). K-H-
Kalydo’niska jakten, se Meleagros.
Kalymmat’ion, byggn., se Kassett.
Kalym’nos, en av Tolvöarna*.
Kalyp’so (grek. Kalypso’, eg. den döljande),
grek, myt., hos Homeros dotter till Atlas, bosatt
på ön Ogygia långt borta i havet, mottog där
gästvänligt den skeppsbrutne Odysseus, vilken hon
kvarhöll i 7 år, förgäves lovande honom
odödlighet, om han för alltid ville stanna hos henne.
Kalö, liten ö i Kalö Vig, Djursland, Danmark,
numera förbunden med fastlandet genom en
väg-anläggning. K. tillhörde liksom andra smärre öar
under 1200-talet kronan. På ön finnas ruiner av
ett slott, anlagt under yngre medeltiden, rivet på
1670-talet. Där hölls Gustav Vasa fången 1518—19.
Kam. 1) Redskap för hårets skötsel och
ordnande samt för dess smyckande, av urgammalt
ursprung och även förekommande hos naturfolken.
K. äro kända i Sverige ända sedan stenåldern.
Till in på järnåldern äro k. korta men höga.
De gjordes trol. först av en rad pinnar men blevo
sedan arbetade i ett stycke, senare långsmala
som nu och med en förstärkande skena. Redan
under yngre järnålder uppträder den under
medeltiden vanliga formen med tänder åt båda hållen.
Synnerligen vackra ornerade k. finnas från kyrkor,
där de brukats för ceremoniändamål. Före
maskinteknikens tid voro k. handgjorda el. gjutna,
materialet var trä, elfenben, horn, sköldpadd, ben
el. metall; nutida k. äro maskingjorda och
mestadels av celluloid el. liknande kompositionsämnen.
— K. som prydnad blev under empiren
synnerligen vanlig. De antogo ofta fantastiskt stora
dimensioner och kunde vara rikt utskurna.
Småflickor brukade under 1800-talets senare del en
rundkam för att hålla håret tillbakastruket. De
stora damfrisyrerna efter 1900 fordrade gärna ett
antal lätt böjda sido- och nackkammar för att puffa
ut håret och samla småhåren. Små
prydnadskam-mar, stundom ornerade, och sidokammar
förekomma alltjämt. I.
2) Byggn., se Tak-kam.
3) Maskintekn., skivformig upphöjning el. fläns
på en axel. Är flänsen cirkulär med samma
centrum som axeln och avsedd att hålla denna i
bestämt läge i horisontell led, kallas axeltappen för
kam tapp (se Axeltapp, fig. 4). — Är flänsen
el. kamskivan cirkulär men excentrisk i förh.
— 637 —
— 638 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
