Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kant, Immanuel - Kant, Edgar - Kantabel - Kantabrien - Kantabriska bergen - Kantabriska sjön - Kantakuzenos - Kantalahti - Kantantändning - Kantar - el-Kantara - Kantareller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANT
viss gräns båda rätt. Vi ha kunskap endast om
fenomenvärlden — men vi tvingas att tänka oss
en översinnlig värld. Vi ha ett aprioriskt vetande
— men detta inträder endast i och med
erfarenheten, ej före och oberoende av denna. Vi måste
förklara allt skeende ur mekaniska orsaker — men
trots detta måste vi räkna med frihet och
ändamålsenlighet. I vårt praktiska och estetiska liv
blir det därigenom möjligt att hävda
värdesynpunkten utan att bryta med vårt teoretiska förnuft.
K:s syn på tillvaron är genomgående antinomisk;
tes står mot antites, men ingendera undertryckes.
Medan han stannar vid att erkänna de båda
motsatserna, söka hans efterföljare, särsk. Hegel,
förmedla mellan dessa genom att låta tes och
antites dialektiskt slå över i varandra. K. har gett
uppslag i de mest olika riktningar, och om den
rätta tolkningen av honom pågår striden alltjämt,
men ett återvändande till de förkantiska
problemlägena har i det hela visat sig omöjligt; hans
filosofi har varit genomgångspunkt för all filosofi
efter honom. Sedan romantiken förlorat sitt välde,
tog naturvetenskapen mer och mer ut sin rätt och
drev filosofien allt längre ut i riktning av K:s
antiteser. Ä andra sidan har man reagerat mot den
naturvetenskapliga inriktning, som K:s filosofi
från början fått, och menat, att han ensidigt varit
bunden vid den naturvetenskapliga metoden och
ej lämnat nog anknytning för den historiska el. i
allm. humanvetenskapliga metoden. — Jämte de
större kritiska skrifterna utgav K. under sin
kritiska period talrika smärre avh., bland vilka ”Zum
ewigen Frieden” (1795; sv- övers, i saml.
”Avhandlingar om fred och rätt”, 1915) är av allmännare
intresse.
K:s samlade skrifter föreligga i flera uppl. Den
fullständigaste är den, som sedan 1900 utges av
Preussische Akademie der Wissenschaften; som
mera överkomlig kan nämnas Kehrbach’s (Reclams
förlag). I sv. övers.: ”Grundvalen för sedernas
metafysik” (1908, 2 uppl. 1920), ”En andeskådares
drömmar” (om Swedenborg, 1921) samt ”Kritik av
rena förnuftet” (urval, 1922); K:s avh. om fred och
rätt (med inledn. av A. Nyman, 1915). — Om K.
handla bl.a.: H. Vaihinger, ”Kommentar zu K:s
Kritik der reinen Vernunft” (2 bd, 2 Aufl. 1922);
Fr. Paulsen, ”1. K.” (7 Aufl. 1924); A. Messer, ”1.
K:s Leben und Philosophie” (s.å.); A.
Hägerström, ”K:s Ethik” (på ty., 1902); H. Larsson, ”K:s
transcendentala deduktion av kategorierna”, 1
(3 uppl. 1925) och delar av ”Den intellektuella
åskådningens filosofi” (1920); A. Nyman, ”K:s
väg” (om de förkritiska skrifterna, 1919). H.L.
Kant, Ed gar, geograf (f. 21/2 1902), fil. dr
1934 (”Problems of environment and population
in Estonia”), doc. 1934—36, prof, i geografi 1936,
prorektor 1938, avsatt av de ryska
ockupations-myndigheterna 1940, stf. univ.-rektor 1941, allt
vid Dorpats univ. i Estland. K. vistas sedan
1944 i Sverige, där han sedan 1947 är
forsk-ningsstipendiat vid Lunds uriiv:s geografiska inst.
Hans skrifter behandla huvudsaki.
kulturgeografiska problem.
Kanta’bel (ital. cantabile, av lat. canta’re, sjunga),
sångbar; melodiös.
Kanta’brien (lat. CantaVria), forntida landskap i
Spanien, mellan Ebros källor och n. havskusten,
ung. motsv. de nuv. provinserna Vizcaya och
Santander; invånarna, de iberiska kantabrerna,
motstodo tappert romarna. Kuvat av M. Agrippa
19 f.Kr. kom K. att tillhöra prov. Hispa’nia
ci-teYior; huvudort Iuliob’riga.
Kanta’briska bergen, spa. Cordillera Cantabrica,
en fortsättning av Pyrenéerna längs Spaniens
nordkust, bestå i ö. av veckade mesozoiska och i v. av
icke veckade paleozoiska bergarter. K. framträda
nästan överallt som två parallella kedjor, vilkas
höjd sällan överstiger 1,100—1,200 m ö.h. utom i v.
delen, som har mera högfjällsnatur (Penas de
Europa, 2,678 m). N. sidan av K. är rik på skog och
betesmarker. Kol samt järn-, mangan- och zinkmalm
finnes.
Kanta’briska sjön, äldre namn på Biscayabukten.
Kantakuze’nos, gammal bysantinsk ätt, vars
medl. åtm. redan under Alexios I nått höga
värdigheter. Mest framstående är Johannes* VI.
Av dennes söner blev Mathias faderns
medkej-sare och levde efter dennes avgång med
bibehållen kejsartitel hos sin bror Manuel, despot i
Mistra. Jfr Cantacuzino.
Kan’talahti, stad, se Kandalaksja.
Kantantändning, vapentekn., se
Centralantänd-ning.
Kanta’r (även cantaro), viktmått i
Medelhavsländerna av skiftande storlek, t.ex. i Genua 47,65
kg, i Neapel cantaro piccolo 32,076, cantaro grosso
89,1 kg, på Malta 79,375 kg, i Egypten 44,906 kg
och i Turkiet 56,45 kg.
el-Kan’tara, fruktbar oas i Algeriet, 160 km s.v.
om Constantine vid järnvägen till Touggourt. K.,
som ligger vid mynningen av en storslagen
ge-nombrottsdal vid s. foten av Djebel Aurès i
Sa-hara-Atlas, är tack vare sin utomordentliga
naturskönhet en uppskattad turistort.
KantarelFer (fra. chanterelle, dim. till grek,
kan’-tharos, kopp o.d.), Cantharell’us, svampsläkte av
fam. skivlingar. Fruktkroppen har låga, upprepat
gaffelgreniga, på foten nedlöpande lameller. Spor-
Vanlig kantarell.
Foto 0. Andersson.
— 731 —
— 732 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
