Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap Matapan, Kap Taínaron - Kapmikania - Kapmolnen - Kapodistrias, Johannes (Giovanni Capo d’Istria) - Kapok, kapokull - Kapokträd - Kapokull - Kaponjär - Kaposvár - Kapott - Kapp - Kapp, Wolfgang - Kapp, Julius - Kappa (bokstav) - Kappa, valvkappa - Kappadoker - Kappadokien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPPADOKIEN
(s. om Kreta), varvid den brittiska lätta
opera-tionsgruppen tvingades vika mot egen
huvudstyrka, som aldrig hann ingripa. Vid ett brittiskt
torpedflyganfall under eftermiddagen fick
”Vit-torio Veneto” farten tillfälligt nedsatt, och vid
ett liknande anfall i skymningen skadades
kryssaren ”Pola” så svårt, att den blev liggande still.
Amiral Jachino detacherade efter mörkningen en
eskader, omfattande 3 av de tunga kryssarna och
4 av jagarna under amiral Sansonetti för ”Pola”s
undsättning. Dessa fartyg blevo helt överraskade
av den brittiska huvudstyrkan, som sänkte
kryssaren ”Fiume” och skadade kryssaren ”Zara”.
”Zara” och ”Pola” sänktes därefter med torped
av de brittiska jagarna. Dessutom sänktes
italienska jagare med artilleri. — En bidragande
orsak till den brittiska framgången var, att vissa
fartyg försetts med radar, som nu f.f.g. kom till
användning i en sjöstrid. Bg.
Kapmika’nia, art av korsörtsläktet*.
Kapmolnen, astr., se Magellanska molnen.
Kapodis’trias, Johannes (urspr.
Giovanni C a p o d’I s t r i a), grekisk statsman av
italiensk börd (1776—1831), född på Korfu som
venetiansk undersåte, blev vid upprättandet av
den turkisk-ryska skyddsrepubliken 1800 medl.
av dess regering, gick efter dess inkorporering
i Frankrike 1807 i rysk tjänst och blev en av
Alexander I högt betrodd rådgivare och i
viktiga värv brukad diplomat. På
Wienkongres-sen spelade han en betydande roll; på hans
tillskyndan återupprättades Joniska öarnas
republik, nu under brittiskt skydd. 1816 blev han
bitr, rysk utrikesminister; som deltagare i
kongresserna i Aachen och Troppau bekämpade han
ivrigt Metternichs interventionistiska politik, dock
utan framgång. Han sökte vinna Alexanders
stöd för den grekiska frihetsrörelsen men hade
häri ingen framgång och erhöll 1822 avsked samt
lämnade Ryssland men bibehöll alltjämt kontakt
med tsaren. Från Schweiz ledde han under de
följ, åren med stor skicklighet den
världsomfattande filhellenska propagandan, valdes 1827 av
en grekisk nationalförsamling till president och
började 1828 sin regering. Under denna
slutfördes befrielsen från turkarna. I det inre styrde K.
diktatoriskt. Hans obekantskap med grekiska
förhållanden, hans proryska politik och gynnande
av sina släktingar framkallade stort missnöje
bland grekernas ledare under frihetskriget; stark
partisplittring gjorde sig gällande, på sina håll
utbröto uppror, och K. mördades i okt. 1831 av
politiska motståndare. Hans broder Augustin
K. (1778—1857) blev hans efterträdare som
president men lyckades icke vinna obestritt
erkännande och måste avgå 1832 efter stormakternas
beslut att förvandla Grekland till en monarki
under Otto av Bayern. B.
Ka’pok [i sv. vanl. utt. -åkk’], k a p o k u 11,
sidenglänsande, vanl. gul- el. brunaktiga hårmassor,
som erhållas ur kapslarna av Bombax- och
Céiba-arter. K. har fått stor användning till stoppning
av madrasser och kuddar samt till
livräddnings-bälten. I sammanpressat tillstånd kan k. bära o.
37 ggr sin egen vikt. — Bilder se Ceiba.
Kapokträd, art av släktet Ceiba*.
Kapokull, se Kapok.
Kapotthatt.
Kaponjä’r (fra. caponnière), från eskarpen
utskjutande kasematt för försvar av fästningsgrav
(se Befästningskonst och Fort). En fästning, vars
gravförsvar grundas på k., säges vara byggd enl.
kaponjärsystemet.
Kaposvår [kapp’åjvar], huvudstad i komitatet
Somogy i s.v. Ungern, vid floden Kapos och
järnvägen Zagreb—Budapest; 33,022 inv. (1941).
K. har socker- och
tegelbruk, cement-,
maskin-, sprit-,
kvarn-och textilindustri.
Kapott [-ått’] (fra.
capote), soldatkappa,
ytterkappa. —
Kapotthatt, en till
damdräkten under
em-piren hörande hatt
med framskjutande
brätten, ”kråka”. Även
mycket liten damhatt,
använd under
1800-talets senare
årtionden (se bild).
Kapp (från holl. kap, eg. samma ord som sv.
kappa, kåpa). — 1) Krigsv., se Granat, sp. 1071.
2) Skeppsb., ett å fartygs däck uppbyggt skydd
över öppning i däcket, ss. maskinrumsöppning,
ned-gångsöppning etc.
Kapp, W o 1 f g a n g, tysk politiker (1858—1922),
1917—22 ”Generaldirektor” (en av staten tillsatt
förtroendeman för uppsikt över åtgärder till
näringslivets befrämjande) i Ostpreussen, bekände
sig till extremt konservativa åsikter, bekämpade
under i:a världskriget häftigt Bethmann-Hollwegs
politik, bildade 1917 jämte v. Tirpitz Deutsche
Va-terlandspartei, var febr.—nov. 1918 medl. av
riksdagen. 13/s 1920 bemäktigade sig K. med militärt
bistånd makten i Berlin, och vänsterregeringen
flydde. Företaget var emellertid dåligt förberett,
ledarna lade i dagen stor obeslutsamhet, och de
tyska fackföreningarna proklamerade generalstrejk.
Vapnet visade sig effektivt. Redan 18/s var den s.k.
Kappkuppen slut. K. flydde till Sverige, inställde
sig 1922 inför riksrätten i Leipzig men dog i
under-sökningsfängelset. — Litt.: G. Noske, ”Von Kiel
bis K.” (1920); M. Bauer, ”Der 13. März 1920”
(s.å.). Arrh.
Kapp, Julius, tysk musikskriftställare (f.
1883), har skrivit monografier om Liszt (1909),
Wagner (1911), Paganini (1913), Berlioz (1914),
Meyerbeer (1920), Schreker (1921) och Weber
(1922) samt ”R. Wagner und die Frauen” (1912),
”Die Oper der Gegenwart” (1925) och ”185 Jahre
Staatsoper” (1927). K. har utg. Wagners och
Liszts samlade skrifter.
Kappa, grekisk bokstav, se Alfabet.
Kappa, valvkappa, byggn., se Valv.
Kappado’ker, se Mindreasiatiska folk.
Kappado’kien (grek. KappadokPa, av fornpers.
Katpatukd), det antika namnet på ö. delen av det
anatoliska höglandet, mellan Taurus och Svarta
havet, kring floden Halys’ (Kisihrmak) övre
lopp. Kustlandet vid Svarta havet, som utgör en
särskild geografisk enhet, skildes i hellenistisk tid
även politiskt från det egentliga K. under
nam
— 757 —
— 758 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
