Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitulera - Kapitäl - Kap—Kairo-järnvägen - Kapkolonien - Kaplake - Kaplan el. kapellan - Kaplan, Viktor - Kaplandet - Kaplansbol - Kaplanturbin - Kaler, Hermann - Kapmahognyträ - Kap Matapan, Kap Taínaron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITAL
rens huvudvillkor), sträcka vapen, dagtinga, giva
sig; se Kapitulation.
Kapitä’1 (lat. capitelVum, eg.: litet huvud; jfr
Kapitel), i) Boktr., se Boktrycksstil.
2) Byggn. K. kallas översta leden av en pelare
(kolonn) el. pilaster (halvkolonn), vilken led är
särsk. utbildad och utsmyckad, avvikande från
det enklare, smalare men vida längre skaftet. K.
samlar den bärande kraften och mottager
bjälk-verkets tyngd. Redan de gamla egypterna
utbildade k. med vegetabiliska motiv (lotus, papyrus,
palm), stundom också med masker (se
Hathorkapi-täl). För den gammalpersiska konsten blevo
djurprydda k., särsk. det s.k. tjurkapitälet, betecknande.
Hos grekerna fick k. sin mest fulländade
utformning, med hals (markerad av ringar el. bladlister),
vulst (se Echinus) och platta (se Abakus); k:s
art gav namn åt stilen, se vidare Kolonnordning.
I gammalkristen konst bibehöllos de klassiska k.,
vanl. dock förenklade; därjämte infördes nya
former, särsk. ett av flätband omgivet rundat k., k o r
g-k a p i t ä 1. Under medeltiden blev k. enkelt, ofta
tärning- el. halvtärningformat (tärningkapitäl),
stundom rikt figurprytt (historierat k.); under
gotiken reducerades det ofta till en enkel list el.
krans. Renässansen återinförde det antika k. men
kunde på mångfaldigt sätt variera formerna och
utsmyckningen, likaså de följ, tidsåldrarna. E.W.
Kap—Kairo-jämvägen, namn på en planerad
järnväg, som skulle genomdraga Afrika från
Kapstaden till Kairo och färdigbyggd få en längd av
9,450 km. I K. skulle ingå de redan befintliga
järnvägarna Kapstaden—Belgiska Kongo, Wadi
Halfa—El-Obeid och Kairo—Aswan. Planerna
grundade sig på politiska överväganden, och K.
skulle ha till syfte att knyta samman engelska
intresseområden. K. har numera kommit i
skymundan för andra mera närliggande projekt, t.ex.
planen på en tvärbana i Sydafrika från östkust
till västkust och en sammanbindningsbana mellan
järnvägarna i Brittiska Östafrika och de
sydafrikanska järnvägarna. J.Sn.
Kapkolonien, äldre benämning på Kapprovinsen.
Kaplake, se Kapplake.
Kapla’n el. k a p e 1 1 a n (av kapell), äldre
benämning för underordnad präst, anställd ant. av
enskilda (huskaplan) el. i större församlingar som
kyrkoherdens medhjälpare. I senare fallet skulle
kyrkoherden avlöna k., åt vilken dock församlingen
kunde lämna ett frivilligt bidrag. Klockarbol
anvisades ofta åt k., som då skötte klockarens tjänst
(se Klockarpräst). Kyrkolagen 1686 gjorde k. till
ord. befattningshavare, som tillsattes av biskop och
domkapitel, vanl. efter val i församlingen. Alla k.
försågos med boställen (k.br. 3 Va 1688). Titeln k.
utbyttes under 1800-talet mot komminister*. — I
Danmark, Finland och Norge finns alltjämt
benämningen kapellan kvar för vissa prästerliga
befattningar av underordnad grad. [A.Mn]S.N.
Kap’lan, Viktor, österrikisk tekniker (1876
—1934), blev efter studier vid Tekniska högsk.
i Wien och praktisk verksamhet 1913 tf. och
1918 ord. prof, vid Tekniska högsk. i Brünn. Här
bearbetade K. energiskt vissa nya idéer inom
turbintekniken i syfte att höja effektiviteten hos
vattenturbiner. Den härvid framkomna k a p 1 a
n-t ur bi nen kännetecknas bl.a. av att löphjuls-
skovlarna ha propellerbladsform samt äro
vridbara, varvid vridningen följer ledskenornas
rörelse. Härvid erhålles en verkningsgradskurva,
som är mycket fyllig även vid delbelastningar,
samtidigt som specifika varvtalet kan höjas
väsentligt, så att turbindimensionerna och härmed
aggregatkostnaderna reduceras. K:s
grundläggande patentansökning inlämnades 1913. Härefter
dröjde det likväl många år, innan de större
företagen inom branschen började att positivt
intressera sig för uppfinningen. Ett av de första var
Verkstaden, Kristinehamn, vars första större
leverans av K:s turbiner var till Lilla Edets
kraftstation (1921); härigenom kunde de nya
turbinernas stora överlägsenhet, spec. vid låga
fallhöjder och stora vattenmängder, fastslås. K. hade
under mellantiden nödgats utkämpa bittra och
kostsamma patentstrider med Europas större
tur-binfirmor och var, när den första succén kom,
både andligen och ekonomiskt bruten, urståndsatt
till vidare arbete. K. blev hedersdr vid de
tekniska högsk. i Prag och Brünn. A.Lg.
Kaplandet, vanlig benämning på Kapprovinsen.
Kaplansbol, boställe, anvisat som löneförmån åt
kaplan*.
Kap’lanturbin, mek., se Vattenturbin och
Kaplan, Viktor.
Kapler, H e r m a n n, tysk jurist och
kyrkopolitiker (1867—-1941), president för Evangelischer
Oberkirchenrat i Berlin och för Deutscher
evangelischer Kirchenbund 1925, ledare för den tyska
delegationen vid Ekumeniska mötet i Stockholm
1925, president för den europeiska kontinentala
gruppen i Ekumeniska rådet 1928—31.
Kapmahognyträ, se Ptaeroxylon.
Kap Matapa’n, Kap T a i n a r o n, sydligaste
udden av Peloponnesos, Grekland.
Vid K. utkämpades 28/s 1941 en sjöstrid mellan
brittiska och italienska flottorna. I syfte att
skydda de pågående transporterna av Rommels
afrikakår från Italien till Nordafrika och
samtidigt söka anfalla de brittiska transporterna till
Grekland löpte den italienska flottan till sjöss i
skymningen 26/s. Den stod under befäl av
amiral Jachino och utgjordes av slagskeppet
”Vit-torio Veneto”, tunga kryssarna ”Zara”, ”Fiume”,
”Pola”, ”Trento”, ”Trieste” och ”Bolzano”, lätta
kryssarna ”Garibaldi” och ”Abruzzi” samt 13
jagare. Den brittiska flygspaningen upptäckte
och inrapporterade den italienska flottan på
morgonen 27/s, varefter de brittiska transporterna
i ö. Medelhavet dirigerades undan. Den brittiska
flottans insats förbereddes, men utlöpandet
fördröjdes avsiktligt, för att italienska flottan skulle
få lång reträttväg. Först i skymningen 27/s
gingo de brittiska sjöstyrkorna till sjöss: en
ope-rationsgrupp från Pireus, omfattande lätta
kryssarna ”Orion”, ”Ajax”, ”Perth” och ”Gloucester”
med 4 jagare under amiral Pridham-Whippel,
samt huvudstyrkan från Alexandria, omfattande
slagskeppen ”Warspite”, ”Barham” och ”Valiant”,
hangarfartyget ”Formidable” samt 9 jagare under
amiral Cunningham. Den samlade brittiska
styrkan var sålunda överlägsen i slagkraft, men
slagskeppen voro den italienska styrkan
väsentligt underlägsna i fart. Två sammandrabbningar
ägde rum under förmiddagen 28/3 vid ön Gaudo
— 755 —
— 756 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
