Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karakterologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAKTEROLOGI
variantserier. Den ena skulle gå från p y k n
o-morfi (rundlagdhet) över metromorfi
(ordinär kroppsform) till leptomorfi
(långsmalhet). Den andra variantserien, som ligger i annat
plan och närmast rör vävnadernas utbildning,
går från hyperplasi (överutveckling) över
metroplasi (ordinär utveckling) till
hypo-p 1 a s i (underutveckling). Conrad har däremot
icke utarbetat något karakterologiskt schema,
svarande mot sitt kroppsbyggnadsschema. — Ung.
samtidigt med att Conrad framlade sitt
biogenetiska system, publicerade amerikanen W.
Shel-don ett typsystem, som har många likheter med
Kretschmers men även innehåller en del
förbättringar. På grundval av fysiologiska
mätningar har Sheldon uppställt 3
kroppsbyggnads-typer: den endomorfe (mjukt rundad kropp
med buken som centrum), den mesomorfe
(välutvecklad muskulös kropp med bröstet som
centrum) och den ektomorfe (bräckligt
kantig kropp med ryggraden som centrum). Till
dessa kroppsbyggnadstyper höra olika psykiska
konstitutioner. Den endomorfe har v i s c e r
o-t o n läggning med flegma, anpassningsförmåga
och behov av trygg planering, den mesomorfe
har somatoton läggning med aktivitetsbegär,
utåtvändhet och lust att visa sin makt och
förmåga, medan den ektomorfe har cerebroton
läggning med hämningar, inåtvändhet och behov
av isolering. I fråga om sina typer har Sheldon
även bestämt benägenheten för olika
sinnessjukdomar. De, som drabbas av mano-depression,
äro huvudsaki. mesomorfa och endomorfa i
varierande kombinationer. Paranoia angriper oftare
mesomorfa än andra typer, medan de hebefrena
särsk. ofta äro ektomorfa. De, som ha
medelkroppsbyggnad, d.v.s. innesluta drag av alla tre
typerna, drabbas vanl. av en ”biandpsykos”
(mixed-psychosis) med paranoida, hebefrena och
katatona inslag. Även om Sheldons system till
det yttre har många likheter med Kretschmers,
finnas grundväsentliga skillnader. Sheldon utgår
från normalmaterial och har icke blott gjort
noggranna fysiska mätningar utan även ingående
psykiska observationer, i allm. under ett 20-tal
samtal med varje försöksperson. Genom dessa
har han fått fram olika psykiska komponenter,
som vid faktoranalytisk bearbetning visat större
el. mindre samhörighet. Slutl. har Sheldon
kommit fram till 20 särsk. markanta drag för var
och en av de tre typerna. Han anser sig därvid
ha nått typskiljande primärkomponenter av
psykisk aktivitet. Han antar dock, att hos varje
människa finnas inslag av alla de tre olika
typerna. Styrkan av de olika fysiska el. psykiska
dragen graderar han efter en 7-gradig skala, så
att den extremt endomorfe betecknas med 7-1-1,
den extremt mesomorfe med 1-7-1 och den
extremt ektomorfe med 1-1-7. ”Medelmänniskan”
(men därför icke den vanligast förekommande)
tecknas 4-4-4. Det är alltså icke karaktärstyper
i vanlig mening Sheldon uppställt utan ett
system för klarläggande av de olika psykiska och
fysiska komponenterna hos den enskilde
individen. Systemet är betydligt svårare att handha
än Kretschmers men torde vara väsentligt mer
givande för vetenskapligt bruk. Sheldons system
synes också ha vunnit stor spridning och många
anhängare i USA. — Efter ung. samma
grundtanke som Sheldon har den svenske psykiatern
H. Sjöbring arbetat, när han utformat sina
kon-stitutionsradikaler*. Grunddragen till sin
”indivi-dualpsykologi” framlade han redan under
1910-talet. Karaktärstyper i vanlig mening har
Sjöbring knappast utformat men har i stället
utforskat 4 grundformer av psykisk verksamhet:
kapacitet {K = den intellektuella förmågan),
validitet (V = den psykiska energitillgången),
soliditet (So = fastheten i struktur) och
stabilitet (St = förmågan att utbilda
energibespa-rande vanor). För var och en av dessa
konstitu-tionsradikaler talar Sjöbring om över- (super-)
el. under- (sub-)normal laddning, vilket brukar
betecknas med + och — i samband med
förkortningen för vederbörande konstitutionsradikal. Så
skrives t.ex. intellektuell undermålighet K— och
stark vanebundenhet So-r. Denna uppdelning på
konstitutionsradikaler bygger på hjärnfysiologiska
teorier, bl.a. ang. motstånd, baning samt större el.
mindre hjärnmassa. Sjöbring har också lagt
stor vikt vid de personlighetsförändringar, som
bli följden av lesionella rubbningar i hjärnans
funktion. Bl.a. i anslutning härtill har Sjöbring
utformat den ixoida karaktärstypen (jfr
Ixo-freni). — Om samtliga karakterologiska system
gäller, att de renodlade typerna äro mycket
sällsynta. Kretschmer vill t.o.m. göra gällande, att
de äro anomalier. Hur fint en typ än beskrives,
är det sällsynt att icke finna avvikande drag.
Vanligast äro mellanformer mellan de olika
typerna. När man talar om karaktärstyper el.
använder sådan indelning för klassifikation, menar man
i allm., att drag av en viss typ förefalla överväga.
Typiseringen är vanlig i klinisk praxis, och
flertalet typologier äro också lämpade för sådan
användning. Denna användning är emellertid
icke något bevis för riktigheten av den teoretiska
grundvalen för vederbörande system utan talar
mera för att dess upphovsman kunnat iaktta och
klassificera. Jfr Personlighetsforskning.
Litt.: E. Kraepelin, ”Psykiatrie” (4 Aufl. 1883); A.
Fouillée, ”Tempérament et caractère selon les
indi-vidus, les sexes et les races” (1895, 4 éd. 1901);
A. F. Shand, ”The foundations of character”
(2 ed. 1920); E. Utitz, ”Charakterologie” (1925):
A. A. Roback, ”The psychology of charakter”
(1927); A. Kronfeld, ”Lehrbuch der
Charakterologie” (1932); F. Baumgarten, ”Die
Charakterei-genschaften” (1933); R. Heiss, ”Die Lehre vom
Charakter” (1936); Ph. Lersch, ”Der Aufbau des
Charakters” (1938). — F. v. Schiller, ”Über naive
und sentimentalische Dichtung” (i795—96); W.
James, ”Pragmatism” (1907; sv. övers. 1916); W.
Ostwald, ”Grosse Männer” (3/4 Aufl. 1910); H.
Sjöbring, ”Den individualpsykologiska
frågeställningen inom psykiatrin” (1913), ”Psykisk
konstitution och psykos” (i ”Svenska läkaresällskapets
handlingar”, 45, 1919), ”Psykologi och biologi”
(i ”Upsala läkareförenings förhandlingar”, n.f.,
bd 28, 1922); A. Adler, ”Über den nervösen
Charakter” (2 Aufl. 1919); E. Kretschmer, ”Körperbau und
Charakter” (1921, 12 Aufl. 1936; sv. övers. 1926),
”Geniale Menschen” (1929; sv. övers. 1930), ”Die
Persönlichkeit der Athletiker” (1936; tills, med
— 785 —
— 786 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
