Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karakterologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAKTEROLOGI
ren. I denna infogar han bl.a. sin teori om
organmindrevärde och dess uttryck i
kompensationer*. Karen Horney har gått längre i sin
beskrivning av den nervösa karaktären. Inom
denna urskiljer hon tre särfall: den undergivne
(”rörelse till människor”), den aggressive
(”rörelse mot människor”) och den
avståndstagande (”rörelse från människor”). Ett
bipolärt system har utformats av C. G. Jung, som
skiljer mellan två inställningstyper:
extraver-terade (utåtriktade) och introverterade
(inåtriktade). De skilja sig i fråga om
förhållningssättet till objektet: den extraverterade är
positivt inställd till detta, den introverterade
negativt. Var och en av de 2 grundtyperna
för-utsättes sedan ha 4 funktionstyper, hänförande
sig till tanke, känsla, förnimmelse och intuition.
— I viss mån förebildande för Jungs system är
det, som uppställts av bröderna W. och E.
Jaensch. Det grundar sig på ett särskiljande
mellan integrerade (inåtvända) och
desintegrerade (utåtvända) individer.
Typskil-jandet grundar sig från början på fysiologiska
rön betr, olikheter i fråga om det eidetiska
anlaget. Sedan ledde spekulation och
kulturiakttagelser vidare till bestämmande av
integrationens riktning, utåt el. inåt, och småningom
upp-kommo undertyper t.o.m. 5:e ordningen. Detta
system kom också att påverkas av nazistisk
ideologi, vilket bl.a. resulterade i uppställandet
av en ”upplösningstyp” (Gegentypus), som skulle
innefatta sådana karaktärsdrag, som nazismen
bekämpade. Dyl. ovetenskapliga tillskott ha dömt
systemet. Inför experimentell efterprövning ha
dess grunder icke heller visat sig hållbara. — På
fysiologiska rön och genetiska studier har även
G. Pfahler grundat sitt typsystem. Han utgår
från nedärvda reaktionsformer i fråga om
uppmärksamhet och emotionalitet. Han skiljer
mellan fixerande och fluktuerande
uppmärksamhet samt mellan stark lust, stark
olust och svaga känsloreaktioner
över huvud. Genom att korsa dessa variabler
kommer Pfahler fram till ett system, bestående
av 12 olika typer. Hans uppställning är dock
alltför schematisk, även om han väl beskriver
typerna, och har tillvunnit sig större teoretiskt än
praktiskt intresse.
Även de medicinskt grundade typologierna
bygga givetvis på psykologisk iakttagelse och
spekulation, men som bas ha de i allm. fysiologiska,
genetiska och psykiatriska rön. Därför bruka
karaktärstyperna inom dessa system korreleras
med kroppsbyggnadstyper. Inom medicinsk
forskning har det ofta varit en tvingande
nödvändighet att framskapa klassificeringsmetoder. Detta
har i särskild grad gällt psykiatrien. Den första
moderna karakterologiska skissen finner man hos
E. Kraepelin i hans fint utmejslade beskrivning
av de dominerande sinnessjukdomarna,
maniskdepressiv psykos och dementia praecox (efter
Kretschmer oftare benämnd schizofreni). På
grundval av Kraepelins särskiljande har E.
Kretschmer utformat sitt uppmärksammade
typsystem. Han bygger sin forskning på
sinnessjukmaterial och har från detta letat sig fram till
de normala varianterna av resp, typer. Därvid
har han begagnat sig av teorien, att en
korrelation mellan kroppsbyggnad och karaktär
kommer till stånd på endokrin-humoral väg. I sin
typologi använde han från början ett bipolärt
system med den leptosoma (långsmala)
kroppen som kontrast till den p y k n i s k a
(rund-lagda). Till den leptosoma kroppen ansåg han
höra en schizotym läggning med viss torka i
fråga om idéer och gemyt men stor
abstraktionsförmåga (och sinnessjukrisken schizofreni),
medan till den pykniska kroppen ansågs höra
en cyklotym läggning med jovialiskt lynne
och realistisk inställning (och sinnessjukrisken
mano-depression). Kretschmer räknar vidare med
att de schizotyma variera utmed den p s y
k-estetiska proportionen, d.v.s. att hos
dem förekomma de för typen karakteristiska
kännetecknen slöhet och retbarhet i olika
proportioner. De, som på denna skala ligga mellan
friskt och sjukt, benämner han schizoida.
De cyklotyma variera efter den diathetiska
stämningsproportionen, där depressiva
och hypomana element förekomma i olika
blandningar. Mellantyper på glid mellan friskt
och sjukt kallas c y k 1 o i d a. Småningom fann
Kretschmer, att hans system behövde
kompletteras med ytterligare en typ, den muskulöse och
kraftigt byggde atletikern, som ansågs ha
ett v i s k ö s t temperament, där tyngd och
tröghet dominerade. Även inom ramen för de tre
huvudtyperna skiljer Kretschmer mellan olika
undergrupper. Bland de schizotyma utpekar han
bl.a. 1) de förnämt finkänsliga, 2) de
världsfrämmande idealisterna, 3) de kyliga
härskarnaturerna och egoisterna samt 4) de torra och
slappa, bland cyklotymerna 1) de glada
pratmakarna, 2) de lugna humoristerna, 3) de tysta
känslomänniskorna, 4) de bekväma
njutningsmänniskorna och 5) de dådkraftiga handlingsmänniskorna
samt bland de viskösa, som svänga mellan
polerna flegma och explosivi tet, 1) de gemytligt
godmodiga och 2) de misstänksamt häftiga. Detta
system täckte dock icke alla kroppsliga varianter,
utan Kretschmer fick över en grupp, som han
benämner dysplastiker. Dessa falla utanför
systemet genom oregelbundenheter i kroppsform
och sakna stundom den önskade korrelationen
mellan kroppsbyggnad och karaktär. Icke minst
detta ger belägg för att Kretschmers system icke
är tillräckligt differentierat. Det har också visat
sig, att hans paralleller från sjukt till friskt
själsliv icke varit riktiga. Den kritiska granskningen
har resulterat i erkännandet, att Kretschmer
skapat ett vackert monotypiskt system
(utformandet av den pykniska typen med cyklotym
läggning) men att övriga typer icke äro
tillräckligt iakttagna och beskrivna. Att hans
typologi ändå vunnit så stor utbredning, torde
bero på hans glänsande stilistiska utformning av
sina idéer, icke minst sådana de framstå i hans
arbete ”Geniale Menschen”. — De dysplastiska
kroppsbyggnadsformer, som Kretschmer icke
lyckats infoga i sitt system, ha inplacerats av
hans lärjunge K. Conrad, som kompletterat
lärofaderns typschema med värdefulla biogenetiska
synpunkter. Conrad har antagit, att det vid
kroppstypernas utbildning rör sig om två olika
- 783 -
— 784 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
