Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Karl X Gustav (konung av Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
Karl X Gustav.
T.v. teckning av D. Dumonstier, 1640. Bibliothèque nationale. Paris. I mitten målning av T. Gelton, 1658.
Grips-holm. T.h. oljeminiatyr av A. Wuchters. Skokloster.
burg, som hösten 1657 övergått till Sveriges
fiender, el. på Österrike. Men för så vittutseende
företag krävdes hjälp av England el. Frankrike, och
därtill voro utsikterna för tillfället ej stora.
Uteblev denna hjälp, måste K. ant. snarast sluta fred
el. genast föra hären in i fiendeland; till att själv
underhålla alla de värvade regementena hade
Sverige för dåliga finanser. Men nu spordes hotande
nyheter om nederländska flottrustningar, Danmark
tycktes vilja undandraga sig den nära anslutning
till Sverige, som K. menat skola bli en nödvändig
följd av Roskildefreden, och vägrade uppfylla dess
bestämmelser om att gemensamt med Sverige
utestänga fientliga flottor från Östersjön. På nytt
angrep då K. Danmark, nu med den bestämda
avsikten att helt underkuva det och så upprätta en
nordisk storstat under svensk ledning. Ater hade
dock K:s fantasi fört honom för långt. Med dessa
planer ej blott kränkte han det danska folkets
livs-vilja utan utmanade även många intressen ute i
Europa och frambesvor därigenom ett motstånd,
pade dock K. mot de överlägsna fienderna, även
som blev honom övermäktigt. Med seg energi
käm-deras krigsvilja började mattas, och det mot
Sverige vänligt sinnade Frankrike kunde efter sin fred
med Spanien 1659 eftertryckligare göra sin röst
hörd. Så förbättrades snarast det politiska läget
för Sverige, om än Cromwells död och
restaurationen berövade det Englands stöd. Ytterst ovillig
att uppgiva något av vinsterna i Roskildefreden,
ställde sig K. avvisande mot de s.k.
Haagkonser-terna och begav sig i slutet av 1659 till Göteborg
för att där förhandla med ständerna och vidtaga
förberedelser för ett anfall på Norge. Då
insjuknade han och dog, W2 1660, föga mer än 37 år
gammal. Med sin gemål Hedvig Eleonora hade K.
blott ett barn, sonen Karl (XI). Med Märta
Al-lertz hade han dessutom sonen Gustaf, greve
Carlson.
K. var undersätsigt och kraftigt byggd, och ett
kraftfullt, imponerande intryck gjorde även det
massiva, av långt, svart, nedhängande hår
inramade ansiktet. Han hade ärvt det häftiga vasalynnet,
men de krävande förhållanden, under vilka han
växte upp, hade tidigt lärt honom alt lägga band
på sig. Väl uppstigen på tronen hävdade K. med
kraft konungens ledarställning gentemot den
mäktiga aristokratien. Reduktionens genomförande
visade sig under de ständiga krigen omöjligt, men
principiellt släppte K. aldrig kravet därpå, och
den första tiden hade bragt ganska betydande
resultat. För den svenska handeln visade K. ett
livligt intresse, och hänsyn till den ha i ej obetydlig
mån påverkat hans utrikespolitik. Motsättningen
mot holländarna ledde emellertid till förlusten av
Sveriges båda kolonier, Nya Sverige och Cabo
Corso. Av betydelse för näringslivets utveckling
voro såväl stiftandet av Palmstruchska banken 1656
som anläggningen av Rademachers
manufakturverk i Eskilstuna s.å. Sin ojämförligt största
betydelse har dock K. som diplomat och krigare.
Hans djärva fantasi och glänsande
kombinations-fömåga i förening med tidsomständigheterna, som
tycktes rycka de mest fantastiska projekt inom
möjlighetens gränser, gåvo dock åt hans politik
något oroligt, nästan lösligt, som stundom tog sig
uttryck i illa underbyggda, vittsvävande planer och
snabba omkastningar. På det militära området åter
höllos i allm. K:s fantasi och djärvhet inom
rimliga gränser av en kall beräkning och en ovanligt
skarp blick för det möjliga. Detta i förening med
hans stora välde över soldaterna gjorde honom
till tidens främste fältherre och en av Sveriges
framgångsrikaste krigarkonungar. Ät Sverige vann
K. i s. och v. dess alltjämt bestående gränser och
provinser, som nu rymma Vs av hela dess
befolkning.
Redan från den tid han som ung 1640 vistades
i Paris, äga vi i en teckning av D. Dumonstier
ett gott porträtt av K. Som generalissimus i
Tyskland har han porträtterats av Matthias
Me-rian d.y. 1648 (Skokloster) och av J. Sandrart i
Nürnberg (bl.a. i en ryttarbild på Skokloster
från 1650 och i en stor framställning av
freds-måltiden 1649, Nürnbergs rådhus). Från åren
före tronbestigningen bevaras porträtt även av
— 831 —
— 832 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
