Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Karl XII (konung av Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
och Peter I—Fredrik Vilhelm I (August betydde
nu föga), och förbättrade Sveriges utrikespolitiska
läge. Med dessa båda grupper förhandlade K. om
fred, varjämte han stod i förbindelse med
Frankrike, Spanien och jakobiterna (se Görtz, Alberoni
och Jakobiter). Med Ryssland bedrevos de
intensivaste underhandlingarna, och därvid torde även
frågan om tronföljden i Sverige ha spelat med in
(se Holsteinska partiet, Karl [Holstein-Gottorp]
och Ålandskongressen). Något avgörande hade
dock ej träffats, när K. på hösten 1718 inföll i
Norge för att så förbättra Sveriges militära läge
och skapa gynnsammare fredsbetingelser. Under
belägringen av Fredriksten träffades K. 30/n 1718
mellan 9 och 10 på aftonen av en kula i v.
tinningen, som ögonblickligen medförde döden.
Varifrån skottet kom, är ej utrönt. Vissa indicier ha
föranlett, att misstankar tidigt framkommo om ett
lönnmord, begånget av A. Sicre, generaladjutant
hos Fredrik av Hessen; lönnmordsteorien har i den
historiska forskningen funnit såväl anhängare som
motståndare. Diskussionen i frågan har, trots
alla-handa ballistiska experiment och medicinska
undersökningar, ännu icke lämnat positiva resultat i
ena eller andra riktningen.
Fastän K. under nästan hela sin regering låg i
fält, visade han dock stort intresse för den inre
styrelsen och genomförde en rad reformer på
skilda områden, vilka likväl efter hans död åter
avskaffades. I mots. mot faderns äro de alla av
radikalt kynne, och de flesta ha långt senare i sina
huvuddrag åter genomförts. Bland dem kunna
nämnas kansliordningen av 1713 med dess
departemental-styrelse, kontributionsordningen av 1712 med
förmögenhetsskatt och självdeklaration,
skatteförenk-ling m.m. Även för konst och vetenskap hyste
K. stort intresse: han sände från Turkiet flera
forskningsexpeditioner till Orienten, granskade
personligen Tessins ritningar till slottsbyggnaden i
Stockholm, understödde Polhems slussbyggnader
vid Trollhättan och visade särsk. för matematiska
spörsmål stort intresse och en begåvning långt
över medelmåttan. — En av K:s obestritt mest
utmärkande egenskaper var hans förtegenhet. Till
hans avsikter och planer måste man därför oftast
sluta av hans handlingar, och följden har blivit,
att såväl därom som om hans personlighet
meningarna skarpt brutit sig. Framför allt gäller detta
hans utrikespolitik, även de stora dragen och de
ledande synpunkterna. Av många har den ansetts
bestämd endast av fanatiskt rättshaveri,
envishet och personlig ärelystnad, under det andra i K.
velat se den klarsynte och målmedvetne förkämpen
för Sveriges maktställning som civilisationens
förpost i ö. Europa. Från en viss brist på snabb
anpassningsförmåga och diplomatisk smidighet
torde man dock ej kunna frikänna K., även om hans
envishet och oböjlighet vid ett närmare studium av
hans politik visar sig ingalunda motsvara de gamla
föreställningarna därom. Som fältherre utövade
K. över sina soldater en makt, som är nästan utan
motsvarighet i världshistorien. Även hans
utomordentliga förmåga som slagledare är numera
allmänt erkänd. Hans strategi, särsk. valet av Polen
till huvudkrigsskådeplats och fälttågsplanen mot
Ryssland 1707—09, äro däremot föremål för myc-
Skottskadan i Karl XII:s huvud; vänstra sidan,
därunder högra sidan. Fotografier tagna vid
undersökningen juli 1917.
ket olika meningar, varvid klandrarna dock i sina
omdömen synas vara väl starkt påverkade av
utgången.
Ingen av Sveriges konungar torde vara känd
genom en så jämn och rik porträttföljd som K.
Endast få år ligga emellan de olika typerna. Som
barn och yngling målades han av Ehrenstrahl,
ensam el. med systrar och föräldrar; av dennes
efterträdare D. v. Krafft utfördes porträtt (bl.a.
till häst), likaså av Brenner, Utterhielm m.fl.
Dessa ungdomsporträtt visa K. i peruk. Efter
krigsutbrottet 1700 ser man K. uteslutande
framställd med sitt naturliga hår, vilket omsider
glesnar starkt över pannan. Porträttyperna ha (av
A. Hahr) benämnts efter ursprungsbildens
tillkomstort. Den första efter krigsutbrottet, den
s.k. Bauske-typen, har fått sitt namn efter en
miniatyr av A. Sparre 1701 (Kungl.
husgerådskam-maren), vilken dock synes bygga på ett mera
realistiskt porträtt (ex. bl.a. i Mora kyrka). Från
våren 1702 finns ett porträtt av F. de La Croix,
målat i Warszawa (i privat ägo, Stockholm), från
1703 i Elbing en miniatyr av A. Löwen. På
höjden av sin framgång avbildas K. i juli 1707 i
Altranstädt av J. D. Swartz, enl. konungens egen
önskan utan att ”flatteras” (ex. bl.a. på Sjöholm).
Altranstädttypen kom att kopieras i stor
utsträckning hemma i Sverige i v. Kraffts ateljé (ex. bl.a.
på Skokloster; helfigur i Nationalmuseum, på
Gripsholm m.fl., visande den smärta växt, som
intygas av samtida). Från åren efter det stora
— 845 —
— 846 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
