Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karling, Sten - Karlister - Karl Jarl Döve - Karl Johan - Karl Johans-förbundet - Karl Johans församling - Karl Johans-museet - Karl Johans pris - Karl Johans stad, Haparandahamn - Karl Johans-stil - Karljohanssvamp - Karl Knutsson - Karl Ludvig Johan - Karl Magnusson - Karlman - Karlmark, Erik - Karlmark, Gerhard - Karl Martell - Karloff, Boris (Pratt, Henry William)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARLOFF
Gesellschaft zu Dorpat”, 34, 1943), ”Medeltida
träskulptur i Estland” (1946). K. var
konstanmälare i ”Ny tid” 1927—30 samt i ”Göteborgs
morgonpost” 1930—32 och 1941—47. Under
Estlands-tiden var han medl. i Estlands fornvårdsråd och
redigerade serien ”Publications du Cabinet dhistoire
de l’art de 1’université ä Tartu”, 1—8
(1937—40)-Sedan 1949 är K. Konstakad:s sekr. N.G.S.
Karlis’ter. 1) Ultraklerikalt legitimistiskt parti
i Spanien, vars medl. betrakta ättlingarna till
Ferdinand VII:s bror Carlos (se d.o., sp. 873)
som Spaniens rättmätige troninnehavare. Sitt
centrum hade de i sht i baskiska provinsen;
därifrån utgick deras dugligaste militär T.
Zu-malacarreguy. 1834—40 och 1868—76 framkallade
de blodiga uppror, de s.k. karlistkrigen.
Skådeplatser för det första kriget var huvudsaki.
de baskiska prov, och Katalonien.
2) Se Legitimister.
Karl Jarl Döve, jarl (d. 1220). K:s
tillnamn ”den döve” är känt från en isländsk saga.
K. var bror till jarlen Birger Brosa och till
Magnus Minnesköld, Birger Jarls far. K. synes
ha tillhört ett uppsvenskt stormannaparti, de
egentliga folkungarna, och var bland kung Johan
Sverkerssons främsta män men stupade 1220 i
ett av svenskarna företaget korståg till Estland.
Korståget kan antas ha varit i det nämnda
stor-mannapartiets intresse och haft visst
handelspolitiskt syfte. En avsikt att konkurrera med det
samtidiga danska korståget torde ej vara
utesluten, i sht som Valdemar Sejr tagit parti mot
Johan Sverkerssons regim. I.An.
Karl Johan. 1) Konung, se Karl, Sverige 8).
2) Prins, se Karl, Sverige 5).
Karl Johans-förbundet, grundat 1848, har till
ändamål att ”hålla i vördnad och tacksamt
erkännande minnet av hjältekonungen Karl XIV
Johan” och verkar härför bl.a. genom att belöna
el. understödja forskningar ang. Karl Johans
person el. tid el. Nordens historia efter 1809.
Årsmöte hålles i Uppsala Ws, Karl Johans
krö-ningsdag. 1858—1905 fanns även en norsk avd.
Förbundet har utg. ”Skålar och föredrag i K.”
1848—59 och ”K:s handlingar” 1860 ff. Dess
ledande kraft var länge I. Hwasser; nuv. ordf, är
(andshövding S. Linnér. C.
Karl Johans församling, se Göteborg, sp. 575.
Karl Johans-museet, se Rosendal (på Djurgården).
Karl Johans pris, se Svenska akademien.
Karl Johans stad, nu Haparandahamn,
hamnort i Nedertorneå* kommun i Norrbotten;
jfr Haparanda, sp. 1053.
Karl Johans-stil, den inrednings- och möbelstil,
som i Sverige motsvarar empirstilen* och
bieder-meierstilen*. Stilistiskt förbereddes den genom
det sengustavianska skedets förenkling av
möbelformerna, färgskalans neddämpning och
införandet av mahogny och mässingslister, ett skede, som
har sin fulla motsvarighet i utlandet. K. slog ut
i blom vid Karl XIV Johans tronbestigning. K:s
formspråk skiljer sig knappast från den franska
empiren, då det gäller praktfullare inredningar och
möbler, särsk. i mahogny el. förgyllt arbete, men
vid sidan av den rent franska löper en starkt
traditionsbunden svensk K., som visserligen förbyter
gustavianska dekorationsdetaljer i empirens mera
SU 15. — 897 —
29 — Red. avsl. 9/s 50.
kärva och stela emblem men behåller mycket av
1700-talets tycke, fasthåller vid ljust grå el. vit
målning, särsk. i sittmöbler, samt vid mera enkla,
odekorerade former, om naturliga träslag brukas.
Denna sida av K. övergår utan tvära stilkantringar
i det skede, som motsvarar biedermeierstilen, och
avklingar under Karl Johans senare år i de
stilvarianter, som utmärka den annalkande
nyrokokon, romantiken och nygotiken. Klassiciteten
försvinner alltmer, björk, alm o.a. ljusa träslag
inträda allt oftare vid sidan av mahogny. — K:s
främste möbelsnickare var L. W. Lundelius.
Skedet fick sitt stilenligaste och främsta uttryck i
Rosendals slott på Djurgården. — Som dräktstil
skiljer sig K. ej nämnvärt från empiren. — Litt.:
”K. i Nordiska museet”, utg. av S. Wallin (1924). I.
Karljohanssvamp, art av släktet rörsoppar*.
Karl Knutsson, konung, se Karl, Sverige 2).
Karl Ludvig Johan, ärkehertig, se Karl,
Österrike 2).
Karl Magnusson, biskop (d. 1220), tillhörde den
s.k. Folkungaätten (se Folkungar) och var son
till Magnus Minnesköld, blev biskop över
Linköpings stift 1216 och tjänstgjorde som den
omyndige konung Johan Sverkerssons kansler. 1220 var
K. en av ledarna för ett svenskt korståg till
Estland, där han efter den svenska ledungsflottans
hemfärd kvarstannade som befälhavare för borgen
i Leal. Han överfölls s.å. av hedningar, borgen
föll, och K. omkom i drabbningen.
Karlman, se Karloman.
Karlmark, Erik Gustav, läkare (f. 20/9 1903),
med. lic. 1930, med. dr 1932, jur. kand. 1942, doc.
i rätts- och statsmedicin vid Karolinska inst. sedan
1936, har under olika perioder varit medicinskt
biträde vid kriminalpolisen i Stockholm. K. har
skrivit arbeten i fysiologi, patologisk anatomi,
rättsmedicin, kriminologi, juridik och rättspsykiatri.
Karlmark, Gerhard, målare (f. 22/s 1905),
utbildad vid Konsthögsk. 1924—30. Vid sin första
separatutställning i Malmö 1936 framträdde K.
främst som en stillsam, lyriskt vek målare av
stilleben och landskap, porträtt och genre. De
milda, ofta ljusa el. gråbrutna anslagen kunde
erinra något om franskskolat 1880-talsmåleri. De
följ, åren utvecklade K. sin konst mot större
säkerhet och valörförfining, till en början i ett
övervägande blekt register. I interiören ”Mulen
dag” (1939) med en läsande kvinnlig aktmodell i
ljuset från ett stort fondfönster nådde han längs
impressionismens väg fram till en mjukt
skimrande totalverkan, en ”fransk” tonatmosfär, icke
utan en smula av Bonnards raffinemang. Denna
skissaktiga valörstil fick mer koloristisk accent i
den något senare, på gränsen till expressionism
stående bilden ”Blå modell” (Malmö museum).
Figurmåleriet, ibland med en viss humor i
uppfattningen, blev nu ledande hos K. Då han
äntligen fick tillfälle att se den franska konsten
i Paris 1947 och samtidigt besöka Italien,
länkades emellertid hans utveckling in på andra, mera
fauvistiska och grälla spår. Hans bästa
resere-sultat kunde avläsas i gouacher och akvareller.
— Bild se sp. 899. H.Ge.
Karl Martell’, se Karl, Frankrike 1).
Karloff [ka’låf], Boris (eg. Prat t, Henry
William), engelsk-amerikansk skådespelare (f.
— 898 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
