Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karlsö, Stora och Lilla - Karlsösallat - Karl Teodor - Karl Ulfsson (junker Karl) - Karl Ulfsson (riksråd) - Karlung - Karluv Týn el. Karlštejn - Karl Vilhelm Ferdinand - Karlzén, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARLZÉN
städes. I den märkliga grottan Stora Förvar* på
Stora K. och i närbelägna grottor finnas mäktiga
kulturlager från stenåldern. Järnåldersrösena äro
talrika. Vid Norderhamn på Stora K. låg förr ett
av v. Gotlands större fisklägen. V. därom står
sedan 1887 en fyr, numera med mistsignal och
radiofyr; personalen utgör öarnas enda inv. Fågellivet
är i sht om våren oerhört rikt. Här finnas en
ansenlig koloni tordmular (1930 uppskattad till
100,000 individer), som dominera fågelvärlden, den
i Sverige sällsynta sillgrisslan, tobisgrisslan, ejder,
svärta, skrakar, gravand, trutar, däribland en stor
koloni havstrut, åtskilliga småvadare, småfåglar
(t.o.m. näktergal) och ibland häckande
pilgrims-falk. öarna ha en synnerligen intressant
vegetation med bl.a. sällsynta relikter från den
post-glaciala värmetiden. Den intressantaste växtarten
är Lactu’ca querci’na, karlsösallaten, som här har
sin enda förekomst i n. Europa, öarna
utnyttjas till fårbete. Stora K. tillhör sedan 1887 K.
jagt-och djurskyddsförening ab., Lilla K. bönder i Eksta.
Båda öarna äro fridlysta och få besökas blott med
särskilt tillstånd. De äro ofta svåra att angöra;
bästa tilläggsplats är Norderhamn på Stora K.
— Namnet är känt sedan 1436. Sannol. är förleden
subst. karl i överförd användning. —- Litt.: B.
Berg, ”Stora K.” (1915); H. Munthe, E. Hede
& L. v. Post, ”Beskrivn. till kartbl. Hemse” (SGU
ser. Aa, nr 164, 1927); Hanna Rydh, ”Stora K. under
forntiden” (1931); I. Fröman, ”Karlsöarnas
blomsterskatter” (i ”Sveriges natur”, 1938); B. Wahlin,
”■Vegetationen på Lilla’K.” (i ”Bot. notiser”, 1945);
N. J. Nilsson, ”Karlsöarna” (1947). P.;Er.
Karlsösallat, art av sallatsläktet*.
Karl Teodor, prins, se Karl, Bayern 2).
Karl Ulfsson (j u n k e r Karl), riddare (d.
1260), son till jarlen Ulf Fasi av folkungaätten.
K. spelade en politisk roll vid 1200-talets mitt.
I striderna mellan Birger Jarl och upprorskretsar,
som K. genom sina släktskapsförbindelser stod
nära, deltog han åtminstone formellt på herr
Birgers sida. Sedermera gick han i Tyska ordens
tjänst och stupade i strider mot litauerna vid
Durben. Han hade dessförinnan testamenterat
större delen av sitt omfattande godskomplex i
Sverige, bl.a. Tullgarn, till Tyska orden, som i
fortsättningen förvaltade det genom en särskild
ämbetsman (komtur). Jr R.
Karl Ulfsson, riksråd (början av 1320-talet—
1407), son till lagmannen i Tiohärad (Småland),
Ulf Abjörnsson, framträder f.f.g. i svenska källor
vid 1300-talets mitt. K. hade emellertid då bakom
sig en för dåtida världsliga stormän ovanlig
utbildning i form av långvariga studier i Paris.
Under inbördesstriderna i Sverige anslöt sig K.
konsekvent till Magnus Erikssons motståndare.
Sedan Albrekt av Mecklenburg 1363 kommit på
tronen, utnämndes han till marsk och stod kvar
som sådan till 1371. K. var nära förbunden med
Bo Jonsson och blev en av de politiskt
betydelsefulla exekutorerna av dennes testamente. Hans
anslutning till drottning Margareta blev en följd
härav, och han deltog också i de för den nordiska
unionens konstituering avgörande mötena i
Nyköping 1396 och Kalmar 1397. JrR.
Karlung, ett i Roslagen dyrkat lokalhelgon, för
vars kult Karlskyrka (äldre Karlungskyrka) varit
Karluv Tyn.
centrum. Om K. föreligga blott sena och osäkra
traditioner; man har i honom velat se en
Roslagens martyr av samma art som Botvid på
Södertörn el. också en from kyrkogrundare. Möjl. blev
han ett offer för estniska sjörövare. — Litt.: G.
Carlsson i ”Kyrkohist. årsskr.” (1919); N.
Ahn-lund i ”Oljoberget och Ladugårdsgärde” (1924).
Karluv Tyn [karTof tfn] el. K a r 1 s t e j n (ty.
Karlstein), borg i Böhmen s.v. om Prag nära
järnvägen från Pilsen, belägen i naturskön trakt, på
en kalkklippa över floden Berounka, anses vara
Böhmens skönaste slott. K. byggdes av kejsar
Karl IV o. 1300-talets mitt genom arkitekterna
Mathieu d’Arras och Peter Parler von Gmünd i
praktfull gotik, urspr. två kombinerade byggnader
med höga torn, sedermera utvidgad (restaurerad
vid 1800-talets slut). Flera rum ha de medeltida
målningarna bevarade, särsk. Heliga korsets
kapell, som var kejsarens skattkammare. E.W.
Karl Vilhelm Ferdinand, hertig, se Karl,
Braun-schweig 1).
Karlzén, John Elias, författare, skolman (f.
12/i 1903). K. föddes i ett lantbrukarhem i ö.
Småland, blev fil. mag. i Lund 1934. Han är
sedan s.å. extralärare vid Lunds privata
elementarskola och var 1947—48 vikarierande lektor i
spanska vid Lunds univ. 1922—31 uppehöll sig
K. i skilda länder i Europa, särsk. Tyskland och
Frankrike, samt i Sydamerika, främst Argentina.
Som skönlitterär förf, har K. framträtt med tre
prosaböcker, där han i stor utsträckning
utnyttjat egna upplevelser, ”Vägen till paraplyet” (1934),
som ger bilder ur livet bland svenska utvandrare
i Argentina, ”Si detta är nytt” (1940), ett stycke
bildningshistoria i småländsk jordbrukarmiljö,
och ”Så gör man inte” (1942), där K. berättar om
sina upplevelser i skilda europeiska metropoler
under åren efter 1 :a världskriget. K., som har
stor beläsenhet i klassiker och modernister, är
en utpräglad artist, som med omsorg komponerar
sina böcker och formar sin stil. K. har gjort
sig beaktad som en insiktsfull litteraturkritiker
SU 15. — 929 —
30 — Red. avsl. 10/s 50.
— 930 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
