Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karlzén, John - Karlö - Karm - Karma, karman - Karma-marga - Karman (religionsväsen) - Karman (Persien) - von Kármán, Theodor - Karmansbo - Karmater - Karmel - Karmelitorden - Karmin, karmosin - Karminsyra - Karmosin - Karmöy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARLÖ
med temperament, spiritualitet och självständig
syn, bl.a. som medarbetare i ”Bonniers litterära
magasin”, ”Arbetet” och ”Stockholms-tidningen”. E.
Karlö, fi. Hailuoto, kommun i Uleåborgs län,
Finland, omfattar en likabenämnd ö i Bottniska
viken utanför Ule älvs mynning; 177 km2; 1,683
inv. (1948; 10 inv. pr km2), finsktalande. Åkern
upptar 10 km2 (6% av arealen), skogsmarken
104 km2.
Karm (i dial. bl.a. även ”vagnskorg”, säkerligen
eg. flätverk med många betydelseanalogier),
ryggstöd, infattning, träram.
Karma, k a r m a n (sanskr., ”handling, gärning”),
huvudbegreppet i den indiska etiken; varje
skeende i individens timliga existens utgör resultatet
av den samlade summan av under föregående
existenser hopbragt karmamaterial. K. bestämmes
av begärelserna och den bristande insikten; kan
individen övervinna begärelserna och ernå den
fullkomliga insikten, avbrytes karmaprocessen; varom
icke, fortsätter den i oavbruten serie, tills vid en
världsperiods slut karmalänkarna av sig själva
sönderfalla. Karmabegreppet intager en central
plats ej blott inom all eftervedisk indisk religion,
spec. buddism och jainism, utan även inom all
indisk filosofi. — Litt.: H. v. Glasenapp,
”Unsterb-lichkeit und Erlösung in den indischen
Religionen” (1938). C.F.
Karma-marga, religionsv., se Bramanism.
Karman, religionsv., se Karma.
Karman, provins i Persien, se Kerman.
von Kårmån [ka’-], T h e o d o r, tysk fysiker
(f. 1881), prof, i mekanik och aerodynamik vid
tekniska högsk. i Aachen. K. har (delvis tills,
med M. Born) givit en teori för kristalliniska
ämnens elasticitet och spec. värme, grundad på
antagandet av rymdgittersvängningar hos jonerna.
Han har även behandlat flera för den praktiska
flygtekniken viktiga aerodynamiska problem.
Karmansbo, samhälle i Heds* sn, Västmanland.
Karma’ter, muhammedansk sekt och
upprors-parti med en hemlig lära och kommunistisk
organisation, bildades i s. Mesopotamien o. 890 av
Hamdan Karmat, erövrade al-Hasa 899 och
bildade där en av kalifatet oberoende stat. En mängd
plundringståg riktades mot Mesopotamien och
pil-grimsvägarna, Mekka intogs 930 för en kort tid,
och k:s lära spred sig till olika delar av kalifatet
samt åstadkom en rad farliga uppror.
Karmel, berg i n.v. delen av samaritanska
höglandet i Palestina, 552 m ö.h. K. har rik
skogsvegetation och prisas i GT (Jes. 35:2 o.a.) för sin
skönhet. På K. utkämpades enl. 1 Kon. 18:16—46
kampen mellan Elia och Baals profeter, varför K.
alltjämt kallas Djebel Mär El jäs, ”Eliasberget”.
Redan under den första kristna tiden började
eremiter bo på K., och här byggdes karmelitordens*
moderkloster. — Ang. karmelfynden se
Neander-thalrasen.
Karmeli’torden (lat. O’rdo fratrum beatae
vir1-ginis MarVae de monte Carme’lo, förk. O. Carmj
har namn efter berget Karmel i Palestina, där K:s
moderkloster grundades (traditionen nämner
profeten Elia som k:s stiftare). Redan i den gamla
kristna kyrkans tid sökte sig eremiter till Karmel,
och kring en korsriddare Berthold av Kalabrien
— 931 —
samlades o. 1156 en grupp eremiter, som efter
hand växte i antal och 1209 av patriarken i
Jerusalem erhöll en regel. 1226 stadfästes den av
påven, varefter k. upptogs bland tiggarordnarna. På
gr. av förföljelser av muhammedanerna började
k. flytta över till Europa, där den hastigt utbredde
sig. Regeln och klostertukten mildrades efter
hand, och en genomgripande reform kom genom
den heliga Teresia* på 1500-talet, fortsatt av Juan
de la Cruz* o.a. Genom denna reform delades k.
i två grenar: en strängare, som antog ovannämnda
reform, vanl. kallad barfotakarmeliter (Ordo
car-melita’rum discalceato’rum, förk. O.C.D., jfr
Barfotamunk), och en mindre sträng, som ej antog
denna reform (ehuru den reformerats på annat
sätt), s.k. fotbeklädda karmeliter (Ordo
carmelita-rum calceato’rum, förk. O.C.C.). K. är en av
katolska kyrkans strängaste ordnar. Den började
tidigt med klosterskolor, liksom den också räknar
lärda på skilda områden bland sina medl. Som
missionärer ha karmeliterna främst verkat i
Orienten. Inom k. finnas även en lekmannaorden och
en kvinnlig gren (stiftad 1452).
Barfotakarmeli-terna ha brun dräkt och vit mantel, de fotbeklädda
brun dräkt och brun mantel. De förra hade o.
1930 234 kloster och o. 3,000 medl., de senare 120
kloster och o. 1,500 medl. I Sverige inkom k.
under 1400-talet och hade kloster i Landskrona och
Örebro. — Litt.: C. Kopp, ”Elias und Christentum
auf dem Karmel” (1929); M. Heimbucher, ”Die
Orden und Kongregationen der katholischen
Kir-che”, 2 (3 Aufl. 1934). S.N.
Karmi’n, k a r m o s i n, vackert, rött, äkta
färgämne, som erhålles av en på kaktusplantager
särsk. i Mexico odlad sköldlus, Coccus cacti.
Lössen dödas kort före äggläggningen med kokande
vatten el. vattenånga; torkade och pulveriserade
bilda de koschenill, där den färgande
beståndsdelen utgöres av karminsyra, vars
sammansättning ännu icke är fullt utredd. Vid
kokning med syror sönderdelas karminsyra i
karminrött och socker. K. användes för färgning
av siden och ylle, i lacker (florentinlack) samt
för färgning av konditorivaror m.m. För färgning
av textilier har k. numera förlorat mycket av
sin betydelse, då syntetiska azofärger trätt i dess
ställe. I handeln förekommande k. är en olöslig
kalk- el. aluminiumförening av
koschenillfärgäm-net, särsk. uppskattad som lysande röd
målarfärg. [Lj.]El.
Karminsyra, se Karmin.
Karmosi’n (ytterst arab.), 1) dets. som karmin*;
2) azofärgämne, som färgar bomull och siden
kar-mosinrött.
Karmöy [-öj], ö i Rogaland fylke, Norge, n. om
Boknfjords mynning; 174,31 km2; 16,547 inv.
(1946); flack och välodlad i n. och v., skild från
fastlandet genom det smala Karmsund. Rikt
vårsillfiske. Vid Visnes (Vigsnes) på v. kusten
svavelkisgruvor med flotationsverk. Produktionen
består av finkis och svavelkiskoncentrat, förutom
mindre mängder av kopparkiskoncentrat och
zinkkoncentrat. På sydspetsen ligger Skudeneshavn
(1,310 inv.), på ö. kusten Kopervik (1,711 inv.),
båda ladesteder. Dessutom märkes på v. kusten
fiske-tätorten Åkrahamn (1,478 inv). Kopervik
är Norges största lotsstation. Vid Karmsund
— 932 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
