Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karolinerna (ögrupp) - Karolingerna, arnulfingerna - Karolingiska riket - Karolingiska sagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAROLINGERNA
Landskapsbild från Karolinerna, ön Kusaie.
genom påvlig skiljedom Spanien. De kommo dock
1899 genom köp till Tyskland, som de tillhörde
till i:a världskriget. I Versaillesfreden tilldelades
K. Japan som mandatområde; efter 2:a
världskriget överlämnade FN 1947 förvaltningen därav till
USA. P.;B.
Karoling’erna, även kallade arnulfingerna,
frankisk dynasti, härstammande från den
austra-siske stormannen biskop Arnulf av Metz (d. 641),
vars son Ansegisel äktade en dotter till Pippin
den äldre (d. o. 640), rikshovmästare i Austrasien.
Deras son, Pippin den mellerste (d. 7T4),
förskaffade ätten och därmed den austrasiska
aristokratien full övervikt inom det frankiska riket
och blev själv frankisk rikshovmästare. Hans
oäkte son Karl Martell (d. 741) grep makten med
undanträngande av Pippins äktfödda ättlingar och
efterträddes av sin son Pippin den lille (d. 768),
som själv besteg den frankiska tronen 751. Av
Pippins söner dog Karloman redan 771, medan
Karl den store (d. 813) genom sina erövringar
gjorde frankerväldet till Europas helt dominerande
makt och 800 blev kejsare. Under Karl den store
och hans son Ludvig den fromme (d. 841)
före-togos utstyckningar av smärre riken till olika
medl. av k:s ätt, som dock återförenades med
huvudriket. Efter Ludvigs död delade hans
söner 843 riket, en delning, som blev bestående.
Ludvigs äldste son Lothar (d. 855) erhöll Italien
och landet n. därom kring Rhen; hans linje
utslocknade redan med hans söner Ludvig II (d.
873), som fått Italien, och Lothar II (d. 869),
som fått Lothringen. Lothringen delades mellan
ättens övriga grenar. Italien blev ett stridsäpple
mellan dem, ättlingar av k. på kvinnolinjen och
andra furstar. — ö. delen av Karl den stores
välde tillföll 843 Ludvig den tyske (d. 876) och
delades vid hans död
mellan hans tre söner men
återförenades under den
yngste av dem, Karl den
tjocke (d. 888). Han
störtades 887 av en oäkta
son till brodern
Karloman, Arnulf (d. 899),
med vars son Ludvig
Barnet (d. 911) k:s tyska gren
utgick. — Längre
fortlevde den franska grenen,
ättlingar till Ludvig den
frommes son Karl den
skallige (d. 877). Han
efterträddes av sin son
Ludvig II den stammande
(d. 879) och sina
sonsöner Ludvig III (d. 882)
och Karloman (d. 884).
De sistnrs broder Karl
den enfaldige (d. 929)
blev däremot
undanträngd först av Karl den
tjocke av Tyskland (se
ovan), därefter av greve
Eudes (Odo) av Paris,
tillhörande den dynasti,
huset Capet, som
definitivt skulle krossa k:s
makt; efter dennes död blev Karl 898 obestridd
konung, dock utan verklig makt. Han
undanträngdes ånyo av en vasall ur Eudes släktkrets,
och hans son Ludvig IV d’Outremer (d. 954)
kunde först 936 bestiga tronen. Sedan dennes son
Lothar (d. 986) och Ludvig V Fainéant (d. 987)
förgäves sökt hävda k:s makt, gick Frankrikes
krona definitivt förlorad för dem genom Hugo
Ca-pets tronbestigning 987. En bror till kung Lothar,
Karl (d. efter 992), regerade ännu några år i sitt
hertigdöme Nedre Lothringen men misslyckades
i sina försök att vinna Frankrike och tillfångatogs.
Av hans tre söner dog Otto o. 1005 som faderns
efterträdare, medan de övrigas öden äro okända. B.
Karoling’iska riket, gängse benämning på det
frankiska riket under tiden från Pippin den
yng-res tronbestigning fram till Ludvig den frommes
död och väldets delning mellan hans tre söner 843.
Karoling’iska sagor, stoffet i chansans de geste*
o.a. dikter på vers el. prosa om Karl den store och
hans paladiner. I några har han själv blivit
huvudpersonen, men vanl. är han med endast som
bak-grundsfigur och har ofta satts in rent
konventionellt i st.f. andra härskare av karolingisk el.
mero-vingisk ätt; hans bild i sagan är därför för det
mesta allt annat än historisk. Bland andra hjältar,
som i hithörande diktning omtalas, må nämnas
Roland*, Ogier le Danois (se Holger Danske) och
Huon de Bordeaux* m.fl. Från chansonerna togos
k. tidigt in i krönikor, t.ex. Turpins, och då
chan-sondiktningen på 1200-talet började komma ur
modet, fortlevde sagorna i form av prosaromaner
som folkläsning under lång tid framåt och detta
icke blott i Frankrike utan även i andra länder.
I Norge sammanställdes innehållet i flera olika
chansoner till ”Karlamagnus saga” redan på
1200-talet och har där bevarats i två olika versioner.
— 939 —
— 940 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
