Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karolingiska sagor - Karolingisk konst - Karolinnötter - Karolinska förbundet - Karolinska instituet, Karolinska mediko-kirurgiska institutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAROLINSKA INSTITUTET
På grundval av den norska sagan ha bearbetningar
gjorts både på danska och svenska. Av den sistn.
har dock ej något fullst. ex. bevarats. En liknande
sammanställning av stoffet i olika prosaromaner,
”Reali di Francia”, gjordes i Italien på 1300-talet
och åtnjöt länge stor popularitet. K. ha dessutom
spelat en stor roll både i den italienska och i den
västeuropeiska litteraturen. — Litt.: G. Paris,
”His-toire poétique de Charlemagne” (1865, ny uppl.
1905); G. Storm, ”Sagnkredsene om Karl den store
og Didrik af Bern” (1874); K. Nyrop, ”Den
old-franske Heltedigtning” (1883); J. Bédier, ”Les
lé-gendes épiques” (2 éd., 4 bd, 1914—21). v.Sw.
Karoling’isk konst, liksom karolingisk kultur
över huvud, karakteriseras av att tyngdpunkten
i Västeuropa från 700-talets senare del förskjutes
norrut till Nordfrankrike och Västtyskland. K.
utgör en direkt fortsättning på den merovingiska
konsten, men genom arabernas framryckning hade
på 700-talet de tidigare i s.v. Frankrike
blomstrande ateljéerna för marmorarbeten, sarkofager,
kolonnkapitäl etc., som exporterades till stora
delar av Västeuropa, försvunnit, och arkitekterna
blevo hänvisade till att hämta material från
antika tempel el. själva i enklare material efterbilda
de tidigare marmorverken. — Av arkitekturen
finns ej mycket bevarat. Av de stora
kyrkobyggnaderna finnas dock grundmurar kvar, såväl av
basilikor som av rundkyrkor. I Reims var den
ka-rolingiska basilikan av i det närmaste samma
storlek som den nutida domen, i Saint-Denis har
den karolingiska domen haft transept, byggd med
Peterskyrkan i Rom som förebild. Allmänna äro
centralbyggnader, vilkas ursprung ej kunnat helt
klarläggas. Mest kända äro Karl den stores
kapell i Aachen och kyrkan
Saint-Germigny-des-Prés. Bland bevarade monument kunna nämnas
kungahallen i Lorsch i Hessen, trol. från
800-talets början, som anslutit till en stor, treskeppig
basilika, samt de i regel under detta skede ovan
jord byggda kryptorna, ss. i Saint-Paul-de-Jouarre,
Saint-Germain-d’Auxerre och Quedlinburg. —
Mosaiker och fresker ha förekommit i stor
utsträckning; de äro kända genom litterära
uppgifter, men endast några få ha bevarats, ss.
mosaikerna i Saint-Germigny-des-Prés (799—818),
nära besläktade med de bysantinska mosaikerna
i Ravenna, och fresker i Saint-Germain-d’Auxerre
(o. 855) och de något osäkrare daterade i
Grau-bünden och Mals i Schweiz. — I bokillustrationer,
elfenbens- och guldsmidesarbeten har k. bevarats
bäst, och man kan tydligt urskilja flera olika
skolor. Från o. 800 finner man, från den s.k.
palatsskolan i Aachen och en Trier-skola, en grupp
miniatyrer och elfenbensarbeten, som helt
utformats efter senklassiska arbeten. Denna skola
ut-märkes för stort lugn och en viss torrhet i
framställningen. Förmodligen var det ärkebiskop Ebo
av Reims (816—835), som gav impulsen till de
nya riktningar inom K., som representerades av
skolorna i Reims och Saint-Denis, vilkas arbeten
karakteriseras av stor rörlighet och fantasifull
komposition, som går tillbaka på senklassiska,
syriska förbilder. Parallellt går den stelare skolan
i Tours, och en viss mellanställning intar
Metz-gruppen. — Man har med begreppet ”karolingisk
renässans” betecknat det medvetna återgripande
till klassisk konst, som man ansett sig kunna finna
inom k. I viss mån är detta riktigt, men senare
forskningar ha kunnat påvisa, att linjen från
senantiken till den karolingiska tiden aldrig varit helt
bruten; merovingertidens konst var i stor
utsträckning k:s inspirationskälla. Genomgående för k.
är en dualism mellan naturalism och
expressionism i framställningen, en styrka hos konsten,
som gör, att den genom den ottonska tiden kan
bevara sin karaktär och bli ett av de
grundläggande elementen i den romanska konsten. — Litt.:
R. Hinks, ”Carolingian art” (1935); J. Hubert,
”L’art préroman” (1938). H.An.
Karoli’nnötter, se Coelococcus.
Karoli’nska förbundet, en 1910 bildad
sammanslutning med uppgift att genom befrämjande av
vetenskaplig forskning fördjupa och vidga
kännedomen om det karolinska tidevarvet,
företrädesvis Karl XII:s tid, samt inom svenska folket
väcka ett livligare intresse för detta skede av
Sveriges historia. K. utger sedan 1910
”Karolinska förbundets årsbok”, i vilken främst
publiceras uppsatser och artiklar men även avtryckas
dagböcker och aktstycken från den karolinska
tiden. Genom K:s försorg ha både på svenska
och på utländska språk arbeten inom förbundets
intressesfär kunnat utgivas och svenska och
utländska vetenskapsmän erhållit understöd för
forskningar. IW.
Karoli’nska institutet, eg. Karolinska m
e-d i k o-k irurgiska institutet, medicinsk
högskola i Stockholm. — Den förste, som i
Stockholm meddelade medicinsk undervisning, var den
av univ.-kanslern Johan Skytte till Uppsala
inkallade med. dr G. F. Du Rietz. Vid sin ankomst till
Sverige 1642 föredrog han att stanna i Stockholm,
och en del medicinare i Uppsala beordrades dit
för sina studier. Hans undervisning slutade dock
efter ett par år. Sjukvården sköttes vid denna
tid huvudsaki. av s.k. bardskärare, även kallade
barberare el. fältskärer. Bardskärarskrået uppkom
vid sidan om andra hantverksskrån under
medeltidens senare skede, och dess medl. voro också rent
hantverksmässigt utbildade. Detta skrå erhöll sina
första privilegier av Johan III 1571. Under
Gustav Vasa och hans söner funnos i huvudsak inga
andra ”läkare” än dessa, utom en och annan från
utlandet inkallad livmedikus. De första medicinska
professurerna i Sverige tillkommo först 1613 och
1620 i Uppsala. 1663 funnos i Stockholm 9
utbildade läkare, därav endast 3 svenskfödda. 4 av
dessa, däribland Du Rietz, bildade då ett C o 11
e-gium medicorum, närmast efter holländskt
mönster. De erhöllo omedelbart privilegier och
fingo bl.a. till uppgift att examinera de med.
doktorer, som ville utöva praktik i Stockholm (senare
också alla, som ville erhålla
ämbetsläkarbefatt-ningar i Sverige), och att hålla uppsikt över
fältskärer, badare, apotekare, barnmorskor och
kvacksalvare. Deras avsikt att också få upprätta ett
sjukhus och meddela medicinsk undervisning, att
få bilda en medicinsk fakultet i Stockholm,
omintetgjordes dock på gr. av motstånd särsk. från
Olaus Rudbeck i Uppsala. Collegiets medl. gåvo
dock en del privat undervisning och föranstaltade
en del offentliga anatomiska dissektioner. 1716
lyckades man få utnämnd en prof, i anatomi i
— 941 —
— 942 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
