Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karolinska instituet, Karolinska mediko-kirurgiska institutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAROLINSKA INSTITUTET
Stockholm, M. Bromelius, men denne avgick redan
1720 utan att erhålla någon efterträdare. Collegiets
strävan att få inflytande på läkarutbildningen gick
helt om intet, då det 1737 stadgades, att vid
svenska univ. promoverade doktorer icke skulle undergå
Collegii examination. Bardskärarskrået, nu
benämnt Barberarämbetet el. Kirurgiska
societeten, utbildade, visserligen under
Collegii överinseende men i själva verket mycket
fristående, fältskärer, huvudsaki. för arméns
behov. Redan härigenom fick societeten stor
betydelse, och dess anseende ökades, genom att dess
förnämsta representanter nu började skaffa sig
en utmärkt utbildning och blevo mycket ansedda
och aktade. Bland dessa märkas vid denna tid H.
Schützercrantz, Olof af Acrel och N. M. Ramström.
Collegiet fick kämpa för att ej förlora sitt
inflytande. Acrel och Ramström började 1746 hålla fria
föreläsningar, och societeten arbetade för att få
en lärare i anatomi. Detta föranledde Collegium
att begära en sådan professur, och 1749
upprättades en sådan med A. Bäck som innehavare.
Societeten anställde då för egen räkning en lärare i
detta ämne, och de förutnämnda fria
föreläsningarna fortsattes. Det hade emellertid blivit allt
vanligare, att läkarna också skaffade sig kirurgisk
utbildning, och de kirurger, som dessutom skaffat
sig läkarutbildning, blevo allt talrikare.
Motsättningarna utplånades alltmer. 1752 öppnades
Se-rafimerordens lasarett, Acrel blev överfältskär och
A. Bäck lasarettsmedikus. Redan 1756, då R.
Martin utnämndes till prof, i anatomi och kirurgi,
lydande under Collegium, blev han ensam lärare i
anatomi. I undervisningen deltogo nästan endast
kirurger, då läkarna studerade detta ämne vid
univ. Serafimerlasarettet öppnades med 8 sängar,
men sängantalet ökades snabbt. 1765 funnos 44
och i slutet av årh. o. 100 sängar. Från början var
det föreskrivet, att ingen fick bli
provinsialme-dikus, stads- el. regementsfältskär, som ej arbetat
vid lasarettet V2 år. Här blev ett gemensamt
arbetsfält för läkare och kirurger, vilket i hög grad
bidrog till att motsättningarna dem emellan inom
kort helt försvunno. 1760 hade också Acrel som
den förste kirurgen efter förhör promoverats till
med. dr i Uppsala. Nils Rosén v. Rosenstein och
Carl v. Linné ledde förhöret. 1797 upplöstes
Kirurgiska societeten, och Collegium medicum
övertog ensam vården av såväl den medicinska
som den kirurgiska undervisningen. — Nya
professurer upprättades under denna tid vid
Collegium. 1761 blev D. v. Schulzenheim prof, i
ob-stetrik och P. J. Bergius prof, i naturalhistoria och
farmaci. Det fanns således nu 3 prof., men dessa
hade endast undervisningsskyldighet, Collegiet
uppehöll examinationen. Undervisningslokalerna
voro bristfälliga, föreläsningarna höllos på olika
platser. Först 1807 inreddes ett hus på
Riddar-holmen, vilket varit slottsbageri, med rum för
dissektioner, kemiskt laboratorium, museum,
föreläsningssal, bibi, och samlingslokal för Collegiet.
Collegiet försökte på 1770-talet att få rättighet
promovera med. doktorer, men detta
omintetgjordes genom Linnés ingripande. — Den ytterst
otillfredsställande hälso- och sjukvården inom de
svenska arméerna 1808—09 föranledde en medl.
av Collegiet, C. Trafvenfelt, att begära utredning
om bättre möjlighet för utbildning av läkare, och
1810 avgav en kungl. kommitté ett betänkande
”ang. ett garnisonssjukhus samt ett inst. för
bildande av fältläkare”. Redan W12 1810 bifölls detta.
Ett garnisonssjukhus inrättades, först i
provisoriska lokaler, men redan 1811 överläts en kasern,
rymmande o. 200 sängar, på Kungsholmen till detta
ändamål. På samma plats byggdes 1817—34 det
nuv. Garnisonssjukhuset. Inst. för fältläkares
danande, vars namn blev M e d i c o-k i r u r g i s k a
inst., erhöll två professurer, en i teoretisk och
en i praktisk medicin, och de tre professurerna
vid Collegium överflyttades till detta inst.
Namnet förändrades 1816 till Carolinska inst.
och 1822 till Karolinska m e d i c o-k i r u
r-g i s k a inst. Det fick omedelbart träda i
verksamhet för hastig och nödtorftig utbildning av
läkare till hären, men redan hösten 1811 kunde det
mottaga några elever för grundligare utbildning.
Examinationen bestreds först av Collegiet, men då
detta 1813 ombildades till Sundhetskollegiet,
övertogs examinationen av prof., ehuru
examensdiplomet fortfarande utdelades av Collegiet. 1816
inköptes ett glasbruk på Kungsholmen, den tomt, på
vilken K. fortfarande ligger, och där inreddes
undervisningslokaler. Arbetet var färdigt 1817.
Inst:s första prof, voro: 3 från Collegiet
överflyttade, A. Hagströmer i anatomi, J. Berzelius i
farmakologi och I. Alm i obstetrik, samt 2
nyut-nämnda, E. Gadelius i teoretisk medicin och
kirurgi och C. F. Weltzin i praktisk medicin. Den
senare avgick 1815 och efterträddes av J. W. v.
Döbeln. 1813 förordnades också prof, bergianus
O. Swartz att vara prof, i botanik och
naturalhistoria vid inst. Serafimerlasarettet hade
fortfarande intet annat med inst. att göra, än att dess
lärjungar tjänstgjorde där. Först 1835 blev det
bundet till inst., sedan Garnisonssjukhuset redan
1829 skilts från detsamma, överkirurgen vid
Serafimerlasarettet C. J. Ekström blev tillika prof, i
kirurgi vid inst. En medicinsk avd. kom eg. först
1838 till stånd, då M. Huss blev läkare där. Han
blev efter v. Döbelns död 1846 också prof, i
praktisk medicin vid inst. —- Läkarna
utexaminerades alltjämt vid univ., vid K. avlades kirurgie
mag.- och ämbetsexamen. Härmed var ingendera
parten nöjd. I ett förslag till stadgar för inst.,
som inlämnades 1837, framgår inst:s önskemål.
Det heter där: ”Inst:s bestämmelse är att genom
fullständig undervisning i alla till läkarekonsten
hörande vetenskapsgrenar bilda läkare för statens och
landets behov och lämna tillfälle till ytterligare
praktisk utbildning för dem, vilka vid rikets univ.
njutit undervisning och blivit examinerade”. Univ.
föreslogo, ”att inst:s teoretiska undervisning,
katedrala föreläsningar och examina skulle upphöra”.
Striden blev på båda sidor mycket häftig och
fördes för univ. huvudsaki. av I. Hwasser, C. B.
Mesterton och O. Glas, för inst. av J. Berzelius,
Anders Retzius och A. Key. Hwasser utgav bl.a.
en skrift ”Om Carolinska inst.” 1822, där han
hävdade univ:s stora betydelse gentemot K.
Berzelius däremot ville, att fakulteterna vid univ. i
Uppsala och Lund skulle indragas och alla studier
och examina förläggas till Stockholm; som
huvudskäl angav han, att endast där tillräckligt
undervisningsmaterial funnes. Vid ett par tillfällen
— 943 —
— 944 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
