Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Károlyi, 3. Mihály - Karon - Kaross - Karosseri - Karossiär - Karotiderna - Karotin - Karotinoider - Karott (morot) - Karott (skål) - Karp - Karpalben - Karpalund - Karpaterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARON
Konungens galakaross, ”sjuglasvagnen”, en gåva till Oskar II 1897.
motståndare till Stefan Tiszas politik. K. var
ententevän och arbetade för en upplösning av det
österrikisk-ungerska förbundet med Tyskland och
en förmånlig separatfred. Som ledare för ett nytt
radikalt parti med pacifistiskt program (1916),
det s.k. K.-partiet, sökte han samförstånd med
konung Karl och blev 1918 ministerpresident. Då
Karl avsagt sig kronan, valdes K. i jan. 1919 till
den ungerska republikens förste president. Han
försökte genomföra reformer, som han hade
utlovat, och förhandla med ententen samt komma
till en uppgörelse med den ungerska adeln.
Tillståndet i Ungern försämrades dock ständigt, och
den väntade hjälpen från ententemakterna uteblev.
I mars s.å. gav han vika för kommunisten Béla
Kun. K. stannade t.v. i Ungern men gick i juli
s.å., kort före kontrarevolutionen, i landsflykt.
Han begav sig närmast till Tjeckoslovakien,
vistades en tid i Italien men utvisades därifrån och
slog sig ned i Paris, där han ägnade sig åt
pacifistisk agitation. Sedan ordnade förhållanden åter
inträtt i Ungern, anklagades K. för
landsförräderi, och hans egendom konfiskerades.
Motståndare till fascismen och nazismen var K.
under 2:a världskriget verksam som en av ledarna
för den ungerska frihetsrörelsen i England;
or-ganisationssekr. i Ungerska rådet därstädes 1944
—46. Sistn. år återvände han till Ungern och
blev hedersmedl. av parlamentet. Han var
ambassadör i Paris 1947—49. K. skrev 1924 en
memoarbok ”Egy egész vilag ellen” (ty. övers.
”Gegen eine ganze Welt”, s.å.). [G.JglS.Br.
Karon, grek, myt., se Charon.
Kaross’ (ital. carozza, av lat. carruc’a, från kelt.
lånad benämning på ett slags 4-hjulig vagn) var
urspr. en i Italien på 1500-talet, måhända efter
antik förebild, konstruerad vagntyp, som till
skillnad från den medeltida korgvagntypen hade ett
på 4 el. flera pelare uppburet tak. Den
fyrhju-liga k. blev under 1600-talet den förhärskande
förnämliga statsvagnen över hela Europa. K:s
sidoväggar voro till en början öppna och
för
sedda med gardiner, den
hade ofta hel
tygöver-klädsel både utan och
innan och utsmyckades
praktfullt. Senare var
k. utvändigt av
skulpterat el. målat och
förgyllt trä, med fönster,
som ofta voro 7 till
antalet, härav namnet
”sju-glasvagn”; dyl. användas
ännu vid furstliga
ceremonier. G.W.F.
Karosseri’ (fra.
carros-serie, av lat. c ar rus, vagn),
vagnskorgen på spec.
au-tomobiler, lastvagnar och
bussar, till skillnad från
underredet, chassiet,
som uppbär motor och
hjul m.m.
Karossiä’r (fra.
carros-sier), en hästtyp av grövre
varmblodigt slag, något
över medelstorlek, som
genom rörelser, resning och egenskaper i övrigt
lämpar sig som dragare för personåkdon.
Karoti’derna, halspulsådrorna*.
Karoti’n, se Växtfärgämnen.
Karotinoi’der, gula till bruna färgämnen,
härstammande från växterna. De viktigaste äro
karo-tin (i morötter och gröna växter), zeaxantin (i
majs), capsantin (i paprika), taraxantin (i
maskrosor) samt fukoxantin (i brunalger). Se
Växtfärgämnen.
Karott [-åtf] (lat. caro’ta, grek, karoton’, morot;
jfr karotin), benämning på vissa morotssorter
med korta rötter och trubbig rotspets.
Karott
ått’j (möjl. en urspr. skämtsam [-utvidgning av kar), blott i svenskan bruklig
benämning på låg skål el. djupt fat (ofta med lock),
vanl. av porslin, avsett för uppläggning av mat.
Karp, fiskart av karpsläktet*.
Karpadben, handlovens ben, se Hand.
Karpalund’, samhälle i Färlövs* sn i Skåne.
Karpa’tema, ö. Mellaneuropas dominerande
bergskedja, sträcker sig med en total längd av
c:a 1,400 km i en vid, mot n. och ö. konvex båge
från Wienbäckenet i v. till Or§ova vid Donau i
s.ö. K. äro ett led i den tertiära veckningszonen,
i det att de förbinda östalperna i det alpidiska
systemet med Balkankedjan på ö. Balkanhalvön.
De delas i 4 avsnitt: 1) Västkarpaterna
mellan Wienbäckenet och Hernåd-Poprad-dalarna,
2) Mellan- el. Skogskarpaterna ö.
därom till Theiss’ källor, 3) östkarpaterna
därifrån till Transsylvaniens s.ö. hörn, 4) S y
d-karpaterna el. Transsylvanska a 1 p e
r-n a från detta till Donau (se kartor vid Europa,
Jugoslavien och Tyskland). K. bestå liksom
Alperna av ett stort antal utpräglat parallella kedjor,
och bland dessa kan man utskilja en innerkärnzon,
bestående av massiv, uppbyggda av kristallina
bergarter, samt en ytterzon av sandsten och
skiffrar (flysch) från krittiden och äldre tertiär tid.
K:s kärnzon uppstod genom intensiv veckning
— 947 —
— 948 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
