Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karpaterna - Karpathos - Karpatorutenien - Karpatoryssland, Karpatorutenien, Karpatoukraina, Transkarpatiska området
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARPATORYSSLAND
från s. under krittidens sista del. Därigenom
bildades två bälten av kristallina massiv, uppbyggda
av paleozoiska skiffrar och granit, över dessa
skötos genom den starka bergskedjeveckningen
täcken av mesozoisk kalksten. Genom en senare,
oligocen veckning från s. sammanskötos de yttre
flyschkedjorna, och under miocentiden pressades
deras lager t.o.m. ut över förlandet i n. Samtidigt
inträffade bristningar och instörtningar i
kärnzo-nen, så att dess mell. del försvann och
efterträddes av det ungerska bäckenet, vilket sålunda växte
in i K:s inre el. kärnzon. I brottlinjerna inträffade
nu även omfattande vulkaniska eruptioner, genom
vilka en zon av unga eruptivmassiv bildades i
st.f. de försvunna kristallina kedjorna. —
Förbindelsen mellan östalpernas och Västkarpaternas
kärnzon utgöres av Leithabergen (s.ö. om Wien),
som mot n. övergå i de av graniter och
kristallina skiffrar uppbyggda Små K. (754 m ö.h.).
Dessa fortsättas mot n.ö. av kärnzonens båda
kristallina kedjor, av vilka den yttre el. n. övergår
i K:s mäktigaste massiv, det av granit uppbyggda
Höga Tatra (Gerlach 2,663 m)- Den s. el. inre
kristallina kedjan består av Stora Tatra (1,591 m)
och Låga Tatra (2,045 m), uppbyggda av gnejs
och granit. I s. begränsas de av en brottlinje,
på vilken de av vulkanisk tuff, andesit och trakyt
uppbyggda Slovakiska (f.d. Ungerska)
malmbergen äro belägna. Västkarpaternas ytterzon bildar
en forts, av östalpernas n. flyschzon, ehuru det
direkta sammanhanget är brutet genom
Wiensän-kan. N.ö. om denna reser sig Västkarpaternas
ytterkedja, de av sandsten uppbyggda
Västbeski-derna (Babia Göra, 1,725 m). De äro uppdelade
i parallella ryggar genom djupa längddalar.
Framför deras n. fot ligga de endast 300—400 m höga,
av lös oligocenskiffer uppbyggda Subbeskiderna.
Mellan- el. Skogskarpaterna sakna kärnzon och
bestå nästan blott av de till ytterzonen hörande
östbeskidernas sandstenskedjor (Sewöla, 1,815 m).
I st.f. den kristallina kärnzonen höja sig på
kedjornas s. sida en rad trakytvulkaner med
Vihorlat-och Gutinbergen (1,074, resp. 1,447 m). I
östkar-paterna dyker åter den kristallina kärnzonen upp
och sträcker sig här från Theiss’ till Olts källor.
Den når i Rodnei 2,305 m och begränsas i n.ö.
av forts, på Mellankarpaternas sandstenszon.
Sand-stenskedjorna stiga i Czarnohora till 2,057 m. De
växa i antal mot s., böja småningom av mot s.v.,
i det de omfatta kärnzonens s. flank och nå slutl.
den valakiska slätten. På kärnzonens innersida
reser sig Harghita (1,801 m). Det utgör en forts,
av den nyssnämnda vulkanraden och består av
en serie sammanvuxna vulkankäglor, i v.
övergående i en av tuffer uppbyggd platå,
östkarpa-terna övergå v. om Predealpasset i Transsylvanska
alperna (Sydkarpaterna). Föreningslänken
utgöres av det 2,506 m höga, av hård kritkalksten
uppbyggda La Omu. V. härom bestå kedjorna
uteslutande av äldre kristallina bergarter. Här är
alltså endast systemets kärnzon representerad.
Ryggarna uppvisa jämna, vida högslätter, över
vilka resa sig enstaka toppar, ss. Negoi (2,544 m).
Mot n. stupa de brant ned mot den transsylvanska
slätten, mot s. sänka sig kedjorna mera långsamt
mot det valakiska låglandet. K:s väldiga
veckbåge omsluter utom den ungerska slättens tertiära
sänkningsfält även det transsylvanska bäckenet.
I mots. till det förra har detta icke undergått
någon nämnvärd sänkning i samband med
kar-patveckningarna, utan dess botten ligger 500—700
m ö.h. och har senare sönderskurits av erosionen.
De mellan de båda bäckenen belägna
Transsylvanska malmbergen tillhöra icke K. utan utgöra
resterna av ett äldre variskiskt veckberg. — Till
skillnad från Alperna, med vilka de kunna
jämföras i längd, ha K. alltså förlorat en stor del
av sin kärnzon; därför bilda de icke samma
kompakta orografiska massa som de förra. Talrika
låga pass föra över dem, ss. Duklapasset (502 m)
och Jablunkapasset (551 m) i Västkarpaterna,
Vereczepasset (841 m) i Mellankarpaterna och
Predealpasset (1,051 m) i Transsylvanska alperna.
Vattendelaren följer visserligen i huvudsak
bergssystemet i v. och n., men den hoppar ofta från
den ena kammen till den andra, och många kedjor
genombrytas av floderna i antecedenta dalar. I
s. genomskäres t.o.m. hela systemet
(Transsylvanska alperna) av Olt. Emedan så stor del av
kärnzonen försvunnit, är K:s höjd ö.h. relativt
obetydlig: de högsta nivåerna föga mera än
hälften av Alpernas. Därför saknas helt glaciärer,
och spår efter sådana från istiden i form av
änd-moräner och glaciärnischer finnas blott i de högsta
massiven, ss. Höga Tatra och Transsylvanska
alperna. Klimatet är mera kontinentalt på s. än
på n. sidan. Nederbördsmängden avtar från 1,500
mm årl. i v. till 600—800 mm i ö. K. täckas i
allm. av skog, bokskog på de lägre nivåerna och
därefter barrskog upp till 1,300—1,400 m i n.v.
och till 1,800—1,900 m i s.ö. Ovanför
skogsgrän-sen härska fjällhed och -äng. Befolkningen lever
av åkerbruk och framför allt boskapsskötsel. De
högre nivåerna bebos blott under sommaren och
utnyttjas då medelst ett över hela bergsystemet
utbrett fäbodväsen. Betr, mineraltillgångar se
Rumänien, Tjeckoslovakien och Galizien. — Litt.:
V. Uhlig, ”Bau und Bild der Karpaten” (1903),
”Über die Tektonik der Karpaten” (1907). J.F.
Kar’pathos, ö, se Tolvöarna.
Karpatorutenien, se Karpatoryssland.
Karpatoryssland, Karpatorutenien,
Karpatoukraina, tjeck. Podkarpatskå Rus,
f.d. provins i ö. Tjeckoslovakien, f.n.
Transkar-patiska området (Zakarpatskaja oblast) i v.
Ukraina, SSSR; 12,650 km2; 798,310 inv. (1938).
Huvudstad är Uzhorod (ung. Ungvår, ry.
Uzjgo-rod). S. delen av K. upptas av Ungerska slätten
och n. delen av Karpaterna. Floderna i de djupt
inskurna tvärdalarna avbörda sitt vatten till Theiss.
Bergen äro skogbeväxta. I dalarna odlas havre,
råg och potatis, på slätten mest vete och majs.
I övergångsområdet mellan bergen och slätten
odlas frukt och vin. C:a 9/io av invånarna äro
sysselsatta inom jord- och skogsbruket.
Jordbruket bedrives i sht i skogstrakterna i primitiva
former, och levnadsstandarden är i allm. låg.
Industrien är föga betydande. I s.ö. K. brytes
stensalt. De viktigaste städerna äro Uzhorod
(26,670 inv. 1930) och Mukatjevo (ung. Munkåcs;
26,123 inv. s.å.). Enl. den tjeckoslovakiska
folkräkningen 1930 bestod K:s befolkning till 63%
av ukrainare (rutener), till 15,4% av ungrare,
12,9% av judar och 4,8% av annan nationalitet.
— 949 —
— 950 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
