Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karpatoryssland, Karpatorutenien, Karpatoukraina, Transkarpatiska området
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARPATORYSSLAND
K. tillhörde före i:a världskriget Ungern. Dess
befolkning kallade sig russiner och utgjorde en
del av den lillryska el. ukrainska nationen men
hade geografiskt levt avskilda från stamfränderna
n. och ö. om Karpaterna och stod kulturellt
utomordentligt lågt; den unierade grekisk-katolska
kyrkan var allsmäktig; i anslutning till dess
kulturspråk, kyrkoslaviskan, hade ett särskilt skriftspråk,
kallat uhro-ryskan, utbildats, som stod det ryska
språket nära. Något nationalmedvetande förekom
ej. Vid den habsburgska monarkiens
sammanbrott 1918 gjorde sig olika rörelser gällande bland
russinerna. Den nya ungerska regeringen sökte
vinna dem genom att bevilja autonomi, och ett
russinskt nationalråd beslöt landets kvarblivande
inom den ungerska statens ram. Ett annat
nationalråd proklamerade dess anslutning till Ukraina,
ett tredje till Tjeckoslovakien. För sistn. lösning
verkade de till Nordamerika emigrerade
russinerna, vilkas organisationer legat i underhandlingar
härom med Masaryk och med stor majoritet
uttalat sig för anslutning till Prag. Till följd av
Ungerns bolsjevisering och Ukrainas sammanbrott
blev denna lösning den enda möjliga. Den antogs
enhälligt av ett russinskt nationalråd, som sände
en delegation till Versailles. Här beslöt
fredskon-ferensen 1919 införliva landet i Tjeckoslovakien,
fastställde dess östgräns och bestämde, att det
skulle åtnjuta vidsträckt autonomi. Det erhöll
namnet Podkarpatskå Rus, Subkarpatiska
Ryssland; vanl. återges det med
Karpato-r y s s 1 a n d.
Den tjeckoslovakiska regeringen grep sig verket
an att höja russinernas kulturella ställning —
analfabetismen sjönk på 15 år till ung. hälften men
var alltjämt stor. Däremot dröjde tjeckerna att
infria löftet om autonomi. K. jämställdes med
landets övriga provinser och fick liksom dessa
en högst begränsad självförvaltning, som i vissa
avseenden var mer sken än verklighet. Landet
styrdes centralistiskt av tjeckiska ämbetsmän;
guvernören var russin men hade ingen verklig makt;
den låg i stället hos den tjeckiske viceguvernören.
Tjeckernas styrelse väckte opposition i K., där
samtidigt stark politisk splittring framträdde
mellan två olika nationalitetsrörelser, en ukrainsk och
en rysk. Den förra hävdade under ledning av
Revay och Volosin, att russinerna voro ukrainare,
och ville införa ett lillryskt språk; den senare,
som företräddes bl.a. av Brody och Fencik,
förklarade, att russinerna voro ryssar och ville
bibehålla det uhro-ryska skriftspråket, som genom
reformer gjorts alltmer likt ryskan. De förra
stöddes av talrika ukrainare, som efter Galiziens
inkorporering i Polen flytt till K., de senare av ryska
emigranter, som där fått ett verksamhetsfält.
Tjeckerna samarbetade bäst med ukrainarna,
medan ryssarna ivrigast påyrkade autonomiens totala
och snabba genomförande samt anknöto till den
ungerska tidens traditioner. Icke endast Ungern
stödde ryssarna utan även Polen, som med
ogillande betraktade varje ukrainsk rörelse.
Under intryck av den sudettyska agitationen
våren 1938 växte rörelsen för autonomi i K.; ryssar
och ukrainare enades om att ställa krav härom.
Vid Tjeckoslovakiens omdaning till en förbunds-
stat i okt. s.å. fick K. samma ställning som
Slovakien, d.v.s. full autonomi. En autonom
samlingsregering skapades, i vilken de ivrigaste
auto-nomisterna, ryssarna, hade ledningen under
ministerpresident A. Brody. Emellertid framställde
Ungern i sina pågående underhandlingar med
Tjeckoslovakien krav på de av ungrarna befolkade
västliga delarna av K. med bl.a. dess två
viktigaste städer Mukacevo och Uzhorod och begärde
dessutom folkomröstning i hela K., som Ungern
önskade återvinna. Dessa krav understöddes
ivrigt av Polen, som dels ville undanrödja den
ukrainska faran, dels etablera en gemensam gräns
med Ungern. Det sökte vinna Rumänien för en
delning av landet och gjorde även framställningar
i Berlin i detta syfte. Rumänien vägrade,
Tyskland ställde sig visserligen icke principiellt
ovilligt men gick t.v. ej med på dem; det begärde
näml, i gengäld, att Polen skulle sluta sig närmare
till den tyska politiken samt bevilja Danzigs
anslutning till Tyskland och en korridor genom
korridoren — de villkor alltså, som senare gåvo
anledning till 2:a världskriget. Däremot stöddes
planen på folkomröstning i K. av Italien samt,
oväntat nog, av K:s egen konseljpresident, ryssen
Brody. Denne avsattes snabbt av tjeckerna, och
i skiljedomen i Wien (nov. 1938) erhöll Ungern
endast det av ungrare befolkade K. Större delen
av landet, vars huvudstad nu blev Huzt, förblev
hos Tjeckoslovakien. Där gick nu makten helt
över till ukrainarna, deras ledare Volosin blev
regeringschef. De sökte ivrigt intressera tyskarna
för landet och omdanade samhällsskicket efter
nationalsocialistiskt mönster med ett ukrainskt
en-hetsparti och en halvmilitär stödorganisation SIC.
Själva landet döptes om och fick heta K a r p a t
o-ukraina; först i jan. 1939 godkände
centralregeringen i Prag namnändringen. En ivrig
propaganda, riktad även till Polens och Sovjetunionens
ukrainare, begynte; både på K:s gräns mot Ungern
och Polen förekommo talrika blodiga intermezzon.
Agitationen från Huzt skapade stark irritation i
Polen, och då det allmänt ansågs, att det var
tyskarna, som stodo bakom, medförde den ett
snabbt avkylande av de tysk-polska relationerna,
som mynnade ut i en akut kris. Direkt
protesterade polackerna i Prag, där regeringen ingalunda
var nöjd med läget i K. utan gång på gång
in-skred, i februari 1939 genom att tillsätta en
tjeckisk minister, general Prchala, i dess autonoma
regering, i mars genom att ur denna utesluta de
ivrigaste ukrainarna och överlåta all real makt till
Prchala. Då tjeckerna omedelbart efteråt även
ingrepo i Slovakien, beslöto tyskarna företa direkt
aktion mot Prag och förmådde Slovakien att
förklara sig oavhängigt. 16/s gjorde Volosin
sammaledes för K:s del, men tyskarna vägrade att ge
denna stat sitt skydd, likaså rumänerna, till vilka
Volosin också hänvände sig. Ungrarna ryckte in
i landet, besegrade snabbt den kämpande
SlC-mi-lisen och införlivade K. med Ungern; de
förutvarande ryska partiledarna slöto upp vid Ungerns
sida, och K:s skilda förvaltningsenheter
tillerkändes inom Ungerns ram en viss autonomi. Denna
blev i huvudsak tomt sken, men de tidigare
ungersksinnade ”ryska” ledarna med Brody i spetsen
— 951 —
— 952 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
