Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karta (plan avbildning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARTA
kartor*; saknas detta geodetiska underlag och
göres blott en geometrisk avbildning av en viss
markyta, avseende jorddelning m.m. och med
rättslig giltighet, erhåller man en
lantmäterikarta. Kartor i så stor skala, att de lämna
kännedom om jordarealens olika beskaffenhet och
fördelning i ekonomiskt hänseende, benämnas i
Sverige ekonomiska kartor (se
Ekonomiska kartverk). För kännedom om ett lands
geo-gnostiska beskaffenhet framställas jord- och
berg-artskartor (geologiska kartor*). En k.,
som för navigationsändamål återger kustlinjer
samt bottenförhållandena under vattenytan, kallas
sjökort*. Tack vare flygkonstens och
foto-grammetriens* framsteg kunna numera
framställas fotografiska och skalriktiga avbildningar av
jordytan, fotokartor. Nu anförda k. äro
de primära resultaten av ett på fältet utfört
mätningsarbete; k. i större skalor än 1:50,000
utgivas vanl. i uppmätningsskalan; enhetliga
kartverk i skalan 1:5o,ooo och mindre
skalor äro i allm. för olika ändamål
sammandragna av nämnda el. större uppmätningsskalor.
K. i skalorna 1:200,000—1: 1 mill. kallas
översikts- el. generalkartor och i än mindre
skalor geografiska översiktskartor.
Flygkartor upprättas för navigering av
luftfarkoster, i små skalor för planläggning, översikt,
positionsbestämning och själva navigationen, i
mellanskalor för inflygning till flygplatser och
landning (se Internationella flygkartor). K o r
o-grafiska k. upprättas över viss trakt,
provins, landsdel, land el. större område i mellanstora
och små skalor och med geofysiskt innehåll.
Förutom här nämnda, viktigare karttyper finnas
en stor mängd speciella k., ss.
kommunikations-, skogs-, befolknings-,
kommersiella, undervisnings-, statisti
s-k a m.fl. k. — En k. över ett stort område kan,
när större utförlighet fordras, icke framställas i
en sammanhängande bild, utan måste delas i olika
kartblad; sådana givas ant. formen av
rektangelblad, då verkets samtliga blad ha samma
storlek, el. också utföras de som gradblad*, då
bladstorleken förändras med läget på jordytan
alltefter den valda kartprojektionen.
Urspr. torde k. ha avsett att uttrycka en
åskådning om jordens form och plats i
världsalltet, ett av den antika filosofiens
huvudproblem (Grekland, Egypten), el. att, i den mån
äganderätten till jord stabiliserades, på ett mätbart
sätt framställa jordens fördelning, sålunda
tjänande till grundval för en rättvis fördelning av
grundskatter (Rom). Med tiden har k. alltmer
kommit att tjäna allmänt ekonomiska,
vetenskapliga och undervisningsändamål ävensom att utgöra
underlag för särskilda förrättningar; k. flyttar så
att säga landskapet, världsdelen lika väl som
bygden, in i studierummet. Men härtill kommer, att k.,
beroende av sitt framställningssätt, även skall på
ort och ställe tjäna som vägledning och
orientering. K. är på detta sätt ett lika oundgängligt
hjälpmedel för myndigheter, vetenskapsmän och
lärare som för militärer, turister och navigatörer.
Trots detta förhållande är endast en mindre del
av jordens bebodda delar kartlagd med
tillfredsställande noggrannhet, beroende därpå, att
kart
läggning är ett tidsödande och därigenom också
dyrbart arbete. Inom FN har man beräknat, att
mindre än 2% av jordens landareal äro kartlagda
i skalan 1:25,ooo och att sannolikt ej mer än 25 °/o
finnas framställda på tillförlitliga kartor i skalan
1:300,000 el. större och grundade på systematiskt
fältarbete el. flygfotografering. FN söker därför
påverka de anslutna staterna att öka dessa siffror
under regional samverkan i det för mänskligheten
gemensamma intresset att bättre kunna bedöma
och tillvarata jordens försörjningsmöjligheter.
På en k. måste uppställas huvudfordringarna:
riktighet, tydlighet och fullständighet, beroende på
k:s ändamål och skala. I mindre skalor kunna
dessa fordringar endast gälla det väsentliga i
kartbilden, varvid det gäller att mot varandra avväga
bild och skrift enl. deras inbördes betydelse.
Endast i de största skalorna kunna de olika
företeelserna avbildas på k. med sin riktiga form och
storlek (enl. skalan); ju mera skalan minskas, i
desto högre utsträckning måste man tillgripa
särskilda karttecken* för planbildens
framställande, enär vid ett måttriktigt återgivande k. skulle
bli svårläst. De fastställas efter k:s innehåll och
ändamål; visserligen äro de något varierande på
olika länders k., men olikheterna äro dock icke
större, än att man med kännedom om ett lands
kartbeteckningar kan komma till rätta med
utländska k. För varje kartverk finns en
teckenförklaring, som anger de i verket begagnade
beteckningarna; ofta är denna intryckt på k. i fråga.
Tack vare kartbeteckningarna undvikes
förklarande skrift, och med dem framställes planbildens
huvudinnehåll: gränslinjer mellan vatten och land,
vattendrag, bebyggda el. för annat ändamål
använda platser, samfärdselvägarna, bevuxenhet samt
gränser av olika slag. — Reliefkartan är
tredimensionell och avbildar således jordytan
plastiskt (jfr bild vid Hav, sp. 1194). Denna
karttyp är kostsam att framställa och
svårhanterlig. Den användes mest för pedagogiska
ändamål. För praktiskt bruk är det således
nödvändigt att omsätta den 3:e dimensionen i
plan. Enklast sker detta genom att plankartan
förses med siffror, som ange olika punkters höjd över
el. djup under avbildningsplanet, varigenom dock
föga åskådlighet vinnes. I större skalor dragas
därför n i v å 1 i n j e r, sammanbindande punkter
med lika höjd (isohypser el. höjdkurvor, isobater
el. djupkurvor). Kurvorna böra dragas
ekvidistan-ta, d.v.s. med samma höjdskillnad mellan varje
kurva; ju mindre denna göres och på ju tätare
höjdmätningar kurvorna stödjas, dess mera
detaljerat komma höjdförhållandena att återges.
Plasticiteten kan ökas genom att
kurvmellanrum-men beläggas med crayonton. I mindre
skalor kan höjdavbildningen på liknande sätt ske
genom olika färgskikt, vanl. efter principen ju
högre (djupare), dess mörkare; gränslinjen mellan
två skikt är då nivålinje. Ofta väljas härvid brunt
för högland, grönt för lågland och blått för
vatten. Sådana k. kallas höj dkartor, stundom
även nivåkartor. Icke ekvidistanta
nivålinjer, s.k. formlinjer el. varvlinjer,
tecknas, då höjdskillnaderna äro ofullständigt
kända; sådana kunna bl.a. komma till
användning vid forskningsresor. Då dessa höjdan-
— 965 —
— 966 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
