Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karta (plan avbildning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARTA
Jkj. 2. Olika normala kartprojektiorLer, norra halvklotet. (Varje kart •
projektwro a vill dar % halvklot.)
Fig. 3 Lamberts ytriktiga kartproj ektion,
Kartprojektioner.
givningssätt i allm. ej lämna någon upplysning
om höjdförhållandena mellan nivålinjerna, ökar
man i mellan- och mindre skalor k:s
plastici-tet genom att framställa höjdförhållandena medelst
crayonton el. genom lutningsstreck enl.
bestämda lutningsskalor, till grund för vilka ligger
antagandet om vertikal el. sned belysning. Vid
vertikal belysning tecknas lutningen mörkare, ju
brantare den är och alltså pr ytenhet upptagande
mindre del av vertikalt fallande ljus; vid sned
belysning tecknar sig den belysta sidan av en
höjd ljusare, skuggsidan mörkare, än vad fallet
skulle varit under
antagande av vertikal
belysning. Vid sistn.
metod komma emellertid
samma lutningsgrader att
betecknas på olika sätt,
varför metoden vunnit
föga användning vid
framställning av
topografiska kartor, där man
oftast tillämpar
lutnings-streckmetoden. På de
svenska topografiska
kartorna kombineras denna
med användning av
höjd-kurvor med 15 m
ekvi-distans i kala
fjällområden. Vid tillämpning av
den svenska
lutnings-strecksmetoden framstäl-les j ordhöj d genom att
låta lutningsstrecken
följa lutningslinjen och berg
genom att dra dem
vinkelrätt mot denna;
metoden fordrar som
nödvändig komplettering
utsättandet av ett stort
antal höjdsiffror. — En
kartas skrift måste
ansluta sig till officiellt el.
allmänt brukat skrivsätt,
varvid det för
kartläsaren kända alfabetet och
om möjligt även
måttsystemet bör tillämpas; en
rysk karta är sålunda
icke utan vidare
användbar för västeuropeisk
publik. Ju större och
ansenligare ett objekt är,
dess mera bör det
framhävas genom kartskriften,
som dock ej genom
alltför stor riklighet får störa
kartans åskådlighet. I
allm. utsättes kartskriften
parallellt med k:s
överkant el. med
breddgraderna och orienterad åt
n.; betr. naturföremål
händer ofta, att
namnet skrives i deras
längdriktning el. buktat.
Särskilda stilsorter användas
för olika slag av föremål. — En
originalkarta är ofta stucken el. etsad i koppar; detta
är särsk. fallet med officiella kartverk av
bestående värde, vilka skola kunna underkastas
revidering. Den kan även vara graverad el.
litogra-ferad på sten el. ritad på papper; sistn. material
är dock underkastat mer el. mindre oberäknelig
krympning och bör därför stadgas genom
upp-klistring. På senare tid har även förekommit
originalets teckning på färgbehandlade
zinkplåtar, ävensom på glas och plastmaterial.
Möjligheten att införa rättelser är störst på koppar
— 967 —
— 968 —
F& 1.
Fig. k Ortografisk
kartprojekttoro
O Hg r mal
TT Transversal
Hl Snedaxltg
Ffg. 5. Bonnes kartprojektion,
(Mittpunkt å 4O°po?höJd.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
