Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaskö - Kasperle - Kasperteater - Kaspiska havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KASPISKA HAVET
Kaskö.
nen av den gamla tyska lustspelsfiguren
Hans-wurst*, vars fallna mantel K. under 1700-talet
upptog i Tyskland. K. är förebilden till vår Kasper i
skåpet (se Kasperteater).
Kasperteater (”Kasper i skåpet”; jfr Kasperle),
dockteater i form av ett upptill åt framsidan öppet
skåp, bakom öppningen inrett sorn kulissteater
utan scengolv. Två dockor skötas med underifrån
instucken hand av varje i skåpet dold person, som
samtidigt deltar i dialogen. K. stammar från
Sydeuropa och kom mot slutet av 1700-talet också till
Sverige, där den under hela 1800-talet var ett
populärt folknöje. Jfr Dockteater.
Kaspiska havet, jordens största insjö, mellan
s.ö. Europa och v. Asien; 436,340 km2. K. intar
den djupaste delen av den c:a 700,000 km2 vida
Kaspiska sänkan och utgör jämte Aralsjön
återstoden av det Aralokaspiska inhavet. Ytan ligger
26 m under Svarta havets. Kusterna äro nästan
överallt flacka, stränderna långgrunda, och goda
hamnar äro sällsynta. N. om linjen mellan
Te-reks delta och halvön Mangysjlak är K. en grund
stäppsjö, som skulle fullt torrläggas genom en
sänkning på 25 m. Genom Tereks, Kumas,
Volgas och Urals slammassor igengrundas n. K. rätt
hastigt. I n.ö. skjuter Komsomolets- el.
Mertvi-Kultuk-viken in ö. om Mangysjlak-halvön. S.v.
om denna ligger det n. av K:s båda djupbäcken,
med ett maximidjup av 768 m. Det avspärras
från det s. bäckenet genom en undervattensbank,
som bildar forts, av halvön Apsjeron. Den
förenar de tertiära veckbergen Kaukasus och St.
Balkan och är säkerligen själv en del av det
tertiära vecksystemet. S. om denna rygg ligger K:s
djupaste bäcken, som når 946 m u.h. Liksom det
n. får det uppfattas som en gravsänka, bildad i
samband med den tertiära veckningen. Det
kaspiska bäckenet har ett torrt klimat med mindre
nederbörd än avdunstning. K:s yta har därför
sjunkit så mycket, att den ligger betydligt lägre
än passpunkten i Manytj-sänkan, som förbinder
dess bäcken med Svarta havet och genom vilken
det förr hade sitt avlopp. K:s salthalt växer
ständigt. Dock varierar den mycket i bäckenets olika
delar. Den är högst 15 °/oo längst i s.ö., där
klimatet är torrast och hetast och avdunstningen
störst. Längre mot n. utanför Derbent är
salthalten blott io°/oo, den faller sedan i riktning
mot Volgamynningarna till 1 °/oo och sjunker
under detta värde i ett brett bälte utanför dessa.
Salternas sammansättning avviker mot den i
världshavet särsk. däri, att den relativa mängden
av magnesiumsulfat är 4 ggr så stor som i det
senare. På större djup är salthalten överallt 14
—15 %o. I vikarna på ö. kusten, där
avdunstningen är mycket stor, stiger salthalten. I
Konso-molets-viken och dess s.v. förgrening
Kaidak-viken är den 37 °/oo el. = världshavets i tropikerna.
Ännu större är den i Kara-bugaz-viken, som blott
är 13 m djup och avspärrad från K. genom
smala landtungor. Ett endast 250 m brett sund
förenar den med K., och detta kan icke förmedla
en fri vattencirkulation med det senare. Genom
den starka upphettningen och avdunstningen från
Karabugaz’ yta suges en stark ström om 650
m3/sek från K. in i viken, vars vatten sålunda
blivit mättat med salt. Dess salthalt växlar
mellan 205 och 300 °/oo. På bottnen har utfällts ett
2 m mäktigt lager av glaubersalt, och vågorna
uppkasta ofta oerhörda mängder därav på
stränderna. Med det från K. inströmmande vattnet
följa stora mängder fisk, som omedelbart dö i
den starka saltlösningen i Kara-bugaz och s.a.s.
konserveras i densamma. De utgöra ett viktigt
födoämne för de kringboende turkmenerna. På
gr. av den ringa salthalten i n. K. är ett brett
bälte utanför Volgamynningarna isbelagt under
4 mån. På sommaren växer salthalten i ytan
genom avdunstning, men tätheten stiger ej i
samma proportion på gr. av uppvärmningen. Den
— 1005 —
— 1006 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
