Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kastsjuka, kastning - Kastspö - Kaststygn - Kastträ el. spjutslunga - Kasttyg - Kasttåg, kastlina - Kastvapen - Kastvidd - Kastvind - Kastvinda - Kastvåle - Kastväsen - Kastyxa - Kasualism - Kasualtal - Kasuarer - Kasuell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KASUELL
mens mången gång långvariga förlopp blir
allmäntillståndet i regel föga angripet. Man räknar
med en dödlighet på i—2 °/o. Diagnosen säkras
genom blododling el. påvisandet av agglutinerande
och komplementbindande antikroppar i den sjukes
blodserum. Behandlingen, som tidigare var i
huvudsak symtomatisk, sker numera med användande
av sulfapreparat i kombination med streptomycin
el. med de nyare antibiotica aureomycin och
klo-romycetin. A.Fl.
Kastspö, se Metspö.
Kaststygn, enkla stygn, som vid sömmar
läggas över tygets kanter för att hindra trådarna
från att repas upp.
Kastträ el. s p j u t s 1 u n g a, ett flerstädes hos
naturfolken använt redskap, en kort stav, avsedd
att ernå större effektivitet vid kast av spjut el.
pilar. K. tjänar som en förlängning av armen.
Bakre ändan är anpassad till spjutets bas genom
en hake, som griper in i denna (”maskulin” typ),
el. genom ett hål, som svarar mot en tapp i
spjutbasen (”feminin” typ). K. är ett tvivelsutan
urgammalt kulturelement, äldre än bågen. Det är
känt från Europas paleolitiska tid och från de
gam-mal-amerikanska kulturländerna samt från flera
naturfolk: australier, papuaner, eskimåer och
amazonindianer. Folk, som ha tunga
järnspet-sade spjut, använda ej k. — Jfr Båge och
Eskimåer. G.Br.
Kasttyg, vet er., apparat, som man betjänar sig
av för att lägga omkull och fängsla djur, på vilka
mera ingripande operationer skola företagas.
Kasttåg, kastlina, smäcker lina med
sandpåse el. klädd järntyngd i ena ändan. Användes
för överbringande av tross e.d. från fartyg till
kaj el. annat fartyg. Som livräddningsredskap
brukar k. ingå i livräddningsattiraljen på kajer.
Kastvapen, projektiler, som kastas för hand, ev.
med mekanisk kastmaskin, t.ex. spjut, kastyxa,
handgranat; jfr Kastpjäs.
Kastvidd, fys., se Kaströrelse.
Kastvind, se Kastby.
Kastvinda, redskap som användes i äldre tid för
tvinning och repslagning, urspr. även för
spin-ning. — Litt.: I. Modéer, ”öländskt tallrepslageri”
(i ”Fataburen”, 1928); R. U. Sayce, ”The wimble
and its relatives” (i ”Folk-Liv”, 1939).
Kastvåle, kon- el. spolformad flytkropp med ett
ankare i form av på densamma upplagd järnring
och en smäcker ankarlina upplindad kring
kroppen. Går föremål till botten från fartyg under
gång, slänges k. över bord för att markera platsen,
därest bärgning av föremålet kan ifrågakomma.
Kastväsen, se Kast.
Kastyxa, stridsyxa med kort skaft, avsedd att
kastas mot fienden; var under namn av f r a n c i
s-k a frankernas nationalvapen under
merovingerti-den och förekom i England under hela medeltiden.
Gravfynd uppvisa även liknande k. bland övriga
europeiska folkslag, och hos de slaviska folken
var den i bruk ända in på 1600-talet. En dylik är
även den i Böhmen och Ungern än i dag av herdar
nyttjade ”sekina”. En annan typ av k. uppträdde
i Tyskland under 1300-talet och tillhörde på
1400-talet krigarens allmänna beväpning. Detta vapen
var helt av stål och försett med i olika riktningar
Kastvinda.
utgående skarpslipade spetsar; det liknade de än
i dag använda afrikanska kastknivarna. Med
skjutvapnens införande försvunno k. som krigsvapen
men förekommo på 1500-talet som tornervapen i
strid till fots. G.M/.F.
Kasualism’ (av lat. casua’lis, tillfällig), åsikten
el. tron, att den blinda slumpen orsakar allt som
händer i världen.
Kasua’ltal (av lat. casus, fall, tillfälle),
uppbyggliga tal i anledning av olika kyrkliga, högtidliga
tillfällen, ss. bröllop, jordfästning, invigningar
m.m.
Kasua’rer (ytterst malajiska kasuwäri), fam.
Ca-sua’ridae, bildar ordn. kasuarfåglar,
Casua’-rii, av överordn. slätbröstfåglar och omfattar
stora former med rudimentära vingar, stor, hönslik
näbb, smala, lansettformade, uppslitsade fjädrar,
i vilka bifjädern är lika stor som huvudfjädern,
och höga, kraftiga ben med 3 tår. Fam.
omfattar 2 släkten: emu*, Dromaè’us, och
egentliga k., Casuarius. Hos de sistn. äro huvud
och hals nakna samt hjässan och näbbryggens
bakre del försedda med en hjälmlik, hornbeklädd
benbildning. Av vingpennorna kvarstå blott några
få, runda och styva fjäderskaft. K. äro skygga
fåglar, som leva i skogsområdena på Nya Guinea
och angränsande öar, Aruöarna, Ceram och n.ö.
Australien. Bland släktets c:a 30 arter märkas
hjälmkasuaren, C. casuarius, från Ceram,
vilken är svart med huvudet och halsens nakna, med
två bihang försedda delar färgade i blått och rött,
samt B e n n e 11 s k., C. benn’etti, vars hals saknar
bihang. -— Bilder se nästa sida. H.Bn.
Kasuell’ (lat. casuaTis), tillfällig.
SU 15. — 1025 —
33 — Red. avsl. 15/s 50.
— 1026 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
