Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katalanska litteraturen - Katalnska språket - Katalansmide - Katalas - Katalasprovet - Katalauniska fälten el. Mauriacensiska fälten - Katalektisk - Katalepsi - Katalex - Katalog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATALOG
är en polygraf, som i sht vann berömmelse genom
”Lo Crestiä”, medeltidens förnämsta encyklopedi,
varav dock endast 4 dir av de urspr. 13 återstå.
Under 1400-talet uppstod en episk litteratur och en
rik övers.-litteratur från antika och italienska förf.
(Dante, Petrarca, Boccaccio), vilken i hög grad
befordrat den katalanska stilen och kulturen. I
epiken intages det främsta rummet av
riddarroma-nen ”Tirant lo Blanch” av Mossen J o h a n o t
Martorell m.fl. Men även prosan förföll, i sht
sedan Katalonien kommit under kastilianskt välde.
Även Amerikas upptäckande blev ödesdigert för
Katalonien, särsk. för Barcelona, emedan intresset
nu riktas mera mot v. än mot Medelhavsländerna.
Den katalanska medeltidslitteraturen avslutas dock
av en värdig representant, skalden A u z i a s
M a r c h*. Renässansen (el renaixemenf) kom först
med romantiken men fick en oanad styrka. Dess
första yttring var en dikt av Carlos Ariba u*,
som fick till efterföljare otaliga lyriker, ss. A
n-toni de Bofarull (d. 1892), mindre skald
än vetenskapsman, Joaquim Rubiö y Ors
(d. 1899), Manuel Milå y Fontanals*,
Victor B a 1 a g u e r*, Jacinto Ve r d a g
u-er*, Apelles Mestres (1854—1936), Juan
Maragall (d. 1911) m.fl. Epiken odlas av
bl.a. Josep Pin y Soler* och Caterina
Albert (se nedan), dramat av Frederic Soler,
Ängel Guimerå, Santiago R u s i n o 1 y
Prats, Ignasi Iglesias, Monteliu,
Caterina Albert y Paradis (f. 1873), en
företrädare för den s.k. ruralismen, som upptog
motiv ur folklivet, m.fl. Vetenskapen, särsk.
filolo-gien, uppburen av nationella intressen, står högt.
— Litt.: I. C. Vilanova, ”Historia de la literatura
catalana” (1923). Om nykatalanska litteraturen se
V. E. Lidforss i ”Framtiden”, 1877. övers, av
företrädare för k. i K. A. Hagbergs ”Modärna
trubadurer” (1917). J.V.
Katala’nska språket är utvecklingen av det latin,
som genom romarnas erövring och kolonisering
av n.ö. Spanien blev härskande där och vars
område med tiden kom att bli de forna spanska prov.
Katalonien (med Andorra) och Valencia med
Ba-learerna och Pityuserna samt dessutom den
franska prov. Roussillon och Alghero (Sardinien) med
tillsammans en befolkning av f.n. 4 V2 mill. Den
första utvecklingen var gemensam för k. och
pro-vensalskan, och gemensamma drag äro ännu (i
mots. till spanskan) t.ex. bortfall av eftertonigt
o, u, e: lat. bonu > bo, canto > cant, viride > vert,
habemus^havew, förtonigt 0 [å]>w [o]: morire^
morir [mori’]; bortfall av n i vissa ställningar: bonu
>bo, asinu>ase; perfektformer på c: habut>ac
(numera hagui). Politiska och administrativa
förhållanden betinga å andra sidan ett samgående av k.
och spanskan (mot provensalskan). Lat. w ger i k.
u, med bakre uttal [o] liksom i spanskan, ruga>kat.
rua [ro’a], medan provensalskan (åtm. numera) här
har det främre uttalet [y] liksom franskan. Bland
k:s spec. särdrag må anföras omljud i t.ex. foliu
>full, mediu^mig; övergång av ts>u: timetis>
temew, initialt Oll (muljerat l): lingua>Ilengua;
med vadere bildad förfluten tid: va portar, jag bar.
Betoningen kvarstår i allm. på den i lat. betonade
stavelsen. K. gör genom vokalbortfall, talrika fri-
kativer m.m. ett rätt strävt intryck (De Amicis i
”Spagna”). K. framträder från 1100-talet i litterär
användning. De dialektala differenserna äro ej
betydande; gränsdial. mot spanskan ha mer och
mer fått vika för detta språk, vilket, liksom
franskan, även inverkat på litteraturspråket, i sht i
ordförrådet. — Språkvårdande är Institut de la
llen-gua catalana i Barcelona. — Bibliogr.: A. Griera,
”Bibliografia lingüistica catalana” (1947). —
Lexikon och grammatikor: A. Bulbena y Tusell,
”Dic-cionari catalå-francéscastellå” (1905); P. Fabra,
”Gramåtica de la lengua catalana” (1912); W.
Meyer-Lübke, ”Das Katalanische” (1925); K.
Hu-ber, ”Katalanische Grammatik” (1929); A. Griera,
”Gramåtica histörica del catalå antic” (1931);
”Tre-sor de la llengua” (1935 ff.). [J.R.]A.Lbd.
Katala’nsmide, se Välljärn.
Katala’s, ett enzym, vars verksamhet består däri,
att det klyver vätesuperoxid i fritt syre och vatten.
Dess rikliga förekomst hos alla aerobt levande
varelser, såväl djur, växter som bakterier, var
länge gåtfull, tills man på grundval av den
wie-land-thunbergska oxidationsteorien (se Andning)
kunde konstatera, att vätesuperoxid normalt
bildas vid vävnadsoxidationen. Då vätesuperoxid är
ett starkt cellgift även i minimala
koncentrationer, är k. ett för cellen nödvändigt skyddsenzym.
Jfr Andningsenzymer. J.E.L.
Katalasprovet, se Mjölkprovning.
Katalauniska fälten [-låu’-] el. M a u r i a c e
n-siska fälten, slagfält under senantiken,
beläget i närheten av Troyes (Frankrike). Här
drabbade 451 hunnerna och deras allierade under
konung Attila samman med romarna under Aètius
och ett antal med dem allierade germanska folk,
västgöter, burgunder m.fl. Slaget, i vilket
västgöternas konung Teoderik I stupade, ändade med
hunnernas fullständiga nederlag. Det betecknar
vändpunkten i Attilas bana.
Katalek’tisk (grek, katalektikos’, upphörande), om
en vers, där sista versfoten är ofullständig (t.ex.
. En dylik ofullständighet kallas k
a-t a 1 e x. Motsats: akatalektisk, om vers,
vars metriska schema är fullständigt
och hyperkatalektisk, om vers, som
innehåller en stavelse för mycket
(t.ex.x^^wj-w-x-i ett principiellt fyrtaktigt versschema).
Katalepsi’ (grek. kataVepsis, gripande,
fasthållande), ett egenartat övergående
spänningstill-stånd i muskulaturen. En person i detta
tillstånd gör icke några egna aktiva rörelser, men
hans lemmar kunna bibringas mer el. mindre
onaturliga ställningar, som de sedan bibehålla, ända
till dess musklernas uttröttning tvingar lemmarna
i ett naturligare läge. Det kataleptiska tillståndet
sammanhänger med viljerubbningar och
förekommer som sjukdomssymtom vid vissa psykiska
sjukdomar, framför allt vid den katatona formen av
schizofreni (se Katatoni) samt vid hysteri. K. kan
även framkallas genom hypnos. T.V.Sn.
Katalex’, se Katalektisk.
Katalog [-å’g] (grek, katal’ogos), förteckning över
boksamling (se Biblioteksteknik), konstföremål
e.d., över elever och lärare vid
undervisningsanstalt, telefonabonnenter, medl. i förening el.
samfund o.s.v.
- 1033 —
— 1034 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
