Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina Ulfsdotter - Katarob - Katarr - Katarralfeber - Katarral pneumoni - Kataster - Katasterkarta - Katastermätning - Katastrof - Katastrofteorien - Katathymi, katatymi - Katatoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATAROB
stena klosters minnesbok” (sv. övers. 1918) en
anteckning om en vadstenamunk, som återkommit
från Rom ”med bly” — d.v.s. påvlig skrivelse —
”och stor nåd i ärendet ang. den saliga K.”, men
med reformationens genomförande förföll frågan
av sig själv. K. räknades dock som helgon; 1474
gav Innocentius VIII birgittinerna tillåtelse att
fira hennes fest cum officio et missa. Hennes
festdag är 22/s — i ”Acta sanctorum” införd på 24/s.
(S.k. translation skedde Vs 1489; en samtida
skildring finnes i ovan citerade minnesbok.) Många
under tillskrevos K., och hon avbildades ofta med
en hind, som hon enl. legenden skyddat vid en jakt.
K. hade icke som modern vägrödjarens profetiska
kraftnatur; att med mera kvinnlig inåtvändhet
bevara och stadfästa karakteriserar hennes läggning
och livsväg. Legenden ger henne följ, eftermäle:
”Ty liksom hon var fagrast och smärtast i
avseende till kroppslig vänhet, så var hon ock till
själen skönare och vänare än andra”. K:s ”Vita”
skrevs av en vadstenamunk Ulpho (d. 1443), tryckt
1487; faksimileuppl. av Klemming 1869, åter utg. i
”Scriptores rerum suecicarum”, 3, 1876 (här ingå
också ”Ex miraculis Katerinae” och ”Translatio”).
Den fornsvenska legenden om K. (i ”Sami. utg. av
Sv. fornskrift-sällskapet”, 7:3, 1874) utgör en
bearbetning av denna biografi. — Litt.: C. Silfverstolpe,
”Förhandlingarna rörande K. U:s kanonisering”
(i ”Hist. bibi.”, 2, 1876); T. Höjer, ”Studier i
Vadstena klosters och Birgittinordens historia” (1905);
”Legender från Sveriges medeltid” (1917); Emilia
Fogelklou, ”Birgitta” (1919); G. Kellerman, ”Jakob
Ulvsson och den svenska kyrkan”, 1 (1935);
”Handlingar ang. K:s kanonisering” (latinska texten utg.
av I. Collijn i ”Sami. utg. av Sv.
fornskrift-sällskapet”, ser. 2, ”Latinska skrifter”, bd 3, 1942). S.N.
Katarob [-å’b]. De vattenorganismer, vilkas
produktion icke gynnas av sådana kvävehaltiga ämnen,
som bl.a. genom organisk förorening tillföras
vattnet, sägas vara katarob a. Studiet av dessa
s.k. k a t a r o’b i e r har dock i praktiken icke
spelat samma roll som studiet av saprobierna.
Katarr’ (grek. katarPus, eg.: nedflytande), med.,
en inflammation* i slemhinnor, vilken åtföljes,
särsk. vid den akuta formen, av stark slembildning
(se Fluss). Vid kroniska k. kunna såväl
förtjock-ning som atrofi av slemhinnan även utan starkare
slembildning uppstå. Vanligast äro k. i luft- och
digestionsvägarna, snuva, hals-, luftrörs-, lung-,
mag- och tarmkatarr. — Epidemisk k., äldre
benämning på influensa. Flyktenulär k., dets.
som flykten*.
Katarralfeber, veter., se Elakartad katarralfeber.
KatarraT pneumoni, med., se Bronkopneumoni.
KatasTer (av sengrek. katas’tichon, lista,
register), i utlandet bruklig beteckning för
detaljerade jordeböcker med kartor (jfr
Katasterkarta), arealuppgifter och ägobeskrivningar över
fastigheterna jämte anteckningar om rättsligen
viktiga fakta ang. dem, ss. ang. ägare, servituts- och
nyttjanderätter. Det moderna svenska
fastighets-registret* är en motsvarighet till k. Namnet
stammar från senantiken och betecknade där ett av
offentlig myndighet upplagt register, jordebok, över
alla skattskyldiga jordegendomar, upptagande
arealen, innehavarens namn, skattebelopp samt
beskrivning av fastigheten. Ett ex. av k. förvarades i stats-
arkivet, ett i provinshuvudstaden. Liknande k.
fun-nos med annat namn i Egypten redan före Kr.f. K.
Katasterkarta, karta i stor skala, vilken bildar
underlag för jorddelning och för de
arealberäkningar, som i sin tur reglera fastighetsskatters
fördelning, varför ock sådan karta skall äga juridiskt
vitsord. Katastermätningen sker på grundvalen
av en sammanhängande tät triangulering och
ut-föres som numerisk mätning; för uppmätningen
användes teodolit och mätband el. optiska
längd-mätningsinstrument. Själva kartan konstrueras ur
de genom mätningen erhållna siffervärdena alltefter
markens bebyggelsetäthet och värde i skalorna
1: 500—1: 5,000, så att parcellbildningen framträder.
På senare tider ha, särsk. i Schweiz,
fotogrammet-riska arbetsmetoder kommit till användning. K.
äro dyrbara, och därför äro sådana kartverk
upplagda endast i Europas tätast befolkade och högst
kultiverade stater. I Sverige fyllas k:s uppgifter
delvis av lantmäterikartorna. K. erbjuda ett
förträffligt underlag för vidare topografisk
kartläggning i mindre skalor. E.O.B.
Katastermätning, se Katasterkarta.
Katastrof [-å’f] (grek, katastrofe’, av katastrefein,
vända), den avgörande vändpunkten —
upplösningen — i ett drama (se d.o., sp. 793); oväntad
(stor) olycka, (allvarlig) olyckshändelse; olycklig
vändning; sammanbrott. — Katastrofa’1,
förintande, förkrossande.
Katastrofteorien. 1) Geol., se Geologi, sp. 520.
2) Socialv. K. kallas den av K. Marx skapade
teorien om sättet för den privatkapitalistiska
hushållningens utbytande mot en socialistisk. Enl. k.
komma den växande kapitalanhopningen i ett allt
mindre antal privatpersoners händer jämte den
samtidigt pågående utarmningen av folkflertalet att
leda till en katastrof, när den periodiskt
återkommande arbetslösheten drabbat tillräckligt vida
befolkningslager.
Katathymi’, k a t a t y m i (till grek,
förstärkande kata’ och thymos’, hjärta, själ), under
affekttillstånd försiggående bearbetning av
medveten-hetsinnehållet, ibland i form av ältande av en
tanke, som man har svårt att bli fri från.
Katatoni’ (av grek, katafonos, nedspänd),
psykiskt sjukdomstillstånd, en form av schizofren
sinnessjukdom. Sjukdomsbilden vid k. präglas
av ett flertal till sin art täml. skiftande, av
viljerubbningar betingade symtom. De vanligaste
äro: stereotypier, enformigt upprepande av
samma rörelser, samma meningslösa fraser,
ständigt intagande av samma kroppsställning etc.;
manerlighet i uppträdande och talesätt, som
kommer den sjuke att verka förkonstlad och
till-gjord; impulsivitet, som yttrar sig i
plötsligt utförande av oförmodade, ej sällan
hänsynslöst våldsamma handlingar; negativism,
varvid den sjuke behärskas av en benägenhet att
motsätta sig allt, vad man önskar av honom, vilken
benägenhet ibland kan stegras till en sådan grad,
att t.o.m. impulserna att tillfredsställa den egna
kroppens elementäraste behov mötas med motstånd.
Även andra egenartade symtom kunna förekomma
vid k., t.ex. negativismens motsats,
befallnings-automatismen, då den sjuke mekaniskt
följer varje uppmaning från omgivningen. Nära
besläktade härmed äro de s.k. ekosymtomen
— 1051 —
— 1052 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
