Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katodstrålerör - Katoforit - Katogen - Katolicism - Katolicitet - Katolik - Katolikdagar - Katolikernas emancipation - Katolsk - Katolska associationen - Katolska brev - Katolska kyrkan - Katolska ligan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATOFORIT
Fig. 4. Avlänkningsanordning i katodstrålerör.
K katod, A anod, C hjälpanod, Pi styr- el. deviationsplattor,
A fluorescensskärm, a träffpunkt för odevierad stråle, b
träffpunkt för devierad stråle.
är direkt proportionell mot spänningen mellan
styrplattorna. Avvikningen pr volt devierande
spänning, rörets känslighet, ligger i allm. vid
0,2—1,5 mm/volt för de vanliga rörtyperna.
Läg-ges en växelspänning mellan styrplattorna,
kommer alltså fluorescenspunkten att förflyttas fram
och tillbaka på skärmen, varvid ett lysande streck
iakttas, såvida icke växelströmmens frekvens är
så låg, att ögat hinner följa fluorescenspunktens
rörelse. Streckets längd, som är proportionell
mot växelspänningens maximalvärde, kan
bestämmas med relativt stor noggrannhet. Är rörets
känslighet känd, kan det därför användas som
växelströmsvoltmeter. Det har framför andra
dyl. fördelen att vara praktiskt taget oberoende
av frekvensen (upp till io6 hz). Om
fluorescens-skärmen hastigt kunde förflyttas i sidled, skulle
man kunna iaktta den pålagda spänningens
kurv-form. Samma blir förhållandet, om skärmen
betraktas i en roterande spegel. Då det är förenat
med svårigheter att erhålla en stående bild
någon längre tid i en roterande spegel, framför
allt på gr. av svårigheter att hålla spegelns
rotationshastighet konstant, kan man lämpligen
använda ett annat förfarande för att införa en
s.k. tidsaxel, varvid röret förses med ännu ett
par styrplattor, anbragta vinkelrätt mot de
ursprungliga. Lägges på dessa en spänning,
kontinuerligt stigande från det ögonblick, då den
pålagda växelspänningen är = noll, tills t.ex. en
växelströmsperiod förflutit, så utför
fluorescenspunkten under växelspänningens inverkan en hel
svängning i en viss riktning, medan den
samtidigt rör sig med konstant hastighet i den
däremot vinkelräta riktningen. Man får på så sätt
växelströmskurvans utseende under en period.
Om den stigande spänningen i detta ögonblick
faller till noll och därefter åter börjar stiga,
er-hålles ånyo en kurva, täckande den förra. En
på önskat sätt variabel spänning erhålles med en
s.k. kippgenerator*. Villkoret för att en stående
bild skall fås, är att kippfrekvensen utgör en hel
bråkdel av växelströmmens frekvens.
K. har fått stor användning inom den
fysikaliska mättekniken och för kontroll och studium
av snabba förlopp. Det utgör det väsentligaste
organet i katodstråleoscillografen (se
Oscillo-graf). Bland k:s användningsområden kunna
nämnas mätningar av spänning, strömstyrka,
effekt, fasvinkel och frekvens, studium av
hystere-sisfenomen, upptagning av karakteristiker för
elektronrör och bestämning av modulationsgrad.
K. har därför fått stor användning inom
elektrotekniken, elektroakustiken, medicinen o.s.v. En
viktig användning har k. också fått inom
radar
tekniken och inom televisionen, för vilka ändamål
rör med stora fluorescensskärmar konstruerats.
— Litt.: E. Alberti, ”Braunsche
Kathodenstrahl-röhren” (1932); M. v. Ardenne, ”Die
Kathoden-strahlröhre” (1933); J. M. Stinchfield, ”Cathode
ray tubes and their application” (i ”Electrical
Engineering”, 1934); F. E. Terman,
”Measure-ments in radio engineering” (1935); A. V.
Eastman, ”Fundamentals of vacuum tubes” (1937). Re.
Katofori’t, mineral av amfibolgruppen*.
Katogen [-je’n], geol., se Anogen.
Katolicism’, eg. liktydigt med katolsk*;
språkbruket har sedan kommit att med k. mena spec.
den romersk-katolska kyrkans* kristendomsform.
Katolicite’t, allmännelighet; jfr Katolsk.
Katoli’k, vanl. medl. av romersk-katolska
kyrkan, mera sällan använt om medl. av
grekisk-katolska (ortodoxa) kyrkan, grekisk-katolik.
Katolikdagar kallas (i regel) årliga möten av
katoliker i syfte att gemensamt överlägga om
aktuella frågor, som beröra den katolska kyrkan och
hennes verksamhet i olika länder. K. började i
Tyskland 1848. Även provinsiella k. hållas. Efter
Tysklands exempel ha k. ordnats i flera andra
länder i Europa samt i Amerika och Australien.
Katolikernas emancipation i Storbritannien och
Irland, se Emancipationsakten.
Kato’lsk (av grek, katholikos’, allmän),
benämning, som den kristna kyrkan antog i slutet av 2:a
årh. för att därmed betona sin karaktär av att
vara den allmänneliga, världsomspännande och
dock enheten bevarande och därmed sanna kyrkan
i mots. till de allt talrikare sekterna. Benämningen
har sedan kommit att fästas främst vid den
romersk-katolska kyrkan (”katolska kyrkan”), som
jämte enhet, helighet och apostolicitet räknar
kato-licitet som en av sina konstitutiva egenskaper (jfr
Vincentius’ från Lerinum berömda sats: ”det som
tros överallt, alltid och av alla, det är sant och
specifikt katolskt” — quod ubi’que, quod semper,
quod ab om’nibus cre’ditum est). K. användes även
om grekisk-katolska (se Ortodoxa kyrkan) och
gammalkatolska kyrkan (se Gammalkatoliker)
samt om irvingianernas samfund,
katolsk-apostoliska kyrkan*. Ang. de evang. kyrkosamfundens
anspråk på katolicitet se Evangelisk. S.N.
Katolska associatio’nen (eng. Catholic
Association), se Irland, sp. 661.
Katolska brev (”allmänna” brev) kallas Petri 2
brev, Johannes’ 3 brev, Jakobs och Judas’ brev* i
NT, vilka i mots. till NT:s övriga brev benämnas
efter de föregivna förf, och ej efter adressaten,
som ej är någon person el. bestämd församling
(med undantag för 2—3 Joh.-breven, som torde ha
privat karaktär). Benämningen k. förskriver sig
från Origenes och Eusebius. Innehållet kan
karakteriseras som uttryck för allmän
församlings-fromhet. Om dessa brevs upptagande i kanon se
Bibeln, sp. 1018. S.N.
Katolska kyrkan, se Katolicism och
Romerskkatolska kyrkan.
Katolska ligan, ofta endast Ligan, bildades
1609 av Maximilian av Bayern med några sydtyska
prelater för att utgöra en motvikt mot
Evangeliska unionen. 1610 utvidgades ligan ansenligt,
framför allt genom de tre katolska (andliga)
kurfurstarnas tillträde. Maximilian, den ende
världs
— 1063 —
— 1064 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
