Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaukasien - Kaukasiska muren - Kaukasiska rasen - Kaukasiska språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAUKASISKA MUREN
(519,200, resp. 294,000) och Erivan (200,000, resp.
64,600) vuxit snabbast.
K. spelar en viktig roll i Sovjetunionens
näringsliv genom sitt jordbruk, sina
naturrikedomar och sin industri. K. lämnar t.ex. c:a 9/io
(27,7 mill. t 1937) av SSSR:s oljeproduktion,
därav enbart Azerbajdzjan 23,2 mill. t. K. har
betydande vattenkraftstillgångar, och ett
sammanhängande kraftledningsnät är under byggnad.
Georgien är rikt på manganmalm, Armenien har
stora förråd av kopparmalm, Nordossetien
lämnar Vs av Sovjetunionens zinkproduktion. Nya
industriområden ha vuxit upp såväl i Cis- som
i Transkaukasien. Industriens produktionsvolym
var 1936 i hela K. 8 ggr större än 1926, i
Georgien 17, i Armenien nära 13, i Nordkaukasien
10 och i Azerbajdzjan c:a 5 ggr större. Se
vidare Armenien, Azerbajdzjan, Dagestan, Georgien
etc.
K., som var säte för en av de rikast
utvecklade bronsålderskulturer vi känna, utgör eg.
icke någon historisk enhet utan sönderfaller även
historiskt i de tre av geografiska olikheter
betingade enheterna Transkaukasien, det egentliga
Kaukasus och Ciskaukasien. Den första gripbara
händelsen i K:s historia är Transkaukasiens
infogande i Urartu-väldet i början av 700-talet
f.Kr.; i slutet av samma årh. inföll den
kimme-riska vandringen (se Kimmerier). Från
akeme-nidtiden fram till sasanidtidens slut utövade
Persien ett avgörande kulturellt inflytande i K.
Av mindre betydelse voro den grekiska
kolonisationen på Svarta havets östkust från 600-talet
f.Kr. samt den även mot K. riktade makedoniska
expansionen under Alexander den store. Genom
krigen med konungarna Tigranes av Armenien
och Mithradates av Pontos kom romarväldet i
beröring med K., men landet anslöts aldrig fast
till romarväldet, och detta har i K. icke
efterlämnat några spår. Större inverkan utövade de
stora folkvandringarna. Från i:a årh. e.Kr.
härskade alanerna i större delen av K., o. 350—o. 465
hunnerna, o. 465—o. 550 sabirerna, därefter
ava-rer, chazarer och araber. Under denna tid
inträngde kristendomen i K., och för den
kaukasiska kulturutvecklingen betydelsefulla impulser
från det bysantinska väldet gjorde sig gällande.
Det arabiska väldet i K. var varken långvarigt
el. djupgående; från o. 800 framträder Georgien
som den förnämsta historiska faktorn i K. ända
fram till den mongoliska erövringen (1237—39).
K. lydde därefter nominellt under Gyllene
hordens rike till slutet av 1400-talet men förblev
fram till den ryska expansionen på 1700-talet
delat i flera inhemska statsbildningar, tidtals
under persisk el. turkisk överhöghet. Under Peter
den store skedde den första ryska framstöten
mot K. Den ryska hegemonien i K. grundades
under Katarina II, då Ryssland genom freden i
Kiitjük Kainardje 1774 flyttade sin sydgräns till
Kuban-Terek-linjen. 1783 erkände den georgiske
kungen Irakli II Rysslands överhöghet, 1796
erövrades Derbent och Baku, 1802 förvandlades
Georgien, 1810 Ossetien, Mingrelien och
Imere-tien till ryska guv. 1815 började den ryska
ockupationen av Transkaukasien; den fullbordades
genom Persiens avträdande av Erivan i freden
i Turkmantjai 1828. 1829 avträdde Turkiet
genom freden i Adrianopel Achalzich, Anapa och
Poti, varigenom Ryssland kom i besittning av
Svarta havets ö. kustland. Ryssland behärskade
sålunda o. 1830 hela K. utom det centrala
berglandet, som togs i besittning först 1859—67
efter svåra strider med den inhemskt nationella,
på islamisk grundval vilande, av Schamyl* ledda
frihetsrörelsen, muridismen. Vid kongressen i
Berlin 1878 erhöll slutl. Ryssland av Turkiet
Ardahan, Kars och Batum. Ur den efter den
ryska revolutionen 1917 härskande anarkien
framgick den på en ”sejm” i Tiflis 30/9 1917
projekterade, av de självständiga republikerna Georgien,
Erivan och Azerbajdzjan bestående
Transkauka-siska federativa demokratiska republiken, vilken
konstituerades 22/4 1918 men redan 26/s s.å.
sönderföll i sina delstater. S.å. återställdes genom
freden i Brest-Litovsk den före Berlinkongressen
rådande gränsen till Turkiet, varigenom Ardahan,
Batum och Kars återställdes till detta. I n. K.
härskade den ”vita” armén under general A.
Denikin. Genom Sèvres-traktaten 20/8 1920
erkändes av stormakterna de transkaukasiska
republikerna. Genom den i sept. s.å. ingångna
koalitionen mellan de turkiska nationalisterna och
bolsjevikerna inleddes emellertid K:s snabba
bol-sjevisering, och under loppet av 1920—21 kom
K. i sin helhet i bolsjevikernas händer. I
Transkaukasien upprättades 1922 av Georgien, Erivan
och Azerbajdzjan det Transkaukasiska
rådsstatsförbundet, vilket s.å. upptogs i Sovjetunionen
som Transkaukasiska rådsförbundsstaten. 1936
blevo Georgien med de autonoma republikerna
Abchasien och Adzjaristan samt autonoma
området Sydossetien, Erivan (Armenien) och
Azerbajdzjan med autonoma republiken Nachitjevan
och autonoma området Nagornyj-Karabagh
självständiga enheter inom Sovjetunionen. I n. K.
framgick efter flerårig förvirring den ännu
bestående ordningen, varigenom landet anslöts till
Ryska socialistiska sovjetrepubliken. Autonoma
områden äro Adygejskaja och Tjevkemish,
vidare autonoma republiken Dagestan, där 1924
svåra oroligheter mot bolsjevikerna rasade,
Nov-dossetien och Kabardinska ASSR. 2:a
världskrigets tyska offensiv, som nådde ned till mitten
av Kaukasus 1942, fick för området inga mer
betydelsefulla följder. — Litt.: D. Tutaeff, ”The
Soviet Caucasus” (1942); B. Wartanoff, ”Der K.”
(1943). . Edg.K.;[C.F.]B.
Kauka’siska muren, i Dagestan, se Derbent.
Kauka’siska rasen, en av de av J. F. Blumenbach
i slutet av 1700-talet uppställda raserna,
beteckning på den vita rasen, Europas, Främre Asiens,
Indiens och n. Afrikas innebyggare med undantag
bl.a. av representanterna för finsk-ugriska folk
(lappar och finnar). Den uppdelas i indogermaner,
semiter, hamiter, basker och vissa folkstammar i
Kaukasus.
Kauka’siska språk, sammanfattande beteckning
för de i Kaukasien talade språken, i den mån de
icke tillhöra någon även utanför Kaukasien
företrädd språkgrupp. K. utgöra, åtm. i sitt nuv.
skick, icke någon enhetlig språkfamilj utan
sönderfalla i 3 skarpt åtskilda grupper. Till den
sydvästliga gruppen höra georgiskan och de
— 1087 —
— 1088 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
