Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kayserı, Kaisarije - Kazaker el. kirgis-kazaker - Kazakstan, Kasakstan, Kazakska SSR - Kazan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAZAN
Bomullsväveri i Kayseri.
Kaza’ker el. k i r g i s-k a z a k e r (jfr Kirgiser),
turkiskt folk på stäpperna från Volga till
Centralasien, vars antal uppskattas till c:a 4 mill. K. höra
till de iraniserade turkarna och ansågos förr jämte
de s.k. kara-kirgiserna bilda den kirgisiska
gruppen av turkfolk. Sedan 1200-talet äro k. uppdelade
i horder (orda) med 3 stora huvudgrupper: 1)
ulu-djüz (”stora horden”, 2 mill.), bosatt kring floderna
Tju och Talas, 2) orta-djiiz (”mellersta horden”)
mellan floderna Tobol, Irtysj och Syr-darja, och
3) kischi-djüz (”lilla” el. ”inre horden”) mellan
Aral-sjön och nedre Volga. Varje hord är ytterligare
uppdelad i stammar (khaner). På senare tid har
under ryskt inflytande den gamla stamuppdelningen
mist en stor del av sin betydelse. De förnämsta k.
kallas aq süjek (”de vita benen”), medan den övriga
delen av folket kallas kara süjek (”de svarta benen”).
— K. äro av medellängd (164 cm) med gulaktig
hudfärg, grovt, svart hår, brett ansikte med
utstående kindknotor. De äro dock icke så mongoloida
i sitt utseende som kara-kirgiserna. De flesta k.
äro fortfarande nomader, framför allt
boskaps-och hästuppfödare, men i n. Kazakstan finnas en
del bofasta k. K. äro muhammedaner (sunniter).
De ha en ganska rik folklig litteratur och
modern litteratur i vardande. Ang. språk se
Turkspråk. G.Jg.
Kazaksta’n [-z-], Kasakstan, Kazakska
S S R, näst RSFSR den till ytinnehållet största
republiken inom Sovjetunionen; 2,744,300 km2,
6,145,937 inv. (1939; 2,2 inv. pr km2), varav 60 °/o
kazaker och 20 °/o ryssar. K. sträcker sig med en
längd av c:a 3,000 km från kinesiska gränsen
(öst-turkestan) i ö. till Kaspiska havet och nästan fram
till Volga i v.; utsträckningen i n.—s. (mellan
ung. 56° och 400 n.br.) är över 1,500 km (jfr
kartor vid Ryssland). K. omfattar låglandet n.
och ö. om Kaspiska havet, Ust-Urt-platån och
Mugodzjarbergen, delar av Kyzyl-kum-öknen,
Hungerstäppen och Kirgisstäppen, vilken österut
övergår i ett högland. Längst i ö. skjuta
ut-löpare från Altai, Tarbagatai, Tien-shan och
andra centralasiatiska bergskedjor in i K. N.
och n.ö. delarna av K. tillhöra Obs flodområde
och avvattnas av Irtysj och dess bifloder till
Ishavet. Större delen av K. har däremot ej avlopp
till havet: Ural och Emba mynna i Kaspiska
havet, Syr-darja i Aralsjön, Ili i Balkasj.
Kli
matet är ytterst kontinentalt och torrt (jfr
kartor vid Asien, sp. 507 ff.), och större delen av
K. utgöres av öknar, halvöknar och stäpper.
Endast n. delen av K. ligger inom den
rysk-sibiriska svartajordszonen, och blott i
bergstrakterna i s.ö. finnas ängar och skogar; dessa äro
de enda områden, där jordbruk kan drivas utan
konstbevattning. Längs Syr-darja och Tju på
Hungerstäppen finnas
konstbevattningsanläggningar, och den konstbevattnade arealen (med
odling av bl.a. bomull, ris och tobak)
beräknades 1945 uppgå till 13,500 km2. K. har en
betydande boskapsskötsel, som bedrives främst av
kazakerna. K. har mycket rika, huvudsaki.
under de senaste årtiondena upptäckta
mineralfyn-digheter: kol vid Karaganda (ett av
Sovjetunionens viktigaste koldistrikt), Pavlodar, Tjikment
och Karsakpai, koppar vid Kounrad och
Karsak-pai, nickel, bly, zink, guld, molybden, volfram
m.m. samt olja vid Emba. Dessa fyndigheter
och på dem grundade industrier ha lett till en
betydande stadsbildning. Stadsbefolkningens
andel i hela befolkningen steg från 8,5% 1926 till
27,8 °/o 1939. K:s viktigaste städer äro
huvudstaden Alma-Ata (230,538 inv. 1939), Karaganda,
Tjikment, Semipalatinsk och Gurjev.
Kommunikationsnätet är mycket glest, och järnvägarna ha
en sammanlagd längd av endast c:a 9,000 km.
De viktigaste järnvägslinjerna äro Transaralska
järnvägen (färdig 1905), som från centrala
Ryssland längs Syr-darja leder till Tasjkent,
”Turk-sib”-banan (färdig 1930), som över Semipalatinsk
och Alma-Ata förbinder Novosibirsk vid
Trans-sibiriska järnvägen med Arvs (n.v. om Tasjkent)
vid förstnämnda järnväg, linjen Petropavlovsk—
Akmolinsk—Karaganda—Balkasj och linjen
Kuz-netsk—Akmolinsk—Magnitogorsk. Flodtrafiken är
obetydlig utom på Irtysj. Flera flyglinjer finnas.
Undervisningsväsendet har gått raskt framåt
under de sista årtiondena, och 1943 grundades
ett univ. i Alma-Ata.
Beläget vid vägen från Asien till Europa har
K. under årh:s lopp varit genomgångsland för
olika folk. K:s äldsta kända befolkning,
bestående av finsk-ugriska element i n. och skyter i
s., undanträngdes under 1 :a årh. e.Kr. av
hunner-na, vilka under 500—800-talen följdes av turkiska
stammar, perser och araber. Under
1200—1300-talen invaderades K. av mongolerna och blev en
del av Gyllene horden. Efter dennas förfall
bildade K:s nomadstammar, vilka sedan 1500-talet
kallades kazaker, senare av ryssarna felaktigt
även kirgiser, tre självständiga kanat, Ulu-,
Orto-och Kisji-Djys. Utsatta för anfall dels från
ryssarnas, dels från kalmuckernas sida erkände
Orto-och Kisji-Djys 1731 rysk överhöghet. K. blev
ryskt kolonialområde och lades efter långvarig
kamp helt under rysk förvaltning 1870. Efter
kazakernas misslyckade kamp för K:s
självständighet 1917—19 bildades i n. K. Kirgisiska
sovjetrepubliken, medan s. K. ingick i Turkestanska
sovjetrepubliken. 1924 förenades kazakernas
områden till Kazakska autonoma sovjetrepubliken, som
ingick i RSFSR. Ur K. frånskildes 1927 nuv.
Kir-gisistan*. 1936 blev K. unionsrepublik. Ney;A.Pe.
Kazan [-za’ni], huvudstad i autonoma
Tatarrepubliken, RSFSR; 402,000 inv. (1939), därav c:a
— 1117 —
— iit8 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
